Helena von Schantz (länk) beskriver träffande hur lärarnas metodiska frihet har kringskurits:
Den största skillnaden mellan finsk och svensk läroplan finns emellertid i styrningen av lärarna och undervisningen. I Finland är målen centrala, men inte metoderna. I Sverige är både mål och metoder reglerade av staten. Enligt Lgr 11 skall all undervisning genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, baseras på varje enskild elevs önskemål, behov och intressen, ge möjlighet till fördjupning, till ämnesövergripande arbete, vara noggrant dokumenterad, väcka lust och motivation, öka elevernas ansvarstagande, ge underlag för yrkes- och studieval, bygga på samarbete med närings- och föreningsliv, individualiseras, ge utrymme för det ansvar eleverna kan och vill ta, beslutas i samråd med eleverna, vara ändamålsenlig och ägnad att leda till god måluppfyllelse för alla elever, ta särskild hänsyn till elever med inlärningssvårigheter, även ge utmaningar för den som lätt når målen, vara ett resultat av kollegialt samarbete, baseras på forskning och beprövad erfarenhet och samtidigt liksom i förbifarten genomsyras av fyra centrala förhållningssätt. Dessutom ska läraren garantera arbetsro, trygghet och trivsel för varje elev, fungera som mentorer, ha utvecklingssamtal varje termin, kunna dokumentera och förklara sin bedömning, skriva omdömen vid ett tillfälle och sätta betyg vid ett annat varje termin… När jag läser läroplanen nickar jag gillande. Nästan allt som står där låter klokt och rimligt. Men lägger man ihop alla tvingande formuleringar på det sätt jag gjort här blir det tydligt hur detaljerad, hur motsägelsefull – och hur ”centraliserad” – den svenska läroplanen är.
Tysta tankar 
Och Richie Havens dessutom. Du käre Mats. 🙂
LikeLike
Det är tvingande VAD eller som jag brukar säga krav. Men ingenstans i den texten ovan talas om HUR.
LikeLike
Det är svårt att skilja mellan form (hur) och innehåll (vad).
På ett teoretiskt plan är det helt möjligt.
LikeLike
Det känns verkligen kafkaartat och schizoidt. Naturligtvis står det ingenting om metoder och tekniker. Det är upp till dig. Men styrningen kan ändå vara subtil.
Jag är glad att den pedagogiska dokumentationen försvann från lpfö, men jag kommer ändå att tvingas gå en kurs i skräpet. Och även om jag säger att jag inte tänker använda mig av det, så har både chef och pedagogisk ledare subtila sätt att tvinga in mig i fållan.
LikeLike
Att leda med vinkar – det är framtiden det!
LikeLike
Är det inte så en överklass vill ha det? Arbetarna ska förstå vad de ska göra utan konflikter och egna synpunkter.
Jag har faktisk, slår det mig, hört det många gånger inom barnomsorgen. “Det är lika bra att vi gör så för att det är ändå det beslutet politikerna/ledningen tänker ta.” På ett fritids handlade det om hemvisten som man bara visst att det skulle fattas beslut om.
Det är som om man är väldigt lyhörd för vad chefer och politiker vill, även när det är helt galet det som förväntas. Kanske är det ett stort mått av “samarbete”, för att anknyta till ditt inlägg Onda aningar.
LikeLike
En del personer njuter av att uppfylla andras önskningar – innan de ens har formulerats.
Alternativet är att våga tänka själv, men då riskerar man att tänka fel.
Men när instruktionerna blir för långa och komplicerade riskerar vi att glida in i en uppgiven position:
– Äsch, säg vad jag ska göra!!!!
LikeLike