Prof Christopher Cornwell, of the University of Georgia, who led the study, said: “The skill that matters the most in regards to how teachers graded their students is what we refer to as ‘approaches toward learning’.
“You can think of ‘approaches to learning’ as a rough measure of what a child’s attitude toward school is: It includes six items that rate the child’s attentiveness, task persistence, eagerness to learn, learning independence, flexibility and organisation.
“I think that anybody who’s a parent of boys and girls can tell you that girls are more of all of that.”
Tysta tankar 
Om påståendet är sant så kommer följdfrågan som en klusterbomb.
Varför är inte pojkar som flickor?
Ja nu menar jag inte någon sådan där DEJA-förklaringsmodell. Självklart är jag på jakt efter vetenskapliga tankemodeller härledda ur evolutionspsykologin.
Sen kommer nästa fråga: Varför tror man sig kunna ha samma pedagogik / ämnesmotivation för pojkar som för flickor. Varifrån kom den idén? När man bestämde sig för detta hade man då i djupet reflekterat i humanetologins kunskapsvärld.
LikeLike
Dejamodellen:
1) de ligger EFTER biologiskt
2) de är feluppfostrade
Anders antyder att det skulle finnas ett tredje perspektiv. Dörren är öppen för diskussion.
LikeLike
“attentiveness, task persistence, eagerness to learn, learning independence, flexibility and organisation.”
Dessa förmågor är viktiga för inlärning. Ett problem jag kan se är dock att de bäst kommer till uttryck hos elever som ligger precis i nivå med undervisningen, den som ligger före blir knappast särskilt ivrig eller uppmärksam av något hen kunde för länge sedan och den som ligger efter blir troligtvis inte heller särskilt ivrig och har svårt att arbeta självständigt. Bedömningen av dem är dessutom alltför subjektiv, det finns en risk att det snarare blir lydnad som bedöms.
”I think that anybody who’s a parent of boys and girls can tell you that girls are more of all of that.”
Jag blir en smula provocerad av det här påståendet. Är det en självklar sanning att pojkar är mindre uppmärksamma, uthålliga, villiga att lära sig saker, självständiga, flexibla och organiserade? Växer det i så fall bort? Annars verkar det otäckt att män så ofta sitter på viktiga positioner.
LikeLike
Håller med – genom att beskriva det som manliga egenskaper slipper vi den andra (och mycket svårare) diskussionen om innehåll och arbetsformer.
Om män saknar dessa egenskaper är det antagligen bra att de kloka och mogna kvinnorna går in och styr upp världen… Nej den här formen av biologism suger.
LikeLike
Pojkar vill i högre grad lära sig sådant som inte vuxna vill att de skall lära sig.
Lägga energin på att testa gränser och komma med något nytt samt att tävla med killar i samma åldersgrupp (dvs inte vuxna skolfröknar) är en evolutionär rationell strategi. Unga pojkar skall nämligen inte para sig med äldre skolfröknar utan snarare med flickor som är ett par år yngre än de själva.
Att vara lagom olydig är bra för genbanken och artens framåtskridande.
Vill man att pojkar skall lyckas bättre i skolan kan man ju testa en del alternativa metoder som tex att skapa ett “tekniskt basår” för pojkar mellan lekis och första klass, öka andelen manliga lärare till 50 %, låta pojkar om de nu skall gå tillsammans med flickor gå med 1-2 år yngre flickor samtidigt som minst 50 % av undervisningen sker i enkönade grupper.
Snälla vi kan väl testa i vart fall under en 20-30 år. Jag är redan nu tvärsäker på ett för Sveriges framtida välstånd gynsamt utfall. Men andra än jag måste väl också övertygas.
LikeLike
Jag vet inte exakt vad du menar med unga pojkar, men som jag tolkar uttrycket ska de inte alls para sig med ett par år yngre flickor. Självklart ska skolfröknar inte para sig med sina elever!
LikeLike
Jag tror det är vanligt att tonårsflickor sneglar på killar som är några år äldre?
LikeLike
Det är också viktigt att göra skillnad på att VARA uppmärksam, uthållig, villig att lära sig saker, självständig, flexibel och organiserande och att bete sig på ett sätt som läraren BETRAKTAR SOM ATT VARA dessa.
De flesta killar är nog de ovanstående precis lika mycket som flickor, men de visar inte upp det på det sätt eller i de former som värderas.
Att vara uppmärksam kan innebära att man sitter och skriver ner varje detalj som läraren nämner eller så kan det vara att man reagerar snabbt på om läraren säger något som inte verkar stämma överens.
Det första kallas uppmärksamhet, det andra kallas störande, men det är alltså bara uppmärksamhet i mallen för det traditionellt kvinnliga beteendet som räknas och ses som något positivt.
Oavsett orsaken till traditionella beteendemallar så premieras ett konservativt beteende men inte ett annat, så det är svårt att hävda att det skulle vara något fel på pojkarnas beteende.
