I morgon börjar en kurs som heter Perspektiv på barndom och jag vet att vi kommer att diskutera begreppet “Det kompetenta barnet” som är en modern och nödvändig nödvändig motbild i förhållande till äldre sätt att se på barnet som passivt och hjälplöst.
Samtidigt skannar jag vidare och kommer till mitt klassfoto från andra klass. Året är 1963 och Beatles har varit i Sverige. Den tuffaste killen hade lång lugg som sin storebror. Vi andra följde efter.
Eller som Robert Broberg sjöng efter att ha brutit samman i New York
“Jag har aldrig varit lyckligare än nu”
Vissa lådor väcker dåligt samvete och fotolådan är en sådan. Jag bestämmer mig för att sortera (nåja) och skanna in de bästa bilderna.
Samtidigt förbereder sig mina studenter för att skriva en salstenta i kursen Perspektiv på ungdom. Jag funderar över i vilken mån den har fått dem att tänka över sin egen utveckling?
Slottstadens skola 1970
Är det någon som känns igen?
Tysta tankar 