PISA 2 – en fördjupad analys

Posted on by

Sydsvenskans Emma Leijnse beskriver svårigheten med en utbildningsminister som inte riktigt tror på likvärdigheten – eller förstår betydelsen av den så kallade kamrateffekten.

Länk

Sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och prestation. (I Sverige var det klart svagare än ett genomsnittligt OECD-land år 2000, nu är det klart starkare än genomsnittet).

Elever med samma bakgrund men på olika skolor jämförs, så kallade skolnivåeffekter. (Sverige har gått från att ha bland de minsta skillnaderna mellan dessa elever, till att ligga strax under medel i OECD).

Det finns många orsaker till den här utvecklingen.

En minskad likvärdighet är ett pris vi får betala för det fria skolvalet, säger forskaren Anders Jakobsson på Malmö Högskola. På Skolverket uppmanar tillförordnade generaldirektören Helén Ängmo politikerna att se över om åtgärderna för ökad likvärdighet är tillräckliga.

Men utbildningsminister Jan Björklund tycker inte att en minskad likvärdighet är det stora problemet. I en rejäl känga till Skolverket kommenterade ministern igår:

– Det är i Sverige som att om alla går till botten jämlikt så är det bra.

Kanske har Jan Björklund rätt, kanske inte. Men tittar man på det land som lyckats allra bäst i Pisas undersökningar, Finland, så förklaras deras framgångsrecept till stor del av en likvärdig skola. Där spelar det liten roll vem du är eller var du kommer ifrån. Du kan lyckas ändå.

Mer om PISA:

 

 

20 thoughts on “PISA 2 – en fördjupad analys”

  1. Det fria skolvalet är verkligen inte Jan Björklunds hjärtefråga utan drivs mer av de andra partierna. Det enda Jan gör är att inte kämpa emot och sