Dubbelratad – lågt ratingtal

Nej det handlar inte om ratingtal för universitet.

Bo Rothstein skriver i Expressen om att de pojkar som misslyckas i skolsystemet sannolikt inte kommer att bli framgångrika i yrkes- eller kärleksliv. Kvinnor har en tendens att välja bort män med lägre utbildning, status och inkomst. Dessa kommer då sannolikt att förvisas till de dubbelt ratades eviga utanförskap. Frågan är om det är en lämplig hämnd för patriarkatets synder?

Länk

Många ser i dag kvinnornas starka frammarsch inom utbildningssystemet som ett sätt att åtgärda en historisk orättvisa där kvinnor varit underordnade och män varit överordnade. Men man glömmer då bort vad mäns och kvinnors olika partnerselektion innebär för de utsorterade unga männens framtida livssituation. Dagens generation skolpojkar bär ju rimligen inget ansvar för den brist på jämställdhet som råder, men såsom skolan fungerar i dag kommer en stor grupp av dem att få leva sitt liv som tillhörande gruppen “de dubbelt ratade”.

Talking Heads – Road To Nowhere

Låt oss tala om klassamhället

Jag har litteraturseminarium med studenter och ämnet är tidiga läs- och skrivminnen. Tanken är att vi bär med oss mönster från vår  barndom och att vi antagligen är mer styrda av dessa upplevelser än vi tror. Alla studenter har inte enbart goda minnen av läsning och jag funderar över i vilken mån det är en klassfråga.

Någon menar att det handlar om tid och ork – jag prövar tanken på att det i högre grad rör sig om tradition och kulturellt kapital. Men nu är vi på en lärarutbildning och ska hitta ett förhållningssätt  som fungerar i mötet med barnen och  alltmer ökande krav på språkliga färdigheter. Antagligen äger medelklassen tolkningsföreträdet i skolan – frågan är hur länge det kommer att förbli så?

Ann Heberlein skriver om “Den ängslige klassresenären” i dagens Sydsvenska.

Länk

Tendensen är att driva med en klassresenär som lever i ständig oro för att bli avslöjad och jag anar att våra studenter känner igen sig. Många kommer från arbetarklassen och de har tidigt lärt sig vad som ger poäng i högskolans värld. Här tycker vi böcker är viktigt. Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är.

Samtidigt finns det något storslaget i medelklassens vision av att allt är möjligt:

Medelklassens förväntan om det perfekta livet, ett perfekt hem och ett lyckat äktenskap och härliga ungar och utvecklande arbete och meningsfull fritid, är tacksam att driva med. Medelklassens självklara förväntan om att ha rätt till en massa saker är lustig och lite fånig. Men när jag ser på mina barn är jag ändå stolt över att ha gett dem just det – en tro på att det finns möjligheter, modet att drömma och hoppas. Det är så mycket som är självklart för dem som aldrig var självklart för mig. Det handlar om pengar, det handlar alltid om pengar, men det handlar också om värderingar, om att tro att man är något, och mest av allt om att våga hoppas och tillåtas att drömma, att veta att man inte är ödesbestämd. Det är en insikt jag önskar alla: det går att bryta mönster, att bli något annat, sig själv.

Fint ska det vara!

Fint ska det vara!

Läs även: Anneli Jordahl: Tyst i klassen

Lyssna samtidigt på: Marianne Faithfull – Working Class Hero

Mildare straff för våld mot barn?

Lyssna på Ekots inslag:

Länk

Nog är det oroande att juristen inte uppfattar propositionen som en skärpning av lagstiftningen.

Ja – det är provocerande för en del föräldrar att barn inte alltid lyder.

Nej – det räcker inte som förmildrande omständighet!

Läs gärna intervjun med Lars H Gustavsson med rubriken: “Jag vill att mina barn ska bli totalt olydiga”

Fler intressanta bilder på temat “blodtörstig bestraffning”: