Tomas Kroksmark – igen!

Jag hade nästan gett upp hopppet om att Sveriges forskare skulle ta avstånd från de förändringar som är på väg att genomföras inom utbildningsväsendet.

Då tänds ett ljus i mörkret och jag ser en aning ljusare på livet igen

länk

Det kommer att bli spännande att se om någon svarar på utmaningen som Kroksmark citerar från Pramling:

Få (forskare) vill gå in i skoldebatten eftersom det inte ger några meriter och dessutom medför en risk att mista anslag om anslagsgivarna tycker att man uttrycker fel åsikter.

Försäljare av fönsterskrapor på Kiviks marknad

Försäljare av fönsterskrapor på Kiviks marknad

De framgångsrika på Österlen

Jag ser Anne Lundbergs intervjuprogram från Ystad och drabbas av svår oro. Var kommer all denna beundran inför framgångsrika personer ifrån?

Del 3 av 5 – enbart för självplågare

Programledaren ställer underdåniga frågor och gästerna får några minuter på sig att berätta om sina senaste lysande succéer. Allt interfolieras av hysteriskt klappande från en hundaktig publik som antingen är tokig på riktigt eller hårt dresserade av en studioman som tror att applåder ger liv åt döda repliker.

himmel

Nu går jag ut i trädgården och tar upp en spontan applåd för solnedgången.

Det som går upp måste komma ner

upp

Musiklänk

Jag vet inte om det är ett utslag av ren sadism att skicka upp en tvååring i den här formen av helvetesmaskin, men det kanske är fostrande för framtiden. Tillit är inte längre möjlig.

Du sitter hårt fastspänd och lyfts sakta uppåt. Ovanför dig vilar en elak katt och på marken skrattar en så kallad vårdnadshavare. Just när du börjar slappna av och njuter av utsikten…Då händer det! Du faller handlöst och lovar dig själv att aldrig mer lita på de vuxnas omsorger.

– Vinka!

There must be some way out of here…

…said the joker to the queen

joker

De kinesiska spelkorten är av besvärande låg kvalitet och jokerns leende är en aning debilt.

Vi försöker komma ihåg reglerna till min barndoms favoritspel krypkasino med tvångstabbe, som är ett fascinerande spel. Jag har vaga minnen och tar hjälp av Dan Glimmes bok.

Regler

Det gäller att undvika att ta hem värdefulla kort och efter ett tag äter sig den omvända hierarkin in i huvudet. Livet är en tvångsföreställning och ingen vill fastna med skiten till slut.

– Det är dåligt ha bra kort!
– Det är bra att ha låga kort!
– Det är roligt när andra tvingas ta hem stora kort

Dylan – vackrast

Hendrix – mest spännade

Neil Young – brutalast

Uppdatering: Frågan är varför jag tänker på den kommande omorganiseringen av Lärarutbildningen och de varsel som har lagts.

Kan det verkligen vara bra att göra sig av med sina bästa kort?
Vet Björklund om att vi spelar med tvångstabbe?