Jag återkommer i frågan!
Det går kanske att tolka studien som om pojkar tar större skada av föräldrars separationer än flickor. Ett svårsmält budskap och forskarna tvekar.
“We find no real relationship between parental input and girls’ achievement. It’s kind of like they are protected, in a sense. The parental input just becomes more relevant for the boys than for the girls.”
The findings were in no way intended to stigmatise single parents, she stressed. “It’s obviously a much more complicated picture. The only thing we’re trying to say – and we’re not the first ones to make this point – is that these families are very different in how much time they spend with their children, maybe because they have to spend more time at work. They don’t have to be malign reasons.
“But we’re not really going down that path. We’re documenting this fact, which is already fairly well accepted, and saying that, because this input matters so differentially for boys and girls, boys do particularly poorly in these families.”
Dylan Wiliam, emeritus professor of educational assessment at London University’s Institute of Education, said the study added to “a growing literature of things which explain exactly how disadvantage impacts children”.
“Obviously, home background makes a difference to all kids, but it seems to make more difference to boys than it does to girls,” he said. “It could be that girls are more resilient, but then also less able to take advantage of the very strong effects of positive parenting.”
The gender gap was a quite vexed area of educational research, he added. “It’s something people are quite sensitive about, and it can be hard to discuss in a sensible way, without just saying, ‘Well, they’re just boys.’ And the other thing people point out is that when boys outperformed girls no one worried about it.”
Den sista åsikten är vanlig i Sverige. Jag menar fortfarande att det är en mycket obehaglig form av revanschism.
I Sverige satsar regeringen på lärarlegitimation och formell behörighet. Engelsmän tycks tro på mer direkta åtgärder:
Om jag förstår texten rätt är det utbildningsministern själv som stänger av inkompetenta lärare i England. Det kanske var ett misstag av Björklund att byråkratisera processen genom att blanda in Skolverket?
Jag hade nog valt en annan rubrik. Låt dig inte avskräckas.
Låt oss tala om lärande nästa år. Skoldebatten tycks leva sitt eget liv och nu är det dags att vidga horisonterna.
En tes i artikeln handlar om frågornas betydelse. Jag tror att bilden gränsar till det gåtfulla.
En spännande licentiatavhandling belyser ett aktuellt ämne.
– Det är ett jätteproblem att vi inte har likvärdig bedömning i skolan, men externa prov tenderar att skapa likformighet, säger Per Gunnemyr.
Uppsatsen är en intervjubaserad studie där han jämför hur och varför svenska respektive finska historielärare påverkas av externa prov. I det här fallet det svenska Historielärarnas prov (HLP), som tagits fram av en lärare och som gjordes av ett tusental elever senast, och det finska ämnesrealprovet (ÄRP). Ett förberedande prov inför studentexamen som man fortfarande har i Finland. Något nationellt prov i historia för gymnasiet finns inte idag.
Jag har en förhoppning om att 2012 blir året då vi kan diskutera de här viktiga frågorna på ett nytt sätt. Det går liksom inte att fortsätta se det som en fotbollsmatch där man ejar på olika lag – eller länder.
Han ser en tendens både i Finland och USA till att lärarna anpassar sig efter varandra och det viktiga provet. Det är också lättare att mäta fakta än mer komplexa resonemang, och risken är att lärarna får mindre tid till vad de själva tycker är centralt i ämnet historia.
– Om proven blir styrande för slutbetyget kan det också bli meningen med kursen. Det är trist om möjligheten för lärare och elever att tillsammans diskutera vad man vill göra försvinner.
Den här diskussionen pågår i många länder.
Jag är rädd att vi kommer få se mycket av det här i framtiden. Svenska skolpolitiker importerar friskt från England. När pengarna tryter blir prioriteringarna obehagligt tydliga.
https://twitter.com/anna_kaya/status/149963914476658688
Kloka debattörer, viktigt ämne, respektfull ton och spännande form. För dig som tvivlar på Twitter.
Jag ser första programmet och är imponerad. Visuellt spännande och fräscha frågor i svåra ämnen.
Jag vaknar till debatten mellan Gustav Fridolin och Jan Björklund. Det handlar om gymnasieskolan och hotet om drastiska nedskärningar. Utbildningsministern är hårt trängd och det unga språkröret är verkligen en driven debattör som inte drar sig för att avbryta ministern.
Efter några minuter kommer repriserna och myterna om dyra hobbykurser snurrar några nya varv, men det var länge sedan jag hörde en så tillbakapressad Björklund. Det var nästan något statsmannamässigt över honom?
Tysta tankar 