Upside down – utbildningsvetenskaplig kärna?

Diana Ross – Upside Down

Rötterna, stammen, barken och parasiten

Den uppochnedvända världen gör tillvaron svår att begripa. Vi planerar en framtida lärarutbildning och brottas med något som kallas “utbildningsvetenskaplig kärna” (UVK). Någon menar att UVK  är ungefär det samma som “Allmänna utbildningsområdet” (AUO) och det är i så fall illavarslande. HSV kritiserade lärosätena intensivt för att AUO var diffust och det finns inga förutsättningar för att  tydligheten ska bli större i det nya förslaget. Samma vaga definitioner och förhoppningar om integration och fusion.

Vad är kärnan i UVK? Vad är fruktkött? Vad är skal? När blev lärarutbildningen en persika? Eller är det ett hallon med många kärnor?

Risken är stor att vi försöker pressa in ett gammalt innehåll i en ny form. Frågan är om den är så ny? Det är nog mest form och yta.

Jag saknar bildningstanken och snubblar vidare i modulträsket.

Det normala ledarskapet

Vi arbetar med begreppet ledarskap och jag läser Svd understreckare om dr Lütz med visst intresse (länk)

Boken öppnar förresten med att slå fast att Hitler var just normal, monstruöst normal. Icke psykiskt sjuk. Liksom Stalin.

Att beskriva diktatorer som dessa som galna är att banalisera de historiska katastrofer som hör ihop med deras namn, skriver Lütz. Det var bland annat uthållig målmedvetenhet och brutal effektivitet som gjorde deras förbrytelser möjliga; ingen psykiskt sjuk är i stånd till något liknande, menar han. Illgärningarna var onda, och avskyvärda, helt enkelt.

För den klarsynte dr. Lütz är normal för övrigt något av ett skymford.

Lärarutbildningen försöker hantera spänningen mellan normalitet och normativitet på ett ganska naivt sätt. Myten om den “gode läraren” reproducerar sig själv i betygskriterier och VFU-tradition.