Jag stöter på en obehaglig ” leksak” i bokhandeln. Det är bokförlaget MIGO som försöker omvandla Nannyakutens belöningssystem till en säljbar barnuppfostransmodell. Den manipulativa behaviorismen firar triumfer och en färgglad belöningstrappa utlovar snabba förbättringar av barnens beteende.
MigoTrappan är ett stöd för dig som förälder att coacha ditt barn på ett positivt och utvecklande sätt.
Den ska hjälpa dig som förälder och ditt barn att sätta upp mål tillsammans för att underlätta samarbetet i familjen. MigoTrappan används till allt från att få ditt barn att själv vilja klä på sig, äta upp maten, hänga upp ytterkläder, göra läxor till att hjälpa till i hemmet eller begränsa datorspelande. Trappan är positiv, rolig och visuell. Den bygger på uppmuntran i stället för tjat. Steg för steg mot ett bättre samspel i familjen.
Utan att förringa de problem som jag tror förekommer i de flesta familjer tror jag att det är viktigt att skilja på coach- och föräldrarollen. I den nya världen kommer barnen att utsättas för åtgärder inom föreslagna förbättringsområdena:
Göra läxorna. Vara snäll mot lillebror/lillasyster. Stanna i sängen efter läggning. Göra mellanmål. Ta eget ansvar för t.ex. gymnastik och aktiviteter. Packa i och plocka ur gymnastik- påsen. Komma ihåg sin skolväska. Göra rent akvariet. Gå ut med hunden. Mata katten. Vattna blommorna. Dammsuga. Slänga smutskläder i tvättkorgen. Lägg in tvättade kläder i sin garderob. Vika egen tvätt. Stryka (rekommenderas endast till äldre barn). Hämta posten. Gå ut med soporna. Upp-plockat i rummet innan läggdags. Hänga upp ytterkläder. Hänga upp kläderna man använt. Inte slänga på golvet. Sätta på sig de kläder som lagts fram – utan gnäll. Klä på sig själv. Packa skolväskan. Duka bordet. Äta själv. Äta upp allt på tallriken utan tjat. Plocka bort tallriken från bordet. Plocka i eller ur diskmaskinen. Diska efter middagen. Sitta ner vid middagsbordet. Sluta skrika och tala med normal röst. Sova i egen säng. Gå till dagis med gott humör. Sluta med nappen. Tillaga en enklare måltid t.ex. pasta och köttbullar. Plocka bort efter aktiviteter. Städa upp på rummet innan läggdags. Få tänderna borstade utan skrik. Borsta tänderna själv (barnen bör dock få hjälp av föräldrarna för att säkerställa att det är ordentligt gjort). Visa respekt, t.ex. inte störa när någon talar i telefon. Artighet, säg tack och varsågod. Gott humör i duschen eller badet. Inte använda fula ord. Äta grönsaker. Ha helt datorfria dagar. Utelek istället för dator- och tv-spel. Inget TV-spelande förrän mamma eller pappa sagt okej.
En självbelåten föräldrageneration skyr inga medel att ta makten över sina barn. I bästa fall säljs Migotrappan med kräkpåse. Om vi omvandlar barnen till utvecklingsobjekt (eller s.k. projekt) med hjälp av den här målrationalismen kommer det att få svåra konsekvenser för möjligheten att skapa äkta subjekt-subjektrelationer.
Jag funderar på att skapa en motsvarande lista för föräldrar. Kan ni ge exempel på “förbättringsområden”?
Anna - själv tredje
Tysta tankar 
Till hundar kan man köpa vibrohalsband med fjärrkontroll eller vattensprut- halsband som reagerar på hundskall.
Det är jättemode.
Hundarna blir snälla och lydiga.
LikeLike
Det säger väl ganska mycket om fattigdomen i utbytet mellan generationer. Man kan få barn utan att ens ha sett elelr varit i närheten av barn någonsin förut i sitt liv. Klart man blir osäker och behöver Manual då.
Läste en gång en avhandling av tror hon hette Brembeck, om hur man gör klass, och hur, vi kan kalla den, arbetarklassen strävade efter att bättra på sitt anseende genom att bl.a. kopiera medelklassens vanor. Speglar inte denna hjysteri den här typen av strävan?
LikeLike
Det borde finnas massor av förbättringsområden för föräldrar, fast jag tror att man rationaliserar bort sig själv lite med den digra listan här ovan. När barnen lärt sig att utföra allt detta behöver de kanske inga gnälliga, slarviga och oartiga föräldrar som sitter på föräldramöten och sms:ar.
Mina barn skulle troligen vilja att jag slutade skratta och nysa offentligt, hur gör man det?
Fattigdom och hysteri, ja. Förnuft? Nej. Fast vad är förnuft egentligen? Det kanske är att köpa en manual.
