Ibland blir jag bara arg och det händer att jag drabbas av uppgivenhet inför skolans möjligheter att skapa ett rättvist samhälle.
Statistik hjälper mig att hålla huvudet kallt.
Är det någon som kan gissa vad den röda och gröna färgen representerar?
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Jag har svårt att förstå din ilska. Grafiken ger väldigt lite indikationer om trenderna utan den visar bara att när föräldrar har hög utbildningsnivå så får barnen höga meritpoäng. Kombinationen av genetiskt och socialt arv får ett självklart genomslag i barnens prestationsförmåga.
Behöver jämlikhet innebära att alla också måste prestera lika bra? Det känns som en helt orimlig utopi.
Behöver jämlikhet innebära att alla presterar lika bra inom det mycket begränsade spektrum av färdigheter som skolan ägnar sig åt. Det känns som att de vore bättre om vi försöker få släppa fram många olika slags färdigheter hos de vuxna.
LikeLike
Jo det är kanske helt utopiskt att tro på skolan som någon form av utjämnande kraft. Jag är nog förstörd av all retorik som beskriver utbildning som en väg mot ett rättvisare samhälle.
Samtidigt är det svårt att frigöra sig från möjligheten att det trots allt skulle kunna hända något oförutsägbart i det där mittfältet. Något där läraren inte har gett upp på grund av det sociala arvet!
LikeLike
Den forskning som finns visar ganska tydligt att alla bra skolor är extra bra för de som kommer till skolan med goda förutsättningar. Jag ifrågasätter starkt varför vi ska låta någon slags retorik tvinga oss kvar i någon föreställning om att alla ska ha samma prestationsförmåga inom ett snävt spektrum av färdigheter. Riktigt irriterande blir det när utopins uteblivande skylls på lärare som har “gett upp på grund av det det social arvet”.
Kanske ger oförutsägbarheten i vilka färdigheter som blir riktigt värdefulla ett mycket bättre sätt att få alla att känna att de har stora prestationsmöjligheter. Fast ifall vi vill skapa ökad jämlikhet så tror jag att vi uppnår det bäst genom att hitta andra vägar än att alla ska prestera lika. Sätt att värdera alla lika oavsett prestation.
LikeLike
Jag ser Etiopiens flagga i din graf ovan, Mats. Saknas bara grejen i mitten.
Jag tycker att skolan ska ge alla chansen att utvecklas maximalt utifrån det man är bra på och sånt man vill bli bra på, inte vad läraren/rektorn/förvaltningen/kommunen/staten/skolministern/skolverket/mamma/pappa tycker man ska vara bra på.
LikeLike
Aj – då väntar vi på lite rastastämning och rocknrolltobak så ordnar det sig…
Tyvärr är skolans inriktning ganska hårt styrd av riksdagsbeslut. Barn, föräldrar och lärare har mycket lite inflytande över verksamheten!
LikeLike
Jag tycker nog att skolan borde koncentrera sig på att vara en rättvis skola i första hand, annars är arbete med “ett rättvisare samhälle” som mål bara hyckleri. Barnen gör då precis vad skolan lärt dem, bara inte vad skolan sagt att de lärt dem och skolans oförståelse inför skillnaden mellan dessa blir ett dåligt skämt.
LikeLike
När du säger rättvis skola kan du behöva förtydliga dig. Det finns så många olika varianter av rättvisa. Är det att alla får lika mycket tid som är rättvisa? eller kanske att alla får samma chans att visa att de är värda att satsa på? eller kanske att de svagare får så mycket hjälp så att de utvecklas lika mycket som de andra?
En rättvisa skola kan också betyda det som jag anser vara en omöjlig utopi med skadliga bieffekter dvs. att skolan satsar så mycket mer på de svagare att efter att ha gått ut ur skolan så presterar alla lika bra.
LikeLike
Det behövs knappast något förtydligande just för det inlägget.
Poängen är att inte vara orättvis för att kompensera att andra individer i samhället eventuellt har det sämre.
Skolan kan aldrig fullt ut kompensera för varierande intelligens, talang, motivation, föräldrars studiebakgrund mm. så att alla kommer ut med exakt samma kunskaper. Inte heller bör det vara skolans uppgift att t.ex. hindra elever med sådan motivation från att ta till sig kunskaper som ligger utanför det som skolan lär ut.
Skolan bör så långt som möjligt vara rättvis i bedömningen av elevens kunskaper oavsett hur eleven tillägnat sig dem. Däremot ska inte kunskapsbedömningen hänga på man t.ex. har föräldrar som kan rätt nyckelord, som kan hjälpa till att optimera för proven snarare än för kunskapen eller som kan tjata fram förändringar som gynnar eleven.
När man har en sådan grundläggande rättvisa så kan man bestämma sig för vilket stöd utöver den vanliga undervisningen man vill erbjuda.
LikeLike
Det kompensatoriska uppdraget har djupa rötter i svensk skola. På senare år har vi försämrat just inom detta område. Skolan förstärker i stället för att utjämna.
Kanske handlar det om självbilden – vi är inte en del av lösningen. Innebär det att vi är problemet?
LikeLike
Antagligen.
Om man ser skolan, samhället och det kompensatoriska uppdraget som ett isolerat reglertekniskt problem, dvs att vi vill uppnå ett rättvist samhälle genom styrning av skolan (och inget annat påverkar) så låter det kanske logiskt. Samtidigt är det välkänt att felinställda reglerloopar har en tendens att oscillera mellan extremerna, vilket kanske är vad vi ser i skolan.
Ett sätt att undvika sådana problem brukar vara att stycka processen man försöker reglera och så att säga flytta målformuleringen närmare det man använder för att styra, i skolans värld skulle man kanske koncentrera sig mer på att skapa rättvisa bland avgångseleverna eller varje stadium eller årskurs istället för rättvisa i samhället 40 år senare (eller ännu värre för 40 år sedan) och förutsatt att man inte ändrar kriterierna för vad som är rättvist mellan dessa så bör det bli lättare för det erfterföljande samhället att upprätthålla eller förbättra den rättvisan de efterföljande 40 åren.
LikeLike
Kanske är rättvisa ett ord som förvrider huvudet på oss? Tanken på att med några snabba hugg skapa ett perfekt samhälle tycks utöva en oemotståndlig lockelse.
LikeLike
För de mest klåfingriga och empatilösa tycks lockelsen vara oemotståndlig, jag tycker inte att det är de vi ska låta bestämma över skolan.
LikeLike
Jag är förespråkare av de kompensatoriska uppdraget och tycker att det misskötts åtminstone sen kommunaliseringen. Det bygger jag på att jag anser det rättvist att alla får utvecklas lika mycket i skolan och för att det ska vara möjligt måste mer resurser sättas in för att hjälpa de svaga.
LikeLike
Jag säger inte emot dig – men tror att dörren till ett återförstatligande är stängd.
