Fredlig samexisten?
Jag smög in på ett seminarie om genus och etnicitet under konferensen Musik och samhälle. Det tycks vara en högt prioriterad fråga att det ska finnas lika många män som kvinnor inom den musikverksamhet som studieförbunden organiserar inom landet. Fyra glada göteborgare delade med sig av sina erfarenheter och viljan att bryta upp strukturer med okonventionella metoder var påtaglig.
En spännande och kontroversiell väg är att vid rekrytering sortera bort alla med svenskklingande namn innan den blivande arbetsgivaren går igenom meriterna. Vi är några stycken som menar att detta handlande liknar diskriminering och nog ligger utanför lagens ramar. Dessutom finns det en uppenbar risk att en del invandrare som har bytt namn hamnar i fel hög.
Den goda viljan skrämmer mig. Alla medel tycks vara tillåtna i kampen för att… ja vad var det nu de ville?
Tysta tankar 