LikeLike
Det är många som försökt skriva manualer för framgångsrikt föräldra- och lärarskap. Tyvärr har de här kravlistorna en tendens att bli motsägelsefulla och beskäftiga.
Det är ingen som har sagt att det ska vara lätt att vara människa och goda råd ska vara dyra…
LikeLike
Jag undrar vad Michael Foucault skulle ha sagt om detta?
LikeLike
Jag tänker att Matti Bergström uttryckte det väl i “Barnet den sista slaven”
LikeLike
Förbättringsområden för föräldrar ? – tja, det räcker väl att byta ut några ord här och där i listan – ex betala räkningar, var snäll vid din partner, komma ihåg busskortet (alt. datorn, glasögonen, nycklarna, handskarna, plånboken, mobilen), gå till jobb med gott humör :)) . . . jag tänker omedelbart använda listan på mig själv och uppmuntra mig till att plocka ur diskmaskinen innan jag absolut inte sover mig i min egen säng utan tränger ihop mig med maken. . .
LikeLike
Jag måste säga att jag är uppriktigt förbryllad över det föraktfulla och aggressiva tonfallet både i inlägget och i kommentarerna? Kanske finns där i själva verket en viss varm skämtsamhet som jag missar, och då hoppas jag raskt bli rättad, men om inte så måste jag helt enkelt få fråga: är det verkligen en självbelåten föräldrageneration som köper saker som dessa och följer nannyprogrammens handfasta vägledning? Är det inte snarare två väldigt osäkra generationer som håller sig i dessa metoder som vore det den enda fasta punkten i en rasande värld?
Dels de i min egen generation, de som befinner sig mellan 35 och 45 och först nu skaffar sig sitt första barn, som inte bara hunnit ‘resa och se världen’ utan också bygga ett liv där det kanske inte riktigt finns plats för ett barn, trots att längtan tog överhanden, och nu försöker upprätthålla den skinande fasaden trots vaknätter och trots.
Dels de i generationen efter, unga föräldrar som på föräldrautbildningar och BVC (som kanske heter något annat numera, vad vet jag?) möter människor ur sin egen föräldrageneration, människor med stabil ekonomi, villor, bilar och åtminstone utåt en ofta rätt högljudd tvärsäkerhet som får de yngre att känna sig både otillräckliga och omogna föräldraansvaret.
Osäkra, rädda att göra fel och dömas hårt av en samtid som ställer gargantuanska krav på individen söker man något konkret, tydligt och stabilt att hålla sig i och till – enter Nannytrappan.
Jag är inte säker på att förakt, aggression och ilska är det bästa angreppsättet på detta mycket verkliga problem, och jag är ännu mindre säker på att problemet alltid ligger hos de föräldrar som köper prylen.
LikeLike
Du har rätt – jag menar inte att vara nedlåtande mot de föräldrar som tillgriper enkla lösningar för att hitta någon form av linje i sin barnuppfostran. Den förälder som aldrig hotat eller mutat sina barn kastar första stenen. Det blir inte jag.
På lärarutbildningen har vi ofta en ganska högdragen syn på vilket som är den rätta och goda människo – och kunskapssynen.
Min ilska handlar nog om försöket att göra något trevligt och anständigt av den här oblyga disciplineringen. Att vara förälder tror jag alltid kommer att vara ett famlande. När mina barn var små erbjöd Anna Wahlgren snabba lösningar, men jag är ändå glad att vi valde den svåra vägen.(skrikande barn som sov i fel sängar och åt oregelbundet)
Men det kan vara ett utslag av selektiv minnesförlust.
LikeLike
Det är komplicerat detta med var som är rätt och gott – det som är rätt för dig kan vara katastrofalt fel för mig, och den mössa som är fånigt oskyldig för dig kan vara en hotbild för en annan.
Nannytrappan signalerar att det finns ett behov av stöd med strukturen hos föräldrar. Familjer är ofta oerhört ensamma idag, i ett samhälle där fasaden är allt. Funnes det utrymme att vidga synen på vad som är gott och rätt funnes det kanske utrymme att söka – och få – det nödvändiga stödet också. Vem vet hur det skulle påverka behovet av Nannytrappor?
LikeLike
Metoden är utvecklad för dysfunktionella familjer – barnpsyk upptäckte att de han inte behandla alla och nu tror man att det här förbyggande arbetet ska ge resultat. Jag tror att flera stora Skånekommuner har köpt konceptet och satsar stort på föräldrautbildning.
En av ledarna som jag pratade med var ganska krass inför mina sofistikerade invändningar:
– Jag är gammal stalinist och ändamålet helgar medlen.
Oupps – det är nog sant och jag är mer än förstående mot föräldrar som försöker hävda någon form av makt mot barnen. Själva levde vi efter principen:
– Det är vi mot dom!
LikeLike