Fast de lär ha en GD över…,
LikeLike
Borde ju bli en annan nivå på skolornas personalfester i alla fall…
LikeLike
Skolan värderar uppenbart olika kunskaper olika mycket. Alla intelligenser får inte lika cred i betygssystemet. Ja, vi har en segregerad skola där de som kan utbildningssystemet sätter sina barn i vissa skolor och andra skolor blir för de som blev kvar. De som aktivt väljer skola hjälper också sina barn mer (för att de både vill och kan det skolan premierar) och deras barn får högre betyg. Är det något att bli förvånad över?
Nästan alla elitryttare kommer från familjer som haft hästar i generationer.
Självklart har jag, som själv är lärare och akademiskt utbildad, lättare att stödja min dotter med dyslexi än en undersköterska. Jag väljer inte bara en bra skola. Jag köper en laptop med de rätta stödprogrammen (har pengarna, kunskapen och viljan att prioritera). Jag söker aktivt upp nya hjälpmedel och ställer de rätta frågorna på utvecklingssamtalet. Det är få ämnen jag inte kan hjälpa och stödja i hemma. Klart hon har helt andra förutsättningar att gå ur skolan med bra betyg trots sin nedsatta läsförmåga än ett barn med sämre utbildade föräldrar. Det spelar ingen roll om det finns ett fritt skolval eller man måste gå i skolan där man bor. Då flyttar jag helt enkelt till ett bättre område, precis som mina föräldrar övergav Lövgärdet (Angered, förort till Göteborg) på 80-talet för att rädda min och brorsans skolgång. Vi som kan systemet och har någorlunda ekonomisk frihet kommer ALLTID att få våra barn bättre genom skolan än de som inte vet, kan eller vill. Det kan inga politiska reformer göra om på. Dystopiskt? Kanske, men lika väl ett faktum. Man kan aldrig vara nog försiktig i sitt val av föräldrar.
LikeLike
En till dimension förutom vad man mäter. (helt övertygad att skolan övervärderar August Strindberg framför konsten att trimma en moppe eller en speldator.)
Diagrammen klarar inte av att skilja på arv och miljö.
Dvs de säger inget om skolornas absoluta kvalitet.
Bara det faktum att skolorna inte klarar av att kompensera för vare sig arv eller miljö.
LikeLike
Men det är väl en slutsats så god som någon?
LikeLike
Sant – det är inget som vinborde förvånas över och mönstret är verkligen inte nytt. Möjligtvis har förväntningarna på att skolan ska leverera det här stödet ökat. Och de lärare som misslyckas får böra en mer personlig skuld.
Jag känner helt igen din beskrivning. De flesta föräldrar är beredda att betala ett mycket högt pris för att stödja sina barn!
LikeLike
Det en mycket stor majoritet av de framgångsrika föräldrar är att deras barn ska lyckas i livet. Det vore konstigt om inte de flesta skulle lyckas och mycket troligt att i fall samhället verkligen skulle hindra dem så skulle de fly över Berlinmuren även om de riskerade att bli skjutna.
LikeLike
Även om jag är rätt tjatig i detta ämne så beskriver denna bok även detta:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Selfish_Gene
Folk tycker att Richard Dawkins är en tråkig snobbig subbig jäkla dryg engelsman bara därför att han skrev en bok i slutet på 70 talet som liksom “dödar” alla andras samtal i en massa år framöver. Tävlingen (inte konkurrensen) är att komma på något bättre.
Även om slutsatserna känns fördjävliga.
Men när alla vet sanningen borde alla (kloka) bli ödmjuka altruister.
LikeLike
Den cyniska slutsatsen blir då att samhällets försök att ska lika förutsättningar blir en patetisk kuliss som döljer livets påträngande orättvisor.
LikeLike
Den här boken demonstrerar att det finns en grundläggande mekanism om att ta vara på,sig själv och sina efterkommande. Denna mekanism är stark men att den finns säger väldigt lite om huruvida det inte kan vara naturligt med altruism i stor skala ändå.
LikeLike
Jan
1) Även om vi antar att boken inte säger något om altruism (vilket den gör) så borde korkade (kloka) moderater och nyliberaler begripa att de inte har något att vara stolt över eftersom de ändå bara är en produkt av den icke meningssökande evolutionen. Alltså: har de någon form av moral så går limens mot altruism (annars är de genuint korkade ut naturvetenskaplig synvinkel.)
2) I verkligheten har de själviska generna självklart förstått att evolutionär altruism är en egenskap som skapar evolutionär fitness. Samtidigt saknar evolutionen moraliska värderingar varför vi får tåla att leva bland moderater och nyliberaler, andra evolutionära robotar och outtröttliga pratapparater likt Bildt och Lööf.
I konkurrens med andra pratapparater som evolverat i andra arenor funkar dom tyvärr som smarta agenter.
Det är väl därför som ungarna gillar Terminator.
LikeLike
Just Terminator är en intressant symbol. Ondskan från framtiden i den första filmen visar andra sidor i del två.
Just denna dubbelhet gör honom särskilt fascinerande – kanske roboten har känslor ändå?
LikeLike
Ja man blir ständigt överraskad. I den värsta av sk sopkulturer dyker existentiella känslor upp som slår Strindberg och Bergman med hästlängder.
Mitt i det töntigt pubertala Terminator finns de riktigt stora frågorna om livet.
Även om jag inte riktigt orkar lyssna på texten hittar jag detsamma (mot min sk vilja) i detta:
gubbe vid 56 som jag är.
Det är nog det envisa uppmanande tilltalet som överbevisar mig.
han vill berätta något som jag ännu inte fattat ett dyft utav.
fast jag egentligen skyller allt på bristande stadsplanering och deras inkompetenta förställning om den fria viljan.
LikeLike
Det var mycket Eminem på Sommar idag. Någon basketkille hade också insett storheten.
Jag gillar ilskan. Grabben vill verkligen säga något!
LikeLike
Visst vill han det. Vill ni lyssna på vad han säger?
LikeLike
Tack!
Jag gillar rappens sätt att berätta historier. Det går snabbt och känslorna är starka.
My intentions were good. Och verkligheten vibrer i bakgrunden.
LikeLike
Visst – vi ser det i Kina. Föräldrarna satsar allt gör att barnen ska bli bäst i skolan. Allt är investering och tilltron mycket begränsad till annat än den rena tävlingen.
Ju tidigare desto bättre!
LikeLike
Blev litet överraskad av rycka-på-axlarna kommentarerna. De mest framgångsrika skolländerna är också de med högst likvärdighet. Att vi har en skola som ökar snedrekryteringen, istället för att som skollagen föreskriver motverka den, är en stor skam.
LikeLike
Uppgivenhet är väl lärarens värsta fiende. Samtidigt är det påfrestande att ständigt ta de där smällarna som ofta kan upplevas som personliga misslyckanden. De flesta utvecklar nog en förmåga (att likt dockan med tyngd i botten) resa sig snabbt.
Men någonstans tär det på självförtroendet att vara del av den här sorteringsmaskinen. Problemet är väl att skollag och talet om rättvisa legitimerar skillnader. Diagrammet kan hjälpa oss att lyfta frågan från individnivå.
