Bör jag läsa Jane Austen?

Jag är omgiven av Jane Austenälskare och det börjar bli påfrestande med alla filmer och serier som fyller hemmet från olika teveapparater. Nu är det en välgjord version av Mansfield Park som gör hushållet lyckligt. Dessutom lär böckerna vara ännu bättre och jag känner att mina försök att hålla distansen bryts ner. Om jag ska följa med i samtalen bör jag läsa in mig.

Det kanske är en sista rest av stenåldersmässig manlighet som hindrar mig från att öppna böckerna. Ändå brukar jag smickra mig med att ha en stabil manlig identitet och anser mig vara orädd när det gäller att ge mig in på traditionellt kvinnliga områden.

Nu ställer jag frågan på allvar:

Bara en dåre springer…

…där änglar trippar.

Jag har länge velat skriva något om besparingarna inom Lärarutbildningen utan att riskera uppsägning. Men jag hittar verkligen ingen ofarlig vinkel. Vi beträder minerad mark och kartan förändras ständigt. Ord som “arbetsbrist” och “lärare” byter betydelse från dag till dag.

Akademiseringen av utbildningen beskrivs som en naturlig och ohejdbar process som har pågått sedan 60-talet och förändringen är djupt förankrad på alla nivåer. Om du ifrågasätter den är du död.

Det finns fortfarande ingen konsekvensbeskrivning av de planerade varslen och förhandlingarna om mystiska turordningskretsar fortsätter. Arbetsgivaren vill passa på att byta ut de erfarna adjunkterna mot disputerade personer med skiftande inriktningar. Lärarexamen är ingen självklar merit.

Erfarenheterna från sjuksköterskeutbildningen förskräcker. Klyftan mellan teori och praktik riskerar att öka om studenterna inte kan bearbeta sina upplevelser från den verksamhetsförlagda delen av utbildningen med erfarna lärare.  De redan misstänksamma handledarnas förtroende kommer antagligen inte att öka när högskolan representeras av personer utan undervisningserfarenhet från skolans värld.

På tisdag möter jag 370 nyantagna studenter. Jag undrar vad de har för förväntningar?

Nu bygger vi om

Nu bygger vi om

Tisdagstema – rolig

Jag vaknar på halvfel sida (jo, jag har en sådan) och muttrar över dagens tema:

– Roligt, varför måste allt vara så roligt nu för tiden?

Kanske är det den märkliga biblioteksdebatten som färgar av sig på mig.

Samlade Sydsvenskanartiklar

Samlade Tysta bibliotekstankar

Anklagelserna har varit hårda och tonläget oförsonligt. Författarna är oroliga för att den nya generationen biblitekarier tänker förvandla biblioteket till en upplevelsepark och mina tankar går till ett annat nöjesfält som försöker locka till sig besökare.

Förstora bilden

Förstora bilden

Någonstans bland allt tingeltangel finns det en människa. Det är lätt att glömma.

Förstora bilden

Förstora bilden

En möjlig tolkning av ordet “rolig” är att översätta det till danska…

Kanske är det så de gallringsglada bibliotekarierna tänker? Det riskerar att bli väldigt lugnt på biblioteket i framtiden.