Det är en spännande att se med vilken förundran världen ser på det svenska genusarbetet. Nog är det fler än en handfull förskolor som inte delar upp leksakerna efter kön?
https://qz.com/1006928/swedens-gender-neutral-preschools-produce-kids-who-are-more-likely-to-succeed/
Min enda invändning är att jag har svårt med begreppet neutralitet. När jag läser texten handlar det mer om att experimentera och testa. En form av tillit när det gäller barns förmåga att välja. Om vi sen kallar det “neutralitet” så må det vara hänt. Vi borde har bättre begrepp för att inte gå vilse i den här komplicerade diskussionen!
Modern genusteori skiljer ju mellan biologiskt, socialt, uttryck och juridiskt kön. Då är det ju helt möjligt att blanda dessa – och även ställa sig utanför den binära uppfattningen. Men neutralitet låter aningen normativt – handlar det om pedagogernas avsikter snarare än barnens agerande?
Jag läser kommentarerna på Twitter och inser att det är en laddad fråga.
Tysta tankar 
Är ändå inte uttrycket “producera barn” det mest spännande. Som om det vore en högrationell tillverkning av elektronik eller någon slags mänsklig fabrik i före detta Sovjetunionen.
LikeLike
Det är väl knappast någon förskola som har en tjejhylla och en killhylla med leksaker. Barnen ska såklart erbjudas att leka med alla leksaker. Också de som traditionellt kan anses könskodade. Ge dem hela paletten. Hur barnen sen väljer är en annan sak. Problemet med genustänkarna är att de på förhand har bestämt sig för att om inga sociala koder fanns skulle killar och tjejer välja leksakerna i samma grad. Och om barnen inte gör det anser de att det finns förtryckande normer som hindrar dem att välja efter sitt “sanna jag”. Och då ska de in och peta i hur barnen väljer och ta bort leksaker. För att inte säga deras sammanblandning av könsidentitet och könsroll. Den första biologisk den andra mest social. Så länge de håller på med sånt kan jag inte ta dem på allvar.
LikeLike
Det spännande är att en viss osäkerhet sprider sig – idag vet ingen vad genuspedagogik egentligen är.
LikeLike
Du menar man har gått från dogmatiska axiom till den stora identitetskrisen? Intressant. Jag har numera lämnat skolan och arbetar i dryckesindustrin. Orkar inte hänga med helt i den debatten längre.
LikeLike
Mitt intresse är också förstrött. Orkar verkligen inte diskutera arv/miljö längre. De tiderna är förbi. Jag förundras över engagemanget.
LikeLike
Vad som är arv och miljö, och hur mycket, kan vara intressant att diskutera ur forskningssynpunkt. Vi är en blandning av arv, biologisk miljö (hormoner) och social miljö. Den som förnekar en eller flera av dessa faktorer orkar man knappast bry sig om. Tyvärr får en del av dessa en hel del gehör för sin enögda syn på människan i samhället. Då behöver man sätta ner foten.
LikeLike
Det låter hoppfullt. De flesta diskussioner har landat i meningslösa procentsatser som snarare skapar förvirring än klarhet.
LikeLike