LikeLike
hur kan skolan vara en sorteringsmaskin när den bara replikerar de skillnader som redan finns?
LikeLike
Genom det individualiserade talet om rättvisa och lika chanser legitimeras sortering och statusskillnadet.
LikeLike
Jag är näst intill allergisk mot alltför tjusigt tal om rättvisa när det varken är speciellt tydligt vilken slags rättvisa det handlar om eller kopplat till något som helst konkret prioriterande.
Detta innebär ändå inte en legitimering av ordet sorteringskolan bara för att skolan inte ändrar på de statusskillnader som finns i omvärlden.
LikeLike
Det är en skam att vi har en skola som ökar snedrekryteringen men jag tycker att retoriken om att skolan är en “sorteringsmaskin” bidrar till den polarisering som släppt fram “de fria marknadskrafterna” i skolan. Kommunernas släpphänthet inför att viken av likvärdighet och deras oprofessionella syn på kunskap åt alla krattade manegen för nästa våg.
Vi får inte glömma att skolans huvuduppgift är att förbereda alla elever för de utmaningar just de kommer att möta. En insikt i att skolan inte kan skapa jämlikhet i prestation öppnar upp för att vi ska utforma skolan så att den minskar gapet mellan de som lyckas bäst och sämst istället för att öka det. Det kan vara lättare att sträva mot mer jämlikhet i prestation om vi ger upp utopin om någon fullständig jämlikhet. Vi behöver en skola som sätter in mer resurser mot de som behöver det mest.
I grunden finns hos alla en starkt strävan efter samarbete och mycken öppenhet för altruism. Det är inte förrän duktiga elever blir rent hindrade i sin utveckling som det finns någon grogrund för att byta skola, pendla långa vägar osv.
LikeLike
Svårt att säga när utopin blir en belastning. Är vi där? Något som hindrar oss attta itu med de verkligaproblemen.
LikeLike
Ja utopiska tankar om att alla ska ha chansen att bli läkare etc hindrar oss från att erbjuda eleverna ett innehåll som ger dem mer realistiska framtidsalternativ. Hindrar oss att erbjuda dem att få ägna sig mer åt saker som motiverar och lockar just dem.
LikeLike
“Vi får inte glömma att skolans huvuduppgift är att förbereda alla elever för de utmaningar just de kommer att möta.”
Frågan blir ju ganska naturligt: Hur kan man någonsin veta vilka utmaningar eleverna kommer att möta i framtiden? Hur kan man veta vilken framtid som möter eleverna?
Det bör ju rimligtvis vara så att både kunskaper och förmågor tränas samtidigt. Framförallt förmågor som innebär en hjälp att anpassa sig till den omgivning man hamnar i och gör en förhållendevis självständig. 21st century skills är något som dyker upp i tanken direkt, men också gammalt sunt bondförnuft.
LikeLike
Jag tror att den här framtidsinriktade dimensionen ofta glöms bort och är glad att du lyfter den.
Ofta hamnar vi i en väldigt kriterietyngd kunskapssyn – då handlar det ofta om den gamla tiden.
LikeLike
Jag tillhör den där typen som ser den obligatoriska skolan var till för att våra blivande vuxna medborgare erövrar ett lärande som får dem att växa som människor – starka och självständiga fullt kapabla att göra egna val som vuxna. Det betyder att det är en skola som är fri från överordnad kunskap som alla skall lära sig. Min erfarenhet är att kunskap som tvingas på människor inte går in hur mycket man än försöker. Det blir s a s bortslösad tid.
Skolan som den ser ut nu och har gjort sen 1800-talet premierar en viss typ av kunskap mm. Självklart blir det då att de som har denna kunskap som kan hjälpa sina barn, vilket leder till en reproduktion av just den kunskapen och ett specifikt tänkande.
Intelligens, begåvning, intresse, mm har inget med klass att göra. Och det som stör mig mest är väl att många som både har intelligensen och begåvningen inte klarar av skolan på grund av att deras föräldrar inte är t.ex. akademiker och därför inte klarar av att knäcka koden.
Jag är inte för att alla skall ha möjlighet att bli läkare, men jag upptäcker att en del blir läkare för att de har föräldrar som är akademiker, inte för att de är begåvade inom det området. Dessa barn kanske hellre hade velat göra något annat.
Man kanske tror att alla strävar efter att få ett högstatusyrke och att det är arbetarklassens barn som vill det. Men det kan gå andra vägen också, att medel- och överklassens barn inte vill ha ett sådant yrke, men förväntas läsa till ett. Och varför man tror att det är hög status alla vill ha är ju för att vi har ett samhälle som premierar dessa yrken.
LikeLike
Hmmm “Det betyder att det är en skola som är fri från överordnad kunskap som alla skall lära sig” och jag tror att dina idéer verkligen går tvärtemot tankar om att grupper av elever kan stärka varandras inlärning. Tankar om kamrateffekten. hamnar i direkt konflikt när elever inte har något gemensamt innehåll att mötas kring.
Jag tror verkligen att en stor andel elever med bra förutsättningar, välutbildade föräldrar, snabbt kommer att kunna samla sig kring att läsa biologi, fysik, kemi, matematik, svenska och språk som en mycket bra förberedelse för att bli läkare, civilingenjör osv. En skola med fritt val av innehåll kommer garanterat leda till att de med bra förutsättningar kommer att välja någon typ av “realskola” och de andra allt möjligt annat som knappast kommer att leda till några bra yrken. Ett gemensamt innehåll som ger alla en likvärdig bas av framtidskompetenser ser jag som en absolut nödvändighet om vi inte ska få ett ännu mer segregerat samhälle.
Fritt skolval kombinerat med fritt innehåll finns det en hel del som tycker verkar lockande men jag ser det som ett fullständigt katastrofalt scenario med antikompensatoriska effekter.
LikeLike
Jag ser din poäng – utan centralt innehåll blir undervisningen ultraindividualiserad och lärarens möjlighet att skapa fokus starkt beskuren.
LikeLike
Tankar om kamrateffekten. hamnar i direkt konflikt när elever inte har något gemensamt innehåll att mötas kring.
Vad är det som säger att detta inte kan ske – dvs. att eleverna själva samlas kring ett gemensamt innehåll. Då kommer det från dem själva, deras intressen mm. Överordnat betyder att andra bestämmer.
Jag tror verkligen att en stor andel elever med bra förutsättningar, välutbildade föräldrar, snabbt kommer att kunna samla sig kring att läsa biologi, fysik, kemi, matematik, svenska och språk som en mycket bra förberedelse för att bli läkare, civilingenjör osv.
Så resten av eleverna har inte möjlighet att samla sig kring att läsa om det nu var det jag tänkte mig – jag ser inte att skolan skall vara en bra förberedelse för ett speciellt yrke utan för att eleverna själva skall bli starka och självständiga människor som kan göra egna val när de gått ur den obligatoriska skolan.
