Jag har varit på konferens i Berlin om europeiska satsningar för att öka andelen män i förskolan. När jag berättar hur frågan hanteras i Sverige skakar många på huvudet.
– Vi trodde att ni var ett jämställt land?
Hemligheten bakom framgångsrika insatser tycks handla om koordination mellan insatser på regerings-, delstats- och kommunal nivå. Vetenskapssamhället ger stadga och legitimitet åt arbetet. Det är inte viktigt att problematisera och dekonstruera maskuliniteten. Just nu. Jag gillar den lättsinniga synen och undviker att dras in i diskussioner om arv och miljö.
Jag stannar till utanför Humboldtuniversitetet och tänker på betydelsen av individuell bildning. Unter den Linden är klassisk mark.
Innanför de tunga portarna möter jag de här uppfordrande orden från en berömd tysk filosof.
Jag går vidare till föreläsningssaken där Albert Einstein brukade föreläsa.
Jag försöker samla tankarna efter en lång kväll i bullrig miljö. Min bordsgranne Tim Rohrmann har publicerat en hel del i frågor som jag intresserar mig för. Han är dessutom en av arrangörerna för konferensen Maenner in kitas.
Sveriges forskning är provinsiell – eller i bästa fall inriktad på anglosaxisk litteratur.
Jag är i Berlin och redan innan konferensen börjat är jag överväldigad av kraften i de insatser som tyska myndigheter lägger mer på att rekrytera män till förskolan.
Mest imponerad är jag nog av de här ölunderläggen.
Jag hoppas att Skolverket är här. I Sverige utreder vi frågan och diskuterar maskulinitet.
Följ med på Twitter! Klicka på #Kitas
Jag väljer mellan Milan-Chievo och Ingrid Carlgren. Äsch – det går att vara simultan.
(rättelse – Amelia är Milans andremålvakt)
Tacka vet jag Berlin. Där heter gatorna trevligt maskulint.
Per T Ohlsson är en lysande stilist. Hans berättelse om Sydsvenskan korrespondent i Berlin är dagens måstemåstemåsteläsning.
Det är en fantastiskt spännande stad och jag rekommenderar museet Terrorns topografi. Kanske är det bilderna på militärerna i avslappnade miljöer som skrämmer mest.
Åk dit i sommar!
I skolan är det många som menar att värdegrundsarbete handlar om att alla ska vara snälla hela tiden. Efter ett besök i Berlin ser jag ett behov av att gå lite djupare och vill försöka förstå ondskans natur. Vad är en människa kapabel till? Vad är det som hindrar oss?
I Berlin samsas gammalt och nytt, höger och vänster, vackert och fult på ett oförutsägbart sätt. Vi går gärna i kvarteren längs Iranieburgstraße och jag brukar gå in i Kulturhuset på Linienstraße.
Det doftar urin i trappan och mina vänner tvekar. Om klotter är revolutionärt – då är revolutionen redan här. Grafittin på vägarna i närheten är intressant.
Många använder schabloner.
Vi vandrar in mot väst och möter ett mer direkt budskap.
I morgon ska jag diskutera entreprenörskap med studenterna. Vem är jag?
Vi vandrar genom ett kyligt Berlin.
Minnesmärket över förintelsen är lika starkt som alltid.
Motvilligt besöker vi gamla väst. Det är stelt och tråkigt. KaDeWe är stängt.
Gedächtniskirche är under reparation och det sönderbombade tornet är inklätt med aluminium. En kort stund trodde jag att de byggt höghus på platsen.
Berlin är en stad som är gjord för att vandra i. Det är svårt att undvika Alexanderplatz.
Vi går längs Unter den linden och skular för en regnskur i huset som hyser Käthe Kollwitz monument över krigets offer. Det känns småaktigt att klaga över kransens färger.
Palatsen dominerar stadsbilden och utanför riksdagshuset är numera köerna borta. Enbart inbokade besök mottages.
Vi fortsätter mot Hamburger bahnhof…
…och väljer bort konstutställningen till förmån för cafét.
Vi försöker tränga in i det syndfulla Berlin. Det finns mycket att välja mellan.
Många ställen säljer öl.
Jag har en vag känsla av att drinkar också är kul och vi hinner testa en del på Weinbergerstraße.
I Tyskland råder ett utvecklat kvalitetstänkande och det mesta sker under kontrollerade former.
Tysta tankar 