Jag har faktiskt bara varit på två riktigt bra konserter de senaste åren, Martha Wainwright på KB och brodern Rufus på Ystads teater.
Håkan Engström skriver en tvekande recension om Rufus senaste skiva och jag kanske håller med. Samtidigt är det svårt att inte falla för mannen som låter rösten sväva ut och fylla rummet – obekymrad om sådant som måttlighet och god smak. Han är för mycket och skivan handlar delvis om sorgen efter mamman som dog i höstas. Vad kan man säga mer än… oemotståndligt?
…men nu känner jag kammen resa sig igen.
Kanske behöver jag höra AndersBWestin förklara varför män behövs i skolan? Teorierna om påfågleri gör mig en smula yr i huvudet och jag möter lärarstudenter som inte vill eller kan leva upp till de här bilderna. Deras position blir fort besvärlig.
Jag har i uppdrag att ringa upp avhoppade manliga lärarstudenter och undersöka vilka orsaker som ligger bakom avbrottet. Det är en väldigt heterogen grupp som är svår att beskriva med ord.
Följ med strömmen
Spotify fortsätter att vända upp och ner på min världsbild. Musikvärlden är mycket större och mer oförutsägbar än jag trodde. De här konsertversionerna av Dylans sånger gör mig mer än en smula orolig
All Along The Watchtower – konsertversionen
“There must be some way out of here”. Kanske det finns en väg ut – men först måste jag lyssna på några andra versioner:
all along the watchtower – spellistan 106 sånger
Tysta tankar 