Jag snabbläser protokollet och fastnar vid avsnitten om den förkortade fritidspedagogutbildningen. Kan man verkligen göra en utbildning mer attraktiv och samtidigt höja statusen genom att förkorta? Varför gör man inte det över hela linjen då?
Länk till protokoll
Mats Pertoft (mp) bekymrar sig över en frånvarande utbildningsminister:
Herr talman! I dag debatterar vi den framtida lärarutbildningen. Liksom de båda föregående talarna spanar jag ut över salen och saknar en person, nämligen utbildningsministern. Han är ju känd i hela Sverige för att minst i tio års tid ha svartmålat lärarutbildningen. Det finns till och med forskning på det. Han var så angelägen om att bestämma över lärarutbildningen att han tog det området från Tobias Krantz, alltså från ett annat statsråd. Då är det intressant att han inte är här och ställer upp i debatt i denna fråga.
Jag uppmanar de borgerliga ledamöterna att i debatten redovisa vad Jan Björklund gör i dag. Vad är viktigare än att debattera lärarutbildningen som han så envist har dragit i smutsen och ifrågasatt hela tiden? Det vore intressant att veta. Han har alltid älskat att debattera lärarutbildningen, men i dag när vi både ska debattera den och fatta beslut om den är han inte här.
Riktigt så här långt vill jag inte gå!
Anf. 41 ROSSANA DINAMARCA (v):
Herr talman! Det är flera områden som jag i min replik skulle vilja ta upp med Sofia Larsen, men talartiden medger inte det. Därför ska jag bara hålla mig till det som har med fritidspedagogerna att göra. Sofia Larsen drog det ganska kort.
Det jag ifrågasätter och undrar är hur det kommer sig att man tycker att fritidspedagogerna sitter på för mycket kunskap och att man faktiskt förkortar utbildningen. Sofia Larsen lyfter i sitt anförande fram att man vill stärka fritidspedagogerna för arbete i skolan. Men fritidspedagogerna har valt att bli fritidspedagoger för att kunna arbeta med just fritidsverksamheten. På vilket sätt stärker ni fritidspedagogerna i det avseendet? Jag ställer mig alltså ganska frågande till om regeringsföreträdarna vet vad fritidsverksamheten är för någonting. Man talar väldigt lite om den.
(…..)
Anf. 43 ROSSANA DINAMARCA (v) replik:
Herr talman! Tyvärr kan jag inte se det som en förstärkning när man förkortar en utbildning från tre och ett halvt år till tre år. Man säger till fritidspedagogerna: Ni har för mycket kunskap. Vi ska ta bort där. Dessutom ska vi tränga undan en del av den kunskap som ni som fritidspedagoger har därför att ni ska verka i skolan.
Sofia Larsen svarar här om fritidspedagogernas roll i skolan, inte om fritidspedagogernas roll i fritidsverksamheten. Hur gör vi för att stärka den rollen? Hur gör vi så att fritidspedagogerna kan arbeta som just fritidspedagoger, inte som vakter för 74 barn?
Någonting måste hända inom området. Lärarutbildningen är en del. Jag tror att vi ska ha en lärarexamen som också kan skapa en förståelse för varandras arbete i förskolan, på fritis och i skolan.
Min sammanfattande upplevelsen är att oppositionen formulerar sig vagt och att kritiken är undfallande i förhållande till förslaget. Ett pliktskyldigt viftande, men inga löften om förändring vid eventuell valseger. Det kanske är bäst så.