Du har stor tilltro till välutbildade föräldrar och låg tilltro till dem som inte är det. Det finns mycket kunskap, intelligens och begåvning som inte tas tillvara just på grund av att man har en uppfattning om och av att den typ av väl utbildning som vår typ av samhälle präglas av är den främsta. Jag har träffat många intelligenta, begåvade och belästa icke väl utbildade människor under mitt liv. Dvs. de har inga examina.
Och vad som är bra förutsättningar bestäms av vilken typ av kunskap mm som premieras. De elever som nu inte anses ha dessa förutsättningar är oftast elever som inte lever upp till den kunskapssyn och högstatussträvan som nu finns. Eller elever som inte accepterar att lära sig något de inte finner meningsfullt.
LikeLike
Fritt skolval kombinerat med fritt innehåll finns det en hel del som tycker verkar lockande men jag ser det som ett fullständigt katastrofalt scenario med antikompensatoriska effekter.
Jag kan lova dig Jan, att den skolan om jag fick öppna den skulle vara tuff att gå igenom. För om jag får möjlighet att utan läroplaner, statliga uppdrag, starta en skola skulle det bli tuffa krav. Men det skulle bli en skola där begåvning, intelligens och intressen skulle vara i fokus, inte ett speciellt kunskapsstoff som alla skall kompenseras att få godkänt i, social klasstillhörighet, föräldrar eller bostadsort som i dag är avgörande. En skola där varje individ får möjlighet att växa istället för att bli föremål för kompensatoriska åtgärder.
LikeLike
Vilken bra tråd det blev! Jag är verkligen glad att vi kan diskutera de här svåra frågorna på ett nyanserat sätt.
LikeLike
Ifall det hade varit majoritetsbeslut på innehåll så hade det väl blivit textilslöjd och rita gissa spring på mellanstadiet och traktorkörning och mopedskötsel på högstadiet. Då hade mina föräldrar garanterat flyttat någon annanstans. Minoritetsskydd är ett svårt koncept.
Innehåll, förståelse och intellektuell förmåga hänger ihop och jag tror inte alls att innehåll som beslutats av eleverna själva är ett ett dugg bättre på att odla viktiga färdigheter. Det är snarare så att då väljs det bekanta och den intellektuella utmaningen blir mindre.
Jag är för ökad valfrihet men det är verkligen förenat med att olika grupper fokuserar på olika innehåll och att det får konsekvenser för framtida yrkesval. Det är klart att de icke välutbildade föräldrarna också skulle kunna samlas kring ett bra innehåll men det skulle vara annorlunda. Jag har exempelvis en högstadieskola som rekryterar med stor andel av barn till dessa föräldrar. Den har en intressant profil med iPads, IT och lokal förankring men fy, ke och språk firar inga triumfer där. Ungdomarna är säkert förberedda för många yrken där men vissa kan förstås samtidigt nästan strykas. Att valfriheten får starkt segregerande effekter är inte att ta miste på.
LikeLike
Jo – de här farorna finns. Frågan om frihet kanske bör ses ur ett större historiskt perspektiv.
I ett statiskt industrisamhälle är det lättare att definiera framtidens behov. Men idag tror jag att den tanken är passé.
Frihet innebär alltid risker – och möjligheter.
LikeLike
Nu måste jag verkligen fråga dig Mats var du är på väg? Frihet som innebär ett fritt val av innehåll för alla och att skolorna utformas för att möta detta? Fritt val för olika grupper att välja den skola de önskar? Vilka väljer skolan med med svår ma, fy och ke och vilka väljer skolan med varsin iPad? Det kompensatoriska uppdraget har du tänkt att lösa det genom kraftiga skillnader i bidrag till skolorna? eller är det så att just de duktiga eleverna inte ska kunna välja skola och innehåll?
LikeLike
Jag skulle nog inte vilja gå in så retoriskt i de här svåra frågorna. Alternativet är ett mer analytiskt perspektiv där vi diskuterar frihet och ansvar utifrån kategorier som inte utgår från fyrkantiga kategorier.
Jag försöker hitta tillbaka till den grundläggande frågan: vilken skola skulle jag vilja gå i?
LikeLike
Jan
Du tänker för mycket utifrån det rådande systemet. Jag talar inte om majoritetsbeslut eller om ökad valfrihet. Och risken för att alla skulle välja slöjd är minimal. Men om det nu vore så kan man göra oerhört mycket som lärare för att få eleverna att lära sig det dom behöver för att bli starka och självständiga människor, förutom kunskaper inom många områden; matematik, språk, mm.
Men, som sagt – det är inte vad jag talar om – att låta eleverna bestämma vad alla skall syssla med – utan att skolan utgår från elevernas intelligens, begåvning och intresse oavsett bakgrund, bostadsort, föräldrars utbildning mm mm. Om man utgår från eleven har det ingen betydelse hur väl utbildade föräldrar är eller bostadsort.
Eleverna behöver inte vara överens.
Om eleverna skall lära sig analysera, behöver inte alla analysera samma text eller inom samma område. Om det nu är analysera de skall lära sig. Jag förstår inte tron på att alla måste göra samma sak för att lära sig vissa färdigheter.
LikeLike
Den insiktsfulla läraren som kan utgå från elevernas intelligens, begåvning och intresse vid val av innehåll existerar väl redan men de stöter förstås på svårigheten att fullständig individualisering för 25 elever är omöjligt.
Det är ingen nyhet med lärare som haft stor frihet att utforma innehållet efter sin bedömning av elevernas behov och vi vet redan vilka tre strategier som är möjliga.
1. Den redan avhandlade strategin av att lägga över ansvaret på eleverna och använda majoritetsbeslut.
2. Läraren ser världen genom sina glasögon och prioriterar det som “verkligen alla behöver” och vill ha dvs. kristendom, miljö eller idrott
3. En så långt driven individualisering att det blir eget arbete med några minuters lärarinteraktion.
Jag håller med dig om att inte alla måste göra samma sak för att öva vissa färdigheter och skulle gärna se mer valfrihet i skolan samtidigt som det är samma grundläggande färdigheter som övas. Jag är dock övertygad om att gruppen är en fantastisk möjlighet att öka inlärningen och då får vi också ta konsekvensen av att en grupp behöver ett gemensamt innehåll att addressera.
LikeLike
Den här friheten köper vi till priset av ett tydligt slutprov – att skapa en värdig studentexamen med modern kunskapssyn är den stora utmaningen (och en förutsättning för att inte friheten ska vara destruktiv)
LikeLike
Jan
I den skola jag talar om utgår man inte från elevers behov därför att det handlar inte om något behövande, dvs. att någon lider brist på något. Det finns inget bristtänkande helt enkelt. Jag talar om en skola där man uteslutande fokuserar på det eleven har möjlighet att växa utifrån.
Det handlar inte om att lägga över ansvaret på eleverna och använda majoritetsbeslut. Inte heller handlar det om prioriteringar från läraren om ett gemensamt innehåll. Inte heller om eget arbete med några minuters lärarinteraktion. Så ser det ut idag och det är inte den skola jag talar om. Utan hur en skola kunna se ut om man tänker annorlunda. Om man släpper det gamla och byter fokus.
