“Den som jagar spurtpriser vinner sällan loppet”
Jacob Hård om vasaloppet.
Jag vaknar till stor visdom. Behöver jag påpeka att det även gäller i skolan?
Uthållighet!
Reply
Monthly Archives: March 2012
En liten utvikning
Aldrig mer sällskapsspel?
Jag brukar tycka om spel, men det här var nog det tråkigaste jag någon gång stött på.
Inte ens den mest frustrerade besserwisser kan njuta av de fantasilösa frågorna.
Nu undrar ni vem som gett värdparet spelet i present?
Ok – det var jag.
Aldrig mer!
Vårt behov av Jonas Gardell – uppdaterad 2
Jag citerar långt och hoppas att kvällstidningarna tar till sig budskapet. Eller ännu hellre – dess läsare!
Vad vi upplever i dag är lite av de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Varje liten rad jag och andra komiker i dag publicerar verkar granskas av anställda på tidningarna som med lupp söker formuleringar som kan misstolkas, uppförstoras, ryckas ur sitt sammanhang och rubriceras som ett “hån”, ett “angrepp” eller en “hat-attack”.
Vilket naturligtvis är en ren lögn.Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.
Så åter till den käre Ranelid, vars rappande om mannens säd alltså fått mig att omvärdera min homosexualitet.
Jag har faktiskt full respekt för Ranelid när han brunbränd med skjortan uppknäppt till naveln kastar ur sig sina gamla aforismer i otakt till discodunk. När han däremot tillåter sig att bli rasande för att man skämtar om honom förtjänar han inte längre den respekten.
Fast ärligt tror jag inte att Ranelid “rasade” förrän Expressens journalist ringde upp honom för att få en kommentar till kollegan Gardells “hån”.
Är det verkligen denna bokstavstolkande, torftiga medietillvaro vi vill leva i, eller är det inte dags att göra lite uppfriskande uppror?
Upp till kamp mot dem som hatar humor!
Utan humor stannar Sverige
Och så en liten twist:
Och ytterligare en:
https://twitter.com/andersmi/status/175972449526099968
Varför tänker jag på Ann Heberlein? En annan begåvad person vars skörhet inte riktigt passar in i bilden av vad en författare förväntas tåla.
Vi bara skojar?
Vårtecken 2
Efter den rituellt genomförda motionsrundan tar jag itu med julgranen. Skrället är nu nedklippt och julen definitivt över (skriver jag övermodigt och sneglar på diverse ljusslingor omkring mig).
I en annan tråd diskuterar vi som vanligt manligt/kvinnligt. Jag ska inte trötta er med detaljer ur mitt familjeliv, men kan avslöja att jag är bättre på att ta ner än att sätta upp.
Ungefär så här trevligt hade vi när granen kläddes:
Nu tar jag avstånd från vintern!
Under rituella former letar jag fram träningskläder och drar ut på vårens första löprunda.
Den lär bli kort!
Vad ska en lärarutbildning innehålla?
Många har bestämda tankar om hur en lärares yrkeskunskap utvecklas. Särintressen driver sina frågor och ibland är det svårt att se hur de olika delarna ska bilda en helhet. En klassisk tvistefråga är förhållandet mellan ämne och metod. Vad är egentligen ett ämne? Går det att frikoppla det akademiska ämnet från skolämnet – eller bör vi se på kunskap i ett bredare perspektiv? Innan vi börjar diskutera olika metoder vore det lämpligt att alla har en djupare insikt i att det finns olika former av kunskap. Filosofi och politik hör till förlorarna när lärarutbildningen gjordes om 2011. Men det är alldeles för tidigt att utvärdera.
Just nu i termin 2 är det mycket “förhållningssätt” och jag anar att det är särskilt svårt att förmedla något som borde växa fram inifrån. (Hur lär man sig att lyssna på barn – genom att lyssna på barn!)
Det saknas inte litteratur som betonar betydelsen av det goda förhållningssättet. Ibland dignar jag under denna monumentala godhet. Alla ska må bra hela tiden.
Den medelålders vite mannen – återkomsten?
Jag vårdar min distans. Andra verkar njuta av att peta i myrstacken. Pinnar saknas inte.
När vänstern inte längre trodde att klasskampen kunde samla massorna under fanorna, så letade man efter andra grupptillhörigheter att mobilisera. Man tog tacksamt till sig begrepp som intersektionalitet, genusperspektiv, strukturell diskriminering, och Den Andre. Man vädjade till människors offermentalitet. Om du är en förlorare, så måste det vara för att du är kvinna, invandrare, eller muslim. Och vem är då fienden? Den vite medelålders mannen, förstås. Alltid.
Jag har en känsla av att politiken var enklare förr.
Pork pie hat
En god vän har köpt en platt hatt. Det är en utmärkt anledning att lyssna på den här fantastiska låten som Charlie Mingus skrev som en hyllning till Lester Young:
Eller den här versionen:
Eller denna:
Eller Joni Mitchells skoningslösa version:
Jag kan många gitarrackord. Fast det här är överkurs.
This is a blues song with cool/weird changes written by Charles Mingus famously covered
Beck, John Mclaughlin and Joni Mitchell.
Its a 12 bar blues (can be read as 3 sections of 4 bars each)
These chords can be played as a chord melody arrangement
| Ebm* B13| Em7+11 A7b5 | C#m9 B9| C#9 Eb7 |
| Abm7 B13| Em7+11 Bb7#9#5 | C7b5 F7| B7 Em7|
| A13 Ab7 | Bb7 C#7** | Ebm B7 | E A7 ||
Rosa pedagogik?
Ur intervjun med redaktören:
Vilka är strategierna?
– Den ena strategin är könsneutralitet som i praktiken ofta inneburit att det maskulina lyfts fram som norm och att bara det feminina setts som könat. Man byter inte namn på byggvrån eller snickarrummet utan bara på dockvrån. Den andra strategin är den kompensatoriska pedagogiken som går ut på att få barnen att överskrida könsnormerna. Flickor får öva på att vara stora, starka och modiga medan pojkarna övar på att vara snälla och prata om känslor. Det bygger på tydliga föreställningar om flickor och pojkar och riskerar att förstärka snarare än problematisera stereotyper.
Mina erfarenheter är helt omvända. Det är inte det maskulina som lyfts fram som norm i förskolan och jag skulle uppskatta att det är mindre än 5% som har välutrustade snickarrum.
Om vi utgår från två så vitt skilda verklighetsbeskrivningar finns det en uppenbar risk att bilden av metoder och problem blir helt annorlunda.
Jag gillar författarnas försök att omvärdera 70-talets dialogpedagogik och hoppas att Freire åter blir ett namn på den pedagogiska kartan. Annars hade jag gärna hört Daniel Kallos försvara kritiken mot kritiken av det som han kallade ” den rosa pedagogiken”. Första gången jag mötte Kallos var 1977 och jag tror inte att metodiklärarna vid förskollärarutbildningen i Malmö har glömt hans kraftfulla framträdande i E122. Det var väldigt livat.
Tysta tankar 