http://twitter.com/#!/briankotts/status/33149930260398080
Alla teorier välkomna!
Finns det oskyldiga frågor?
2
Daily Archives: February 3, 2011
Vad innebär det att “bli förstådd”?
Min vän Håkan startar en diskussion på Facebook utifrån den här tidningsartikeln i Sydsvenskan:
Förstora
Ulf Törnberg sammanfattar Epleys forskning förtjänstfullt men frågorna hänger kvar:
P: Så om man säger “min fru förstår mig inte” så kan man räkna med att ingen annan heller gör det?
M: Om jag tror att min fru förstår mig – betyder det att alla andra också gör det? Eller att jag inte har en aning om någonting…
Jag drabbas av en insikt om kommunikationens bräcklighet och anar att den här lockande övertygelsen om att vara “förstådd” antagligen är en form av raffinerat självbedrägeri.
Genuspedagogik i min smak
Jag har i olika sammanhang kritiserat genuspedagogiska ansatser för att vara moraliserande och alltför inriktade på att korrigera pojkars beteende. Den traditionella manliga könsrollen är hårt ansatt och kritisk maskulinitetsforskning har inga svårigheter att hitta problematiska mönster inom männens värld. Det är ungefär lika spännande som att anklaga reklam för att vara sexistisk.
Någon har uppfattat mig som traditionellt macho och det bjuder jag gärna på. Lite tråkigare är tendensen att avfärda kritiken som antifeministisk och jag brukar framhålla Faludi, Badinter och Chodorow som avgörande inspirationskällor.
När jag kör bil är jag ganska känslig för musik. På motorvägen drabbar mig den här spolingens sång med oväntad kraft:
Jag ligger nog utanför målgruppen.
Eller inte?
På förskolebesök IRL!
Den roligaste och mest ansträngande delen av mitt lärarutbildaruppdrag är att besöka studenterna på den verksamhetsförlagda tiden av deras utbildning. (Nej vi säger inte “praktik” eftersom vi inte vill dela upp tanke och handling!)
Idag var jag på en förskola och drogs in i barnens lekar. I ett avgränsat utrymme byggde de koja och lekte mamma-pappa-barn. Jag frågade hur de fördelade rollerna och förstod att familjen bestod av mamma-mormor-syster-bror-bror-hund. Ingen ville vara pappa och jag tog på mig den otacksamma rollen med viss tvekan. Barnen hade olika tankar om vad pappor egentligen gör och jag prövade olika tolkningar: arg pappa, glad pappa, ledsen pappa, rädd pappa och trött pappa.
Hur lekar man mamma-pappa-barn nu för tiden?
Tysta tankar 