Archive for 29 03 2007

I en stund av övermod…

mars 29, 2007

… bestämde jag mig för att ställa ut mina bilder från Indien hos min granne Max. Det var ganska djärvt av mig tycker jag själv – jag är ju varken fotograf eller konstnär. Men jag gillar att fotografera och jag tycker om att visa mina bilder. Och 15 år på Österlen har lärt mig att gränsen mellan amatörer och proffs i konstvärlden är ganska mystisk.

barn.jpg

51 Indiska kvadrater
Vernissage Lördagen den 31/3 13-16
Lookalen (Max Lunds snickeri)
Jöns Filsgatan 18

För ett år sedan var några vänner i Indien och fick kontakt med en familj. De levde ett hårt liv och bodde eländigt. Nu ser det bättre ut och vi försöker stötta dem med pengar till ett bättre boende och möjlighet till regelbunden skolgång för de fyra barnen.

Jag var i Goa i julas och jag blev förförd av landet. Färgerna, dofterna – men framför allt människorna var helt omöjliga att inte fotografera.
Följ länken till ett bildspel med några av bilderna:
http://homeweb.mah.se/~lumaol/ind.wmv
Du är välkommen att se bilderna i verkligheten – alla pengar från försäljning går till familjen Ghuzrie.

Ibland har jag världens bästa jobb…

mars 29, 2007

m4.jpg
…och att få vara med om studenternas redovisningar av något som heter  ”Den skapande processen” hör till de verkliga höjdpunkterna i en lärarutbildares liv. Uppgiften för studenterna som läser barndoms- och ungdomsvetenskap i termin två är att gestalta begreppen ”lek, kultur och kommunikation”. Dessutom har de en massa andra instruktioner om perspektiv och uttrycksformer, men poängen är att de har möjlighet att vara kreativa i grupp under former som ger en värdig inramning till deras ansträngningar. Salarna går att mörklägga och ljussätta, det finns draperier, fungerande datorer med kanon och framförallt : det finns en publik som förstår att backa upp sina kamrater!

Ett stort problem vid redovisningar är att studenter ofta riktar sin samlade energi mot lärarna. De är djupt koncenterarade på att försöka lista ut bedömningsgrunder  och på att försöka leverera den önskade varan. Därför lyssnar de inte på sina kamrater (antagligen förlamade av oro eller berusade av lättnad)

Vid de här redovisningarna har detta mönster inte varit så framträdande. Det har antagligen varit ganska viktigt vad vi lärare har gett för respons, men många studenter har påpekat att det viktigaste är vad kamraterna tycker. ”Det var dem vi var nervösa för och när de skrattade så släppte allting” Jag tänker att vi lärare inte ofta ser värdet i dessa processer då de får syn på sig själva i mötet med andra studenter.

En annan stor förbättring (ja det är femte året jag är med i sådana här redovisningar)  är att studenterna inte gräver ner sig i att arbeta med kulisser och rekvisita. Fokus har legat på berättande och det har varit en underbar  variation mellan grupperna.

Ett dolt mål i kursen (och all lärarutbildning) är konflikthantering. Många studenter berättar om att de nu har vågat ta plats i grupperna. Nu lämnar de smekmånadsfasen och konfliktfasen. Kanske är det tanken på att grupperna ska göras om som har gjort dem modiga – men vi lärare har fått starka reaktioner på beslutet att bryta upp grupperna. Studentinflytande är svårt och trivsel är viktigt. En central kompetens i läraryrket är att kunna fungera i olika grupper – men jag blev lite berörd av djupet i relationerna och alla starka känslor. Kanske är jag lite blöt…


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 102 andra följare