Jag tror tanken bakom de sista läroplanerna har varit en bit på väg mot den skola jag talar om, men det är inte möjligt att uppfylla detta om man har kvar samma gamla koncept och kontrollapparat. Om man tänker likadant kring kunskap, mm. Man måste helt enkelt tänka om från utbildningspolitiker ner till lärare. Om inte, ja då blir det som de tre punkter du tar upp.
Ja, lärarna har haft friheten på papper, men med tanke på traditionens påverkan och kraven på resultat och hot om böter och sanktioner, så kan man fråga sig hur stor frihet läraren egentligen har haft.
LikeLike
Du talar om att tänka annorlunda men du är inte det minsta konkret kring hur. Jag har redan påpekat att lärare redan nu försöker ta utgångspunkten i en enskild elevs behov och perspektiv men sen måste de förstås byta utgångspunkt för någon annan elevs skull.
Du lägger mycket tyngd vid kontrollappareten och hävdar att den skulle vara det avgörande hindret för nytänkandet. Jag påpekar att för en stor majoritet av eleverna på grundskolan är proven något som är lätt avklarat och huvuddelen av skoltiden ägnas åt annat. Det är liksom inte rimligt att tro att det har den inverkan du lyfter.
I spåren av Lpo94 var det många lärare som tog sig stora friheter kring innehållet och det var inte de som höll fast i traditionen som var problemet. Nej alla de lärare som utnyttjade friheten för att torgföra politiska och religiösa budskap eller bara smita från att lära barnen något. Det var de som var problemet.
LikeLike
Det handlar nog om utsiktspunkt. Rätten att definiera problemet är nog en förhandlingsfråga.
Vi kan väl inte anklaga de lärare som tog Lpo94 på allvar för att svika sitt uppdrag? Decentraliseringen erbjöd möjligheter som få var intresserade av – det var mer lockande att fortsätta gnälla över centralstyrning.
Nu hamnade många skolor mitt emellan och det är nog den farligaste positionen!
LikeLike
Jag som hävdar att organisationer som balanserar omgivningens krav är de som lyckas bäst tycker inte mittenpositionen är dålig även om den är farlig utifrån att du kan bli angripen från alla håll.
Vi har fortfarande många bra skolor och i stort sett alla av dem profilerade sig lite lagom trevligt och behöll traditionella metoder till stor del. En mittenposition. De skolor som gick under eller idag är usla valde däremot ofta extremt traditionellt eller extremt fritt.
LikeLike
Det är svårt att vara konkret om något som den andra parten inte ens är i närheten av i sina resonemang. Återigen talar du om elevens behov, vilket jag inte gör. Återigen tar du upp hur något är, medan jag talar om hur något skulle kunna vara. Så länge du är fast i ditt perspektiv, har det ingen betydelse hur konkret jag än skulle kunna vara.
LikeLike
Fint skrivet Monika!
Talet om “allmänbildning” har alltid varit en mystifikation av traditionella kunskaper. Ibland nödvändiga, men oftast en massa bråte!
LikeLike
Tack – allmänt bildningsgods är helt klart överskattat … till skillnad mot verklig bildning – dvs. det som blir över när man glömt det man tvingas lära sig för att få ett betyg.
LikeLike
Själva tanken på en skola utan yttre styrning och kontroll framstår idag som djupt främmande. Antagligen har vi vant oss vid att vara en del av det stora maskineriet och därigenom också begränsat vår vilja till djupare ansvarstagande för innehållet.
Tjänstemannarollen är mer bekväm.
LikeLike
Ja du har helt rätt… likaså verkar en del vara djupt främmande inför att elever oavsett bakgrund, föräldrar mm. är kapabla om de får chansen att bli det.
LikeLike
Alla elever kan vara kapabla är en sak. Att alla elever skulle klara lika mycket bara de fick chansen är däremot om och om igen motbevisat.
LikeLike
Vem har talat om att de skall klara lika mycket? Det är din tolkning.
LikeLike
Bra att tillsammans kunna inse utgångspunkten att elever har olika prestationsförmåga. Då blir det enklare att ha en röd tråd i diskussionen och konstruktivare i hur alla kan få bra hjälp av skolan.
LikeLike
Vi skall inte ses vara dem som hjälper elever. Till vad? Då är vi återigen inne på bristtänkandet.
LikeLike
Barnet saknar mängder av förståelse, erfarenheter och färdigheter och de här bristerna gör att de inte skulle fungera som vuxna. Skolans funktion är att hjälpa eleverna att erövra kunskaper som de behöver.
Överanvändning av begreppet bristtänkande, tabubelägger bara en mängd uttryck och hindrar oss att se hur skolan kan stödja elevens kunskapsinhämtande. Lärandet kräver återkoppling både på vad som är uppnått och vad som återstår att uppnå. Då ska inte ena halvan i denna process tabubeläggas som bristtänkande.
LikeLike
Barnet saknar det den vuxna världen och samhället anser att de behöver, för att upprätthålla det. Då blir det naturligt att se att barnen är i behov av, eller att de behöver hjälp. Vi har ett samhälle och därmed också en skola som tyvärr präglas av ett bristtänkande. Att kunna se verkligheten som den är, är inte att tabubelägga företeelser inom den. Det är att bli medveten. Och det är då man kan göra lite annorlunda än man brukar, även om man inte har möjlighet att skapa en skola som jag skulle vilja ha.
Oavsett om du ser det som en överanvändning eller inte av ordet bristtänkandet. Man skapar brister hos barnen. Istället för att utgå från det dom inte brister i och ger dem den förståelse, erfarenheter och färdigheter som harmonierar med vilka de är.
Nu är det så vår skola baserad på att åtgärda brister och det är inte mycket att göra åt saken i nuläget. Men, att blunda för att det skulle kunna vara på ett annat sätt, är att försvara det rådande in absurdum.
LikeLike
Istället för att sätta in extra resurser för de som har sämre förutsättningar, istället för att kompromissa kring ett gemensamt innehåll att samarbeta kring, istället för att samhället värdesätter alla oavsett prestationsförmåga. Istället för konkreta förbättringar vill en del ha drömmar.
De drömmer om undervisningens Holy Grail som gör att alla presterar lika bra, aldrig får ägna sig åt något de inte tycker är roligt, fritt kan välja och övar sig att samarbeta med alla.
Tyvärr Monika, jag tycker inte det finns någonting i din beskrivning av dina idéer som skiljer sig från alla de som stupat på ärans fält på väg mot ouppnåeligt mål.
LikeLike
Nej inte som du tolkar mig. Och det som gör att de flesta stupar är att det finns alltför många som har ditt perspektiv. Det som är ouppnåeligt är att nå er.
För övrigt har jag inte gett mig ut för att vara ensam om mina tankar hur skolan skulle kunna vara.
LikeLike
Hmmm, bara vi andra förstod så skulle vi alltså kunna lösa problemen?
