Det har stormat kring HSV:s sätt att mäta högskoleutbildningars kvalitet och vi var många nyfikna som lyssnade på Maria Sundkvists och Magnus Hjorts presentation av hur det ska gå till i framtiden. Jag försökte twittra men anar att den fragmentariska formen inte är rättvis mot deras försök att beskriva reformen. (Länk till pdf – sidan 5-3, läs baklänges!) Men det finns spännande frågor i materialet. Maria Sundkvist betonar vikten av transparans och förutsägbarhet vid granskningen – samtidigt vill HSV inte vara styrande. Magnus Hjort beskriver det som en omöjlig ekvation

Det är nog mer effektivt att gå till HSV:s sida och ta del av originalinformationen. Här finns instruktioner för självvärdering och en fyllig sida med frågor och svar.

Lärosätena ges även möjlighet att beskriva hur de arbetar utifrån “studenternas förutsättningar”. Det vi kallar “breddad rekrytering” får alltså inte vara en ursäkt för att sänka kraven.

Till sist verkar det mesta handla om det självständiga arbetets kvalitet och jag är osäker på vilka konsekvenser denna fokusering får för övriga delar på en professionsutbildning. Mycket osäker.

Vad är det som blir mindre viktigt i framtiden? VFU, ämneskunskaper, metodik, pedagogik, praktiskt-estetiska ämnen, psykologi, personlighetsutveckling, forskningsanknytning, internationalisering, IKT, ledarskap, kommunikation, dokumentation, personlighetsutveckling, etik, bedömning…

Jag säger som Brasse:
– Vad ska bort?