När jag först hörde talas om det här var jag övertygad om att radion körde sitt aprilskämt på fel dag:
Idén om att öppna brev, skanna innehållet och vänta med utdelning är verkligen kittlande. Frågan är om mottagaren verkligen har rätt att ge posten tillåtelse att öppna breven. Jag tänker att avsändaren äger innehållet fram till dess att det är levererat.
Jag jobbar med en kurs som behandlar “entrepenöriellt lärande”. Efter en viss misstänksamhet inser jag att det faktiskt finns något spännande i tanken på att försöka hitta kraften i kreativiteten. När jag läser artikeln om Apple i Sydsvenskan drabbas jag av insikten om att det ibland gäller att våga gå före.
Om Steve Jobs skulle svarat på frågor hade han kunnat säga: Det struntar jag i. För Apple är inte företaget som sätter stor tilltro till fokusgrupper och kundundersökningar. I det avseendet har Apple samma inställning till sina konsumenter som Henry Ford, som en gång sade:
”Om jag hade lyssnat på vad mina kunder hade velat ha, hade de sagt en snabbare häst.”
Ja – jag har en Mac…
Jag läser om Skolinspektionens nedslående granskning av fritidshemsverksamhet.
Länk
Den nya pedagogiska grundsynen färgar av sig på resultatet och allt som inte är vuxenstyrt och genomplanerat avfärdas som “barnpassning”. Frågan är om skolinspektionen verkligen har de kunskaper som krävs för att förstå den fria tidens lärande. Jag är rädd att inspektörernas trånga syn på utveckling och lärande leder helt fel. Risken är stor att de använder sina skolglasögon och missar alla poänger.
Idag är “fri lek” ett fult ord och det är dags att ta strid för innehållet.
Farbror Skolinspektion skulle nog inte känna igen “kvalitet på barnens villkor” – om det så hoppade upp och bet honom i näsan.
P.S. Diskussionen om resurser i fritidshem ligger vid sidan om. Nu gäller det inriktningen och hotet om skolifiering.
Tysta tankar 