Klicka och njut!
Jag lovade i ett förhastat ögonblick att sluta publicera bilder på mig själv. En så drastisk åtgärd borde nog ha föregåtts av någon form av nedtrappning. Därför delar jag med mig av bloggutrymmet till mina nya kompisar i regeringen. Nu när den svenska skolan är räddad tar vi tag i palestinafrågan och den globala miljöförstöringen. Kanske börjar vi med att sanera de grekiska statsfinanserna?
Alternativet är att rensa löv från rabatten.
1) Jag går en runda på morgonen och hisnar över naturens beredskapsläge. Det här trädet har rötter i nordisk mytologi och är nu hotat av en sjukdom. Träet används ofta som verktygsskaft.
Ledtråd: The Smiths
2) Liten gnagare som bygger ytliga gångar under jorden. I mullvadshögen är hålet placerat i mitten av den uppknuffade högen. Det här djuret gräver jorden bakåt och hålet hamnar i kanten av högen.
Ledtråd: Mock Turtle Soup – Rodent Revolt (den har ni inte hört förut?)
Elefantbajs?
3) Den här skogen kommer snart vara i ständigt halvdunkel. De första bladen på träden har en frisk smak av harsyra. Stammen är slät och det är ett mycket hårt träslag som är populärt i möbeltillverkning.
Ledtråd. Shunsuke Mizuno – Beech Forest
I somras skrev jag en hel del om förändringarna på Malmö stadsbibliotek
Nu tycks den berömda skiten ha nått fram till den lika kända fläkten. I personalenkäter beskrivs svåra missförhållanden och vantrivsel. Till sist verkar det som om politikerna är tvungna att agera.
På riksnivå fick bibliotekschefen ett förvånansvärt kraftfullt stöd från förändringsbenägna bibliotekarier. Det var en ganska förvirrande debatt och oväntade allianser uppstod. Plötsligt förvandlades jag till kulturkonservativ papperskramare.
Det är jag nog fortfarande.
Lekplatsen utanför är fortfarande populär
Jan Björklund har trogna beundrare och många ser honom som skolans räddare. Nu hoppas jag att utbildningsministern även vill se sig som bildningsminister.
Det är en ny position att gå från att vara arg kritiker och opinionsbildare till att ta ansvar för helheten. De retoriska förenklingarna som fungerade bra i debatten ska omsättas till vardagligt arbete.
Churchill var en utmärkt premiärminister i krig och Jan Björklund var kanske rätt person att genomdriva de dramatiska förändringarna av skola och lärarutbildning.
Nu börjar det verkliga jobbet och det räcker inte med slagord om “läsa, skriva, räkna”. Det är skolan som helhet som räknas. Jag är nyfiken på ministerns människosyn och kunskapssyn. För nog bör det vara möjligt att tala om sådana storheter även i framtiden?
Vad är visionen? Förutom att bli “Bäst i klassen”.
Tysta tankar 