Jag kritiserade Gunilla Hammars Säfströms mästrande tonfall i 9A och skrev en ganska elak text på Newsmill. Hon var obehagligt nedlåtande mot läraren Johnny och direkt föraktfullt mot de barn som inte kände till vitsippor.
Efter att ha sett henne i På spåret inser jag att kejsaren är naken. Auktoriteten vilar inte på en fast grund av bildning. Tillsammans med Peter Wahlbeck ekar det tomt och jag fasar för tanken på att en person med så grunda kunskaper i jazz ska undervisa I svensk skola.