Som fysiklärare är man ganska van vid den argumentationen. Någon som inte har en aning vad som krävs för att lära sig fysik och inte ens själv klarat av att lära sig annat en några enstaka grunder i fysik ska har ändå svaret på hur alla ska kunna lära sig fysik.
Tänk att de ska vara så lätt att berätta för andra hur de ska rädda världen. 😉
LikeLike
Jag har inte talat om att lösa problem … inte heller om hur andra skall rädda världen. Har talat om vilken skola jag skulle vilja ha. JAG skulle vilja ha!
Har inte heller talat om att andra inte förstår …
Det verkar snarare som om det är DU som gör allt för att trycka ner mina tankar genom att hela tiden svara som om jag skrivit något annat än jag gjort.
Om jag hela tiden måste påpeka att jag inte talat om det du tillskriver mig, hur skall då diskussionen kunna bli konstruktiv. Du behöver inte tycka som jag!
LikeLike
Du talar om en skola utan gemensamt innehåll och det är inget personligt i att jag försöker punktera vad jag anser vara en idé som är helt förkastlig.
LikeLike
Klart att du tycker det är förkastligt med tanke på att du anser att innehållet skall bestämmas uppifrån.
Men jag talar inte om att skolan inte skall kunna ha ett gemensamt innehåll. Jag talar om en skola där elevernas möjlighet att bli starka och självständiga vuxna som kan ta egna val, inte är beroende av föräldrars utbildning, bostadsort, klass mm.
Jag talar om en skola som inte är till för att förbereda eleverna till ett yrkesliv. Jag talar om en skola där eleverna förbereds till ett liv som den människa hon eller han har möjlighet att växa till att bli.
Yrkesval och vidare utbildning bör ske när eleverna har gått ur skolan.
LikeLike
Har du läst mina kommentarer så inser du att jag har flera argument kring det svåra i att skapa ett gemensamt innehåll på andra sätt än genom en demokratisk process hos vuxna medborgare. Jag har också belägg för att samarbete behöver ett gemensamt innehåll.
LikeLike
Men jag har svarat dig att eleverna själva söker samarbete över ett gemensamt innehåll. Medan du talar om att det endast är de som är förutsättningarna och välutbildade föräldrar som gör det.
Jag har läst dina kommentarer, men eftersom du argumenterar mot något jag inte talar om, svarar jag inte på detta alla gånger. Har fullt upp med att säga att jag inte talar om det du tillskriver mig.
LikeLike
Jag har varit ganska utförlig i min kritik av möjligheten till att eleverna själva söker samarbete. Hur fungerar minoritetsskyddet? Blir inte gruppindelningen oerhört segregerande? Har eleverna insikt i vilket innehåll de behöver samarbeta kring utan att ha lärt sig vilket innehåll som finns?
LikeLike
Ett yrkesliv är en väldigt viktig del av individens hela liv om den ska fungera som en del av ett samhälle till vilket vi behöver bidra. De flesta elever är ytterst medvetna om detta och till med socialister anser att “den som inte arbetar ska heller inte äta”.
Ska vi ha 9-årig grundskola utan att några elever får börja ägna sig åt att förbereda sig för yrkeslivet. Vissa yrkesval med mycket av kunskaper bygger på kunskaper kommer då att bli mycket svåra att uppnå för alla. 12 år till för att bli civilingenjör, 15 år till för att bli läkare De elever som drömmer i den riktningen kan nog bli ganska besvikna på sin grundskola.
LikeLike
Kort svar:
Jovisst, hela skoltiden blir en förberedelse, men själva valet är något den vuxna individen skall göra. Inte bestämmas av vilka föräldrar hon har, var hon bor, vilken klass hon tillhör mm. Utan utifrån intelligens, begåvning och intresse.
Detta har jag sagt flera gånger …
Och jag drömmer inte om den skolan…. Inte tror jag att den kommer bli verklighet heller, just för att det system vi har, har reproducerats i århundranden… Därmed inte sagt att den skola jag talar om, inte skulle kunna bli verklighet.
LikeLike
Att skjuta upp valet och göra grundskolan till en transportsträcka kommer att öka genomslaget av föräldrarnas utbildningsnivå. Vi ser redan nu tydliga tendenser till att välutbildade föräldrar ser till att komplettera sina barns grundskola med saker som gör att de snabbare får fart in i utbildningar och yrkesliv.
LikeLike
Ja så är det – visst diskuterade vi detta i anslutning till ett radioprogram från Kina. Föräldrastödet var hänsynslöst.
LikeLike
Nu har diskussionen svävat iväg med tal om en modernare skola som frigör sig från överordnade krav på innehåll och “I ett statiskt industrisamhälle är det lättare att definiera framtidens behov. Men idag tror jag att den tanken är passé”. Intelligens och allt möjligt annat riktigt viktigt blir möjligt att odla om vi bara ger upp tanken om ett gemensamt innehåll.
Jag påminner om Helena von Schantz kommentar med “De mest framgångsrika skolländerna är också de med högst likvärdighet.” och att diskussionen startade med ett bekymmer för att skolan inte gör något åt skillnader i prestation utan snarast förstärker dem.
Den här så fantastiska friheten i skolan, den måste väl gälla alla? Det måste vara omöjligt att få någon elev att ägna sig åt ett innehåll som den redan klarat och än omöjligare att få den att hjälpa den elev som har svårigheter? Frivilliga grupparbeten torde handla om ett innehåll som alla är intresserade av och de elever som inte har förkunskaperna bör hållas utanför? De som verkligen är intresserade av fysik och kemi på djupet borde väl kunna välja skolor som kan tillhandahålla tillräckligt kompetenta lärare?
Nej jag tror att det får vara en måtta med friheten och att framtiden också ställer stora krav på samarbete och anpassning. Jag tror att ett demokratiskt beslutat innehåll som ständigt är utsatt för kritik av experter är något viktigt att samlas kring och samarbeta kring. Jag tror att det ger lärarna större möjligheter att utmana elevernas intellekt och ge många perspektiv för ökad förståelse. Framför allt tror jag att det är en självklar förutsättning för en skola som strävar efter ökad likvärdighet och mer jämlikhet.
LikeLike
Jag är för diskussioner som svävar iväg. Här skriver vi inte partiprogram – vi omfamnar komplexitet…
LikeLike
Jag tycker om dina diskussioner som får sväva iväg men jag tycker samtidigt om att stanna upp och tänka efter vilka värderingar jag står för och dra några logiska slutsatser kring vilka konsekvenser det får.
Komplexiteten för mig finns i min ambivalens kring ökad frihet som motiverande och mänskligt breddande och ökad anpassning av medmänskliga skäl och samarbetsskäl.
Mats är en frihetstörstande människa men jag tror att din ambivalens kan vara ännu större än min.Att alla ska vara med är också centralt för dig. Jag söker efter vilka logiska slutsatser du vill dra av detta.
