Skulle det vara bra för män att inte ha manliga kollegor?



Jag funderar på om det här avslutande citatet i Mia Heikkiläs intervjustudie med 19 män på förskollärarutbildningen sammanfattar budskapet? Om männen är ensamma blir de liksom mindre patriarkala.

Varför tänker jag på gisslansituation och Stockholmssyndrom?

Länk

11 thoughts on “Skulle det vara bra för män att inte ha manliga kollegor?

  1. Utöver en bedrövlig svenska i slutordet så är det snömos varning. Visst kan det bli Stockholmssyndromet om existensen hotas. Till och med som i Krokoms kommun där den manliga socialsekreteraren trackas av kvinnliga chefer så han tar sitt liv.

    Like

    • Njae – det är ju slutorden i den meriterade genusforskaren Mia Heikkiläs rapport och på något sätt måste det väl vara så att just de här orden är betydelsefulla eftersom de lyfts fram (i all sin obegriplighet).

      Budskapet är indirekt riktat mot oss som är bekymrade över avbrott från utbildning och yrke. De män som inte är tillräckligt genusmedvetna (och behöver ta stöd hos andra män) passar inte in i hennes agenda.
      http://miaheikkila.se/

      Like

  2. Enkönade grupper uppstår ofta när människor samlas. Kvinnor söker sig till andra kvinnor och männen till varandra. Det oaktat mängden av vardera gruppen. Jag frågade manliga lärare på studiedag varför de klumpade ihop sig ( jo, jag ställde frågan så) i en manlig grupp. De svarade att de ville få prata killsaker eftersom ders vanliga arbetsdagar innehöll så få män. Så jag dröp av., till min tanthörna.

    Like

  3. Ja det var väl ungefär det jag menade. Vi kanske ska undersöka samtalens förändring i enkönade respektive tvekönade grupper.

    Like

Leave a reply to Mats Cancel reply