LikeLike
Det är laddade ord – jag brottas med begreppet “ansvarstagande” som på något sätt innebär att acceptera sin plats. Ordet används ofta synonymt med “lojal”.
Frågan är varför barn (flickor OCH pojkar) ska vara lojala mot skolan – finns det andra drivkrafter än vaga löften om framtida belöningar.
LikeLike
Grejen egentligen är väl att orden mest är ursäkter för att slippa möta sina egna fördomar.
LikeLike
De här grova generaliseringarna (flickor-ögontjänare, pojkar-käcka rebeller) riskerar naturligtvis att bli självuppfyllande.
Samtidigt finns det ofta en liten hård kärna av sanning i de flesta fördomar.
Vi kanske kan utnyttja diskussionen till att styra bort från ett moraliserande förhållningssätt.
LikeLike
Det skulle vara ett lyft, men samtidigt så är det kanske också dags att fundera på om detta egentligen är något som lärare ska eller kan bedöma eller utvärdera överhuvudtaget.
LikeLike
Suck – jag tror att den här fostransaspekten är djupt sammantvinnad med de övriga uppdragen. För många är den nog viktigare än kunskap – fast det är svåra ord som glider mellan fingrarna.
LikeLike
Jag vet inte om jag ser det som skolans uppgift att fostra alla till lydiga små slavar.
LikeLike
Jag försöker avprogrammera de blivande lärare jag möter under utbildningen – i mina svarta tror jag att en del av dem har valt läraryrket för att få lov att uppfostra andra. Och definiera sig själva som goda.
Hoppas ingen läser detta.
LikeLike
Självklart, makt korrumperar och lockar till sig de som är korrumperade, lätta att korrumpera och/eller de som försöker dölja sina andra brister.
Man kan begränsa problemet genom att försöka välja de med stor egen integritet och genom att begränsa de direkta, okontrollerade möjligheterna att utöva makten. Det första är sällan möjligt på den här skalan.
LikeLike
Korrumpera är ett starkt ord. De flesta försöker nog bara göra livet lite enklare genom att inte utmana regler,
LikeLike
Nu förstår jag inte vad du menar.
LikeLike
Jag menar att de flesta är pragmatiker. Antingen man är på den bevakande eller bevakade sidan tycks intresset för att utmana konventioner vara litet.
Frågan är väl vilka belöningar och straff som byggs in i systemet?
På sikt vinner det system som övertygar oss om att vi verkligen vill vara till lags – kanske ligger det djupt i människans natur, eller är det en starkt inövad förmåga att avläsa omgivningens önskningar (och göra dem till sina egna)
Äsch – maktanalyser är det svåraste!
LikeLike
Det finns en del som ser den här ömsesidiga manipulationen i grupper som en av de starkare drivkrafterna bakom hjärnans utveckling, så det är kanske något vi har inbyggt.
LikeLike
Just det! Kognitionsforskarna intresserar sig mycket för vår förmåga att avläsa andras tankar – det är tack vare dn som vi ibland lyckas lura andra (och därmed oss själva) om vad vinegentligen vill…
Jag tror att du tror att jag tror att du tror…
Fast det är en egenskap som vintydligen inte är helt ensamma om. Var det chimpanser som ofta lurade varabdra genom att spela oskyldiga?
LikeLike
Tror att det var chimpanser, men det var ganska länge sen jag läste om det.
LikeLike
Jo, flickor anpassar sig bättre i trekvartsinstitutionella miljöer där somliga regler är stenhårda och andra kan tänjas ett stycke innan de studsar tillbaka till sitt tidigare läge. Och där hierarkier och koder ofta är ganska outtalade eller t om tvetydiga, men ändå hela tiden finns med. Flickor drillas också hemifrån i tidsmanagement, i att planera sin tid i stället för att ta dagen som de kommer, att aktivt organisera små grupper och att plocka upp och släppa saker mer eller mindre på kommando av en vuxen, liksom att planera små “events” och projekt – kalas, tävlingar, kompisbjudningar, dans, prova, köpa och laga kläder.. Det där är traditionell tjejuppfostran i de flesta kulturer, flickor tränas i det på ett sätt som killar inte gör och det är dessutom stigmatiserande för killar att alltför tydligt bete sig på det sättet.
En flicka bryter inte öppet mot reglerna såvida det inte är något som “alla ändå gör”, hon försöker gärna få en grabb att bryta mot regeln för hennes räkning. Det har många av oss sett i många olika sammanhang.. Men idag finns det mindre utrymme för “kreativt busande” i skolan än för ett par generationer sedan. Vi har fått en skola som belönar traditionella flickbeteenden och uppskjutning av tilfredsställelsen – målet för det mesta man gör i grundskolan idag är inte att man faktiskt ska få en ahaupplevelse eller lära sig något man kan gå ut och tjäna en hacka på här och nu, det är att slita ihop till bra betyg längre fram så att man kan säka till en senare skola. Och idag fungerar en stor del av arbetsmarknaden på ungefär det sättet, vare sig det är callcenters, cafeér eller mellanchefer, pr-folk och konsulter på ett kontor:
*gränserna är otydliga och till för att *avläsas* snarare än att rationellt förstås, ibland bör man också tiga med dem inför omgivingen. (Håller f ö med Johan om att det idag premieras att *visa* sig tydligt uppmärksam och lydig, snarare än att förhålla sig aktivt till vad läraren eller chefen säger och gör.
