Länk till The Guardian
Jag blir lite sugen – behöver skaka liv i min visionära sida.
Pedagogiska metoder döljer makten
I ämnet livskunskap tränas eleverna i att styra sig själva, i dialog och synbarlig frivillighet. Men makten över dem har inte försvunnit, den har bara gjorts osynlig, skriver liu-forskare i en kritisk granskning.
Jag har beskyllts för att bara besatt av att analysera makt. Det tog jag som en komplimang.
Att kunna välja och förutse konsekvenserna av sina val är ytterligare en metod i SET och ART. Eleverna får lära sig att alla har ett val, ingen är ett offer för omständigheterna. De kan själva välja sin framtid. Men hur de väljer får konsekvenser och det gäller att väga in dem. Om eleven väljer att gå illa klädd till en jobbintervju, så får han troligen inte jobbet, och det bör han kunna förutse.
I teorin är valmöjligheterna oändliga, i praktiken reduceras de snabbt.De här metoderna stämmer väl med den neoliberala syn på frihet och styrning som råder idag, hävdar forskarna. Medborgarna har frihet att välja, men bara inom bestämda ramar som inte alltid är synliga. Vad vi har är inte frihet från styrning, utan styrning genom frihet. Vi har inkorporerat de för samhället önskvärda beteendena, att avvika blir alltför kostsamt.
Jag försöker samla mig inför en ny kurs om värdegrunden i förskolan. Att orientera sig i det internationella utbudet av spel kallar jag “planering”.
Med jämna mellanrum debatteras förhållandet mellan kunskap och förståelse.
Det är ingen fotbollsmatch mellan olika lag.
Jag citerar Johannes Åman:
Att skolan är politiskt het beror inte bara på att svenska elever under många år haft sjunkande resultat i internationella undersökningar. Där finns också tacksamt stoff för berättelser. Alla väljare har egna skolminnen. En del hävdar att de gillade skolan. Andra att de vantrivdes. Till stöd för detta kan de plocka fram bilder ur det förflutna, beskriva en inspirerande lärare eller återkalla känslan av leda inför skoluppgifter som kändes meningslösa.
Från dessa bilder eller episoder är steget inte långt till politiska slutsatser. En del hävdar att skolan framför allt måste locka mer färgstarka personer till läraryrket. Andra menar att skolan borde organiseras så att eleverna oftare får uppleva lärandets glädje. En tredje vanlig föreställning är att skolan framför allt måste ställa högre krav och vänja eleverna vid att anstränga sig mer när det tar emot.
Inget av detta är direkt fel. De flesta sådana slutsatser säger någonting om hur elever skulle kunna nå längre. Men proportionerna är förvridna. Fragment av egna erfarenheter behandlas som om de rymde all väsentlig insikt om hela skolsystemet.
Slutsatsen är viktig och löftesrik:
Efter 40 år av reformer som gått i de mest skiftande riktningar är ett perspektivskifte som gör klassrumsvardagen till utgångspunkt möjlig. Från flera partier märks i dag ett ökat intresse för undervisningen och lärarnas villkor.
För att leda till en vändning måste dock de nya insikterna tillämpas – konsekvent och uthålligt. Risken är att den skärpta partipolitiska konkurrensen om vilket som är det bästa skolpartiet i stället förstärker fragmenteringen och driver skolan in i en ännu djupare kris.
Vad gör alla flugorna under tälttaket?
Uppdatering:
Helena är som alltid klok och välformulerad. Min hjärna har tagit semester.
Läs den hjärtskärande berättelsen om brott och straff i engelsk skola!
Passed in 2001, the No Child Left Behind Act used the leverage of federal education funding to push states into doing more for their disadvantaged, black and Latino students, whose academic achievement was appallingly low. Although public schools fall under state rather than federal purview, the rationale behind the interference was that because Congress provided some funding, it had an interest in making sure that the money was achieving its aims. That’s fair enough.
Unfortunately, the punitive law ushered in a regimen of intensive testing and harsh sanctions against schools that failed to meet improvement markers that were extremely difficult to achieve, sometimes meaningless and often counterproductive. Later, the Obama administration added more layers of interference by pushing its own favored reforms — such as a common curriculum for all states and the inclusion of test scores as a substantial factor in teacher evaluations — in some cases in return for waivers on the No Child Left Behind requirements.
Det är varmt idag. Jag tror de flesta läsare kan se paralleller till svenska förhållanden.
Diskussionen återkommer – vad är egentligen digital kompetens? En längtan efter tydliga och mätbara mål skapar en marknad för utbildningsinsatser fokuserad på att behärska en uppsättning program.
Det är lätt att gå vilse i den djungeln.
Uppdatering:
https://twitter.com/renman_hans/status/354310318073188353
Jag använder bloggen som arkiv. Artiklar jag vill läsa igen.