Låt oss prata om allt utom lärarens kön!

Jag har inte hört alla de 30 programmen i radions serie om den orättvisa skolan.

Här är en länk till sammanfattningen.

Det är något av en prestation att undvika frågan om huruvida könsbalansens i lärarkåren
betyder något för de sjunkande resultaten. Jag lyssnar på Heikkiläs trötta analys av förväntningarna och undrar när någon ska lyfta blicken till att diskutera innehåll och arbetsformer. Nu kämpar landets pedagoger mot en psykologisk väderkvarn – pojknormen.

“Många pojkar begränsas av pojknormen där konkurrens, tävling och att inte visa känslor, för varandra eller för vuxna, är centrala delar. För att lärande ska vara möjligt också för pojkar, och för att de sedan ska kunna prestera bra i skolan, behöver just dessa karaktäristiska pojkdrag nyanseras och motsägas.”

Har jag missat något program med en alternativ vinkel?

20111128-205623.jpg

Om metaforerna inte hade krockat hade jag gärna pekat på den där elefanten som står i klassrummet.

Pincettgreppet – eller grabbnäven?

https://twitter.com/#!/briankotts/status/141026038401609728

Jag är ganska skeptisk mot det ivriga testandet i skolor och förskolor. Den här föräldern är också bekymrad, kanske tycker jag att kritiken är lite teknisk.

Frågan om vilket som är det korrekta sättet att hålla i en penna föreställer jag mig är öppet för förhandling.

Det är inte så länge sedan skolan tog till sin uppgift att bota vänsterhänta.

 

Måndag mellan dröm och verklighet

Det stormar och jag drömmer oroligt.

I drömmen presenterar studenterna sina arbeten och i min plan skulle vi avsluta lektionen med att möblera om och göra en gemensam övning. Jag drömmer att jag vaknar i klassrummet och inser (i drömmen) att jag måste ha somnat under redovisningen och att studenterna har lämnat klassrummet utan att väcka mig. Svåra skuldkänslor.

Jag vaknar (på riktigt) och undrar var jag är? Känslan sitter kvar i kroppen.