På Stasimuseet finns en karta över misstänkta hushåll.
Några kvarter bort organiserades motståndet mot regimen. Vi letar efter spår på Choriner straße, och hittar en riven Kaiserbutik.
Vi tröstar oss med wienerschnitzel på Prater – Berlins äldsta ölträdgård.
Stora portioner och god stämning.
Vi vandrar mot loppmarknaden och lyssnar på politisk funk.
Vi cyklar långt och hittar ett illa skyltat museum.
De mäktiga männen fascinerar.
Så här många officiella medarbetare.
Nu förstår jag ordet högkvarter – ett helt kvarter!
Medarbetarna tränades att uppträda som turist.
Övervakade lägenheter.
Weissensee – på riktigt.
Det här med att demonstrera känns lite knepigt.
Vi kopplar av bland hobbyodlingarna på Tempelhof.
Den som inte hört saxofonisten utanför Dussman vet inte vad främlingsskap är
Vi är i Berlin och kastas mellan ytterligheterna.
När jag var i Berlin första gången 1979 passerade jag gränskontrollen (se där ett aktuellt ord) vid Friedrichstraße.
Bertold Brecht vaktar arvet utanför Berliner Ensemble.
Vid samma torg ligger idag ett nybyggt hotell.
Några kvarter bort ligger den fantastiska restaurangen Ständige vertretung.
Det är lätt att välja mat.
Förhållningsreglerna är enkla.
Kaklet på toaletten berättar om DDR:s historia.
Det bästa från två världar!
Kvarteren runt Kastanienallé är i snabb förändring.
Läs mer om körsbärsträden i Berlin.
Tack Trine Juul Röttig för tipset!
En del hus är sig mer lika. Frågan är om de kommer att stå kvar nästa år?
Vi går längs Frankfurter Allé och beundrar skyltfönstren i de palatsliknande byggnaderna.
Öststatsarkitetur möter kitsch i en oskön förening. De här thekannorna har jag aldrig sett tidigare.
Vi smiter ner till U-bahn vid Frankfurter Tor. Jag gillar att cykla på Karl Marx Allé under dagtid, men som promenadstråk på kvällen är den plågsamt pompös och händelsefattig..
(Gammal bild)
Det gamla flygfältet är nu fyllt av aktiviteter. Invånarna i Neukölln anlägger trädgårdar i informell stil.
Minigolfbanan liknar ingen annan.
En liten gata norr om Rosenthaler Platz.
Utsikt mot Weinberg Park.
Och just nu slår lindarna ut.
Ett skolnamn som förpliktigar.
De här stolarna är ett landmärke.
Vi strosar på begravningsplatsen i Weissensee.
Alla tycks ha en egen väl fastlåst vattenkanna.
En glass vid Weinbergsweg – värre (bättre?) än så blir det inte.
Tysta tankar 