*det är mycket time management och detaljstyring av en massa processer
* det är viktigt att göra kunden glad och att kommunicera
*man kommunicerar mer utåt med kunderna än vertikalt mellan chefer och underanställda, men samtidigt måste man ha ryggen fri vid kommunikation uppåt – neråt.
Både i skolan och ute i samhället är det mycket ovanligare än för fyrtio år sedan att man “bara går in och GÖR något”, bänder och vrider, kör på med en uppgift, till dess den är löst eller klar.
De där förhållandena gynnar flickorna eftersom de svarar mot en traditionellt kvinnlig social roll och kvinnliga beteenden. Sedan kan man ha olika bud på i vilken mån biologin kommer in, t ex genom att pojkar och unga män kanske är biologiskt/hormonellt otåligare. Men det är ofta et nerköp för en ung man att framstå som en “plugghäst” och dålig på fotboll eller hockey, medan tjejer inte drabbas av jämnårigas förakt eller utfrysning på det sättet om de har höga betyg och lägger mycket tid på skolan men inte t ex rider eller satsar ambitiiöst på gymnastik. Men det är kanske inte opportunt att ta upp detta idag?
LikeLike
Håller i stort sett med. Utredningen om rekrytering av män till förskola resonerar också kring vilken frihet individen har att bryta mot rollen och vilka bestraffningar som drabbar dem som testar gränser.
Jag tror också att det är vettigt att tona ner biologispåret – det känns som om den diskussionen är hopplöst infekterad.
Samtidigt vill jag verkligen inte hamna i en demonisering av mansroll eller förenklingarvom “antipluggkultur”.
LikeLike
Tror inte heller att det är bra att gräva ner sig i biologin här; debatten har skadats av att många (oftast män) som vill ifrågasätta samtida feminister tror att precis allt som fokuserar på beteenden, iscensättning av personer och grupper samt rolltaganden istället för på gener och stenhårt förankrade biolgiska beteenden – att allt sådant skulle vara “elitfeminism”.,Det är det förstås inte.
LikeLike
Det skulle verkligen vara spännande om vi lyckades baca upp debatten ur det diket. Jag undviker numera alla diskussioner som bygger på dikotomin arv-miljö.
I’m too old for that…
LikeLike
Javisst, håller med, men jag tror inte att en sådan uppbaxning kan ske i första hand via populärmedia och dagstidningar. Den behöver en annan arena, litet mer akademisk (i tonen) eller folkrörelsemässig och framför allt obunden. Det vore härligt om genusvetarna kunde bidra, men det verkar som om den interna miljön kring genusvetenskap här i landet är rätt hårt ideologiserad.
Och krönikörerna i tidningar, typ den klunga som skriver eller har skrivit/krönikerat om genusfrågor och vetenskap i Bang, DN och Expressen (litet löst uttryckt, men…) vill ju bara alltför gärna ha en bekväm kontrast mellan sig själva och gamla neanderthalmän som verkligen tror benhårt på biologin som förklaringsmodell. Så från dem finns det inte så mycket att vänta sig.
LikeLike
Ja, du beskriver positionerna väl. Jag vet inte om hoppet är ute för genusvetenskapen? De har tagit så mycket stryk i debatten och nu tycks de välja att sluta sig inåt – och de som ifrågasätter stämplas som “hatare” eller “antifeminister”.
Jag befinner mig i det akademiska gränslandet och är inte alltför indraget i bidragssökandet. Samtidigt har jag ett väldigt konkret politiskt projekt (att rekrytera män till förskollärarutbildningen) som ger mig en viss legitimitet och frihet att överskrida gränser.
Men på sikt är det en politisk fråga och jag är mycket nyfiken på hur Sabuni ska hantera Skolverkets rapport och förslag! Nu är det upp till bevis.
LikeLike
Det viktigaste i arv/miljö-perspektivet tycker jag nog är att man inte kan utgå från att den ena eller andra inte påverkar, så som ofta sker idag, från båda håll.
I övrigt så ska man också komma ihåg att både pojkar och flickor testar gränser, de gör det bara på lite olika sätt.
LikeLike
Ja – och om det inte finns några gränser blir det svårt att testa sin förmåga att bryta mot regler.
LikeLike
Och om killars regelbrytande direkt innebär sänkta betyg oavsett vad de lär sig så blir det också obalans.
LikeLike
Problemen uppstår när betygen på pappret utger sig för att ha en ren och objektiv kunskapsbaserad funktion – medan barnen tidigt kodar av vilka regler som gäller.
LikeLike
Ja, eller snarare när någon försöker utnyttja de kunskapsbaserade betygen för något som inte är deras syfte.
LikeLike