Här ovan tar du upp möjligheterna med en studentexamen och jag håller med om att har vi en riktigt kraftfull kontrollstation av skolans uppdrag så kan vi slippa ifrån mängder av småkontroller på vägen. Det är dock bara en del av frågeställningen för även när eleverna kan ta oändligt många vägar till slutmålet så måste varje grupp enas om ett gemensamt innehåll att ta sig an tillsammans. Ett demokratiskt framdiskuterat innehåll med hjälp av dem som har störst möjlighet att se in i framtiden känns då för mig oändligt överlägset allt annat.
LikeLike
Jag vet inte om jag talar så mycket om individens frihet. Däremot handlar det mycket om individens ansvar att inte slösa bort sina resurser. Det är egentligen ingen frihet i den bemärkelsen jag uppfattar du talar om det. Det finns väl egentligen inte någon tuffare utbildning än just den som har som krav att varje individ tar ansvar för sig själv och sina egna förutsättningar. Det är enklare att göra som andra säger att man skall göra. Lättare att ta till sig andras föreställningar än att gå emot dessa,
Genom den skola vi har idag, slösar vi med andra människors liv, begåvning och intelligens och intressen, då vi låter andra faktorer vara avgörande för om någon kommer lyckas eller inte med sitt liv. Och då talar jag inte om lyckas, annat än utifrån individens eget perspektiv.
Individen måste, om vi nu skall tala om individens frihet, få möjlighet att ta ansvar och också uppmuntras göra det.
LikeLike
Det känns lätt att tala om individens ansvar att använda sina resurser. Jag ägnade mig aldrig åt att slösa med mina resurser och betrakta betyg som viktigare än kunskap, eller lära mig en enda psalmvers för att läraren sa att det var viktigt. Jag tog alltid ansvar för att jag skulle lära mig mesta möjliga och mest av det som jag själv ansåg viktigast. Svensk skola är inget hinder för den som vill ta ansvar, det är lätt att göra inom dess ram.
Problemet är att genvägarna ter sig mest lockande för den med sämre förutsättningar. Att ta ansvar är också en mognadsprocess, en kunskapsutveckling som kräver att den övas. Ifall man inte tror på att slänga i barnet så att det får upptäcka om det kan simma så ska inte barn ta ett ansvar som är för svårt.
Jag förespråkar att vi i svenska skolan ska öva barnens ansvarstagande tidigare och mer än idag men det handlar om att ge dem små valsituationer med små konsekvenser. Det är lämpligt att de kan få bli myndiga innan de kan göra val som kommer att totalt begränsa deras framtida möjligheter.
LikeLike
Om du läser om mina kommentarer har jag skrivit att de skall få möjlighet att bli starka och självständiga individer så de kan göra egna val som vuxna. Har inte talat om att de skall göra egna val innan de har möjlighet till det.
Och nu har jag skrivit tillräckligt många gånger att jag inte talat om det du verkar svara på.
LikeLike
Ja, nu har de svarat med ett inte flera gånger men ännu inte varit konkret kring alternativen till ett gemensamt innehåll. Jag är ledsen att det inte räcker att dementera att du försöker leta efter the Holy Grail om du hela tiden agerar som du var på jakt efter den.
LikeLike
Om du läser en kommentar längre upp, svarar jag på varför jag inte är konkret … om du inte ens är i närheten av de stora dragen i det jag säger, hur skall du då kunna ta till dig det konkreta.
Nej, jag letar inte efter The Holy Grail …
LikeLike
Att förespråka en skola utan gemensamt innehåll att samarbeta kring är lika fåfängligt som att jaga den heliga graalen. En sådan skola inträffar bara om några högerextremister lyckas genomföra sina obehagligheter.
LikeLike
Jovisst, men jag förespråkar ju inte det … och vänder mig mot att du drar in högerextremister i samtalet.
LikeLike
Jag ser hur högerkraferna surfar fram på vänsterns tal om individualisering och anser att det är relevant att beakta även den politiska dimensionen av de åtgärder vi kämpar för i skolan.
LikeLike
Jag talar inte om …
Nej, nu orkar jag inte längre … När du börjar dra in högerextremister i samtalet, drar jag mig ur. Jag talar om en skola som fokuserar på bildning och människors växt, Om starka och självständiga vuxna, inte om dem som andra bestämt livet för. Inte om en individualisering som utgår från vänsterns tal och högerkrafters surfande.
LikeLike
Omstart?
LikeLike
Jag hävdar att det är näst intill oförskämt att påstå att nuvarande skola inte ägnar sig åt bildning och människors växt. Skulle allt härligt innehåll inom samhällskunskap, språk, NO inte bidra till bildning och växt. Skulle mängder av lärares nuvarande engagemang och ansträngningar inte bidra till det.
Väljer du debattlinjen att bli upprörd över att dina idéer passar farligt bra ihop med högerkrafternas så kan jag nog bli upprörd över hur nonchalant du är inför den frågeställningen.
Det känns nog som att debatten får göra en omstart. Troligtvis med ett nytt inlägg från dig Mats. Just nu börjar jag tröttna på det här spåret. De som vill fortsätta att driva en linje som jag tror kraftigt kommer att öka segregationen kan få fortsätta att göra det utan mig.?
LikeLike
Jag tappade greppet på vägen (och fikade med grannen).
Antagligen har du en viktig poäng – frihet förstärker skillnader. Samtidigt går det inte att blunda för att de kompensatoriska modeller som finns i england och USA (leave no child behind) har en obehaglig auktoritär bottensats som förgiftar en del av skolans grundidé.
Om vi fokuserar på den där minsta möjliga nivån finns det en uppenbar risk att skolan blir ointressant för dem som söker utmaningar. Om vi betonar becoming blir being mindre viktig – därför måste vi stå ut med olikheter inom gruppen. Där tror jag vi är ganska överens?
Hur stor den här spridningen tillåts vara är mer komplicerad – antagligen handlar det om personliga prefenser för vad vindefinierar som nödvändigt.
LikeLike
Tack för en bra slutsummering Mats, jag håller helt med!
LikeLike
Jan
Hur fick du över allt det här på mig!
Vi har olika ståndpunkter och till slut börjar du jämföra med högerextremister, samt att jag är oförskämd mm. därför att jag kan se hur skolan skulle kunna vara organiserad. Du talar om att det jag har att komma med inte är några nyheter, att jag säger att andra inte förstår, samt att det jag talar om är detsamma som att jag vill tala för hur andra skall rädda världen, samt söka efter the holy Grail.
Jag är inte ett dugg upprörd. Bara trött på att tjata om det jag redan sagt flera gånger.
Jag förbehåller mig rätten att tro på en annan typ av skola än den vi har idag, där framgång beror på om föräldrarna är välutbildade, klass, bostadsort och mycket mer.
Och lika mycket som du har rätten att jämföra med högerextremister, har jag rätten att avstå från att ta upp den tråden.
LikeLike
Du har helt fel i att mina ideér har något med högerextremismen att göra – det är en tolkning du gör efter vad du tror att mina ideér innebär i praktiken. Och det får stå för dig.
LikeLike
Jag har inte sagt att du har högerextrema åsikter utan att den argumentation du för faller högerkrafter i smaken. Jag vill verkligen vara tydlig med att jag inte har några negativa åsikter om dig och dina strävanden. Det är bara tydligt att ju mer du förklarar din inställning kring gemensamt innehåll desto mer övertygad blir jag att de idéerna leder helt fel.
LikeLike
Det enda bilden säger är att skolan inte klar sitt kompensatoriska uppdrag. Att det är vaj på relationen, som varje lärare ska leva efter, kommunikation-relation-innehåll.
I varje stund föräldrar måste rycka in som amatörpedagoger har skolan misslyckats med sitt uppdrag. Allt annat är bullshit.
LikeLike
Det kompensatoriska uppdraget är väl egentligen bara ett väldigt löst definierat begrepp och vad skolan har är ett krav om minsta kunskapsnivå för alla. Det går förstås att se att det inte uppfylls.
Sedan har vi förstås skolans portalparagraf om att alla elever ska få sina behov av stimulans och hjälp så att det riktigt går att gotta sig i hur långt skolan är från målen. Elever som tragglar saker som de kan, elever som är för tysta för att få hjälp, elever som är helt overksamma medan all lärarens tid uppslukas av andra.
LikeLike
Mats kände ilska över att mål inte nås men jag känner mer ilska över orealistiska mål som den som inte ska uppnå dem pratar så storvulet om.
LikeLike
Hum, nu hänger jag inte med. Förklara det sista.
LikeLike
Det finns mängder av de här situationerna där målen inte uppnås och någon blir engagerad i ADHD, tysta barn, intelligenta barn och talar om usla lärare och har recepten på hur skolan borde fungera. Någon som inte ser hur många mål som ska uppfyllas samtidigt och vilken heroisk insats någon gör som lyckas till 90%.
LikeLike
Jo, så är det. Men det är viktigt att alla får gå i sin takt. Det är väl det som är problemet med undervisningen av idag. Man ser inte sitt och elevens agerande utifrån hur kommunicerar man, vilken relation har vi i mötet och hur förmedlas innehållet i ämnet. Det är ju faktiskt det lärarna ska vara proffs på.
LikeLike
Dagens lärare är i väldigt hög grad medvetna om att möta eleven där den är och låta den växa i sin egen takt, det är inte det som är problemet.
Däremot kan inte lärare trolla bort att olika elevers behov kan komma i konflikt med varandra även om jag mött lärare som är så duktiga att det känns magiskt.
LikeLike
Jan, att vara med veten är en ska. Att göra det är en annan. Det är väl det sista ledet som det brister i.
LikeLike
Jag hävdar att de flesta lärare också gör något och lyckas möta många elever där de är. Det kan ofta reta mig med vilken lättvindighet en del sen avfärdar svårigheten att lyckas med alla och hur de så snabbt gör lärare som syndabockar för det som är genuint svårt. Inte något de själva skulle klara bättre, bara annorlunda.
LikeLike
Drömmen om en skola som alltid lyckas – den både driver på och förstör klimatet.
Ibland tycks politiker sätt väldigt stora förhoppningar till möjligheten att styra resultaten (“år 2015 ska vi höja meritpoängen till…”). Andra verkar tro på forskning och Hattie som trollspö.
Men något måste man tro på?
LikeLike
Du kanske har rätt. Vad jag funderar över är alla lärare som kvackar i ämnen där de inte kan innehållet. Hur ska vi säga om dem?
Har de klar på sambandet kommunikation-relation-innehåll?
LikeLike
Kärleken till ämnet är för mig en mystifikation – men det handlar mer om att jag har så svårt att se “ämnen” utanför klassrummet.
De som vill kalla sig expert (och inte anklagas för att kvacka) betalar ett högt pris genom att hålla sig inom de här konstgjorda ämnesgränserna. Risken finns att frågorna utmanar att söka sig utanför trygghetszonen?
*Se skräcken i läraren ögon*
LikeLike
Att kvacka i ämnen man inte behärskar är en del av den röta som sprids i svensk skola.
LikeLike
Röta kan se ut på många sätt :
LikeLike
Eller så väljer man att inte fokusera på bristerna hos de barn man möter?
Blicken riktad mot horisonten och fasta skot.
LikeLike
Nej, just det. Kanske löst definierat, men det är otvetydigt så att alla barn ska nå målen i alla ämnen i grundskolan. Även om det, i det nya betygsystemet, innebär att några kommer att få betyget F = IG.
LikeLike
Det kompensatoriska uppdraget kan definieras med lagens krav på miniminivå av kunskaper. Detta är ett orealistiskt mål men ändå så nära möjlighetens gräns att det kan fylla en funktion. Jag är dock säker på att det finns många som vill lägga in mycket mer i begreppet.
LikeLike
Så är det. Om jag kollar hur Skolinspektionen tolkar begreppet är det just efter lagens miniminivå. Om den sedan är orealistisk eller inte låter jag bli att ha synpunkter på. Den är ju trotts allt beslutad på demokratisk väg att elever som går ur svensk grundskola ska ha dessa kunskapserfarenheter.
Det som är intressant, och som få diskuterat, är att i det gamla betygssystemet fanns inte IG i grundskolan. Alla skulle vara godkända när de gick ut nian. Med det nya systemet finns faktiskt betyget F som motsvarar IG. Med andra ord har man upphävt tanken att alla elever som går ur grundskolan ska gå ut i livet med godkända betyg i samtliga ämnen.
Möjligen är det du säger om att anpassa till möjlighetens gräns.
LikeLike
Ja den lärare är i sanning fattig som inte har ämneskompetensen att möta eleverna med. Ja den lärare som inte har de djupa kunskaperna som ger modet att avvika och slå broar över till angränsande områden. Ja, den lärare som är så feg att den låtsas att den kan ta med barnen på en kunskapsresa samtidigt som andelen elever som ser hur lurade de blir bara ökar.
Lärare utan ämneskompetens är verkligen fattiga i anden, när de likt råttfångaren i Hamlet försöker ta med sig barnen mot förintelsen. De flesta patetiskt klantiga där de hela tiden tappar elever men än värre är de som är duktiga att sälja gammal gröt, lagom söt med mördande reklam.
Ämneskompetensen är oftast inte en effektfaktor men när den saknas så är det katastrof. Elever med välutbildade föräldrar kan avslöja den som ljuger, de andra är däremot utelämnade på nåd och onåd.
LikeLike
Jag tänker inte säga emot. Det är en viktig faktor. Om den ämneskunnige dessutom har ett öppet sinne är lyckan fullkomlig!
LikeLike
Det är bara en av flera nödvändiga faktorer men nonchalansen inför behovet är en del av skolans kris.
LikeLike
Jag har faktiskt inte träffat någon som är nonchalant i frågan.
LikeLike
Pingback: Ett gemensamt innehåll behövs för likvärdigheten « Jans Syrliga KaramelLer
Pingback: Centralt innehåll i #skolan « Fredriks blogg