Archive for 14 03 2012

En kvinna, en man

mars 14, 2012

Jag hade inte väntat mig ett så här kraftfullt inlägg i debatten om skilsmässor positiva sidor. Inte från det hållet.

Undervisningens dramaturgi – såpoperan

mars 14, 2012

Jag tycker ofta att undervisning på högskolan är ett ganska ensamt jobb. Idag har Mikael Björk och jag haft en heldag tillsammans och livet är plötsligt mycket ljusare.

Missa inte föreläsningen om undervisningens dramaturgi. Det lär komma fler filmer från det hållet.

20120314-220230.jpg

Förskolechatt om teknik

mars 14, 2012

Nu är förskolechatt igång på riktigt. Onsdagar kl. 20-21 diskuterar pedagoger aktuella ämnen. Dagens samtal handlar om teknik och naturvetenskapligt förhållningssätt. Vad hände med alla snickarrum som fanns på 70-talet? Kan vi använda ipad som komplement till vävramar och pärlplattor? Är det OK att tävla i teknik med högst torn, längst bro. lättast flygplan? Behöver vi ett särskilt ord som lyfter statusen för teknikintresserade pedagoger. En motsvarighet till reggiopedagogikens atelierista? Verkstadista? Snickarista? Mekanista?

Följ länken här!

Vad kan vi lära av Ontario?

mars 14, 2012

Jag var i Toronto för 15 år sedan. Då var inte reformernas inriktningen lika generös som de beskrivs i artikeln. Med mina mått var de nya kursplanerna extrem rigorösa. Någonting har hänt på vägen.

Texten är från The Guardian och anlägger ett längtande brittiskt perspektiv på den gamla kolonin:

The state matters, not as a monolithic controller of schools but as a driver for change and high expectations. Ontario learned from some of the 1997 English Labour government’s successes (when standards mattered more than structures), while being less prescriptive and recognising that support rather than punishment was a better way to tackle schools that were not improving fast enough.

The Ontario government chose a few targeted and ambitious, but not unusual, objectives: raising standards for all, narrowing gaps, increasing participation rates, and growing public confidence in state schools. But rather than experimenting with US-style marketisation policies and tinkering with structures, it developed a rigorous programme based on evidence, and began a relentless focus on implementation and building capacity at every level.

”Skill” and ”will” became the watchwords, not just for teachers but for everybody involved in the education system, which progressed rapidly thanks to massive investment in leadership and professional development at school, district and ministerial level.

Public statements from government and ministers were switched to be deliberately supportive rather than dismissive of state schools. Finally, and most crucially, the government set out to build a respectful, collaborative relationship with teachers, unions, pupils and parents. ”You cannot threaten, shame or punish people into top performance,” writes Levin.

It all seems a long way from home, where division and animosity prevail, parents and teachers are obliged to organise against forced, unpopular takeovers of their schools, anyone who dares to criticise the government is a closet Trot, and even the headteachers’ union is polling members on how morale is affecting their work.

20120314-055516.jpg

Nu trycker jag på MUTE i debatten om feminism

mars 14, 2012

DN är en märklig tidning som i tre underliga artiklar spridit tanken att ett omfattande hat mot feminism och kvinnor breder ut sig över landet. I den senaste uppmanas kritiker av genusvetenskap att ta avstånd från Breivik:

Om högerdebattörerna nu tycker att det är så orimligt och obehagligt att förknippas med en terrorist, varför tar de inte avstånd från det tankegods som Breivik bygger sin ideologi på?

Sydsvenskan sammanfattar på ledarplats.

Jag tröttnar.

Det gör Ivar Arpi också.

20120314-073347.jpg

”Ett riktigt fiasko” skriver DN

mars 14, 2012

20120314-053803.jpg

Vad har hänt med världen? Det fanns en tid när DN:s ledarsida ogenerat backade upp Jan Björklunds skolpolitiska utspel. Nu smyger det sig in kritiska tankar. Vart är vi på väg?

Jag hatar folk som säger ”Vad var det jag sa!!!!” – men har svårt att låta bli. Det är svårt att beskriva hur mycket pengar och energi spektaklet har kostat. Misslyckandet är ett bakslag för dem som tror att ett förstatligande av skolan skulla vara en snabb lösning. Bemanningsfirmor och ostbrickor kommer att vara en belastning i den fortsatta debatten.

Troedsson tror inte att legitimation kommer att höja yrkets ”status” – ett ord som behöver vila upp sig några år.

LR är som vanligt uppfyllda av framtidstro – och en smula angelägna om att fiaskot inte ska stänka på den egna organisationen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 104 andra följare