Charlie – livskunskap

Jag är misstänksam mot alla program och metoder som ska lära barn att vara snälla mot varandra. Men jag kan inte låta bli att bli stolt när Lärarnas tidning skriver om mina gamla kolleger på Östra Fäladens förskola som arbetar med Charliemetoden. Det känns äkta och jag vet att boken Hjärtestunder används på många förskolor.

Myndigheten för Skolutveckling har valt andra metoder i sin kampanj mot mobbning. Jan Björklund har som vanligt otur när han tänker och talet om evidensbasering är mest trams. Försöken att tillämpa en naturvetenskaplig terminologi på ett komplext problem är dömt att misslyckas och i värsta fall kan det leda till att pedagoger verkligen litar mer på metoden än på sina egna erfarenheter.

Arg, argare, argast

Jag är lite tagen över vilket fantastiskt stöd Zenits verksamhet har. De 130 personer som har skrivit under uppropet uttrycker sina tankar kraftfullt och jag inser att Zenit är en resurs för hela Skåne.

Läs själv!

Därför blir det underligt att det inte finns något egentligt politiskt motstånd mot nedläggningen. Samma politiker som viftar med mångfaldsflaggor, fairtradecertifikat och globaliseringsbroschyrer – de är märkvärdigt tysta.

Alla är överens om att Zenit behövs men ingen vill betala. SIDAS motiveringar är bara pinsamma och lyckas inte dölja att det är en politisk markering. Utredningen bakom beslutet är bedrövlig och tanken på att barn idag är trötta på spel … Ja, vilka barn har de frågat?

Men det kanske är dags att skiljas från tanken på staten som ansvarstagande aktör i moraliska frågor? Det gick snabbt – men var inte helt smärtfritt.

Nu står hoppet till kommun, region och näringsliv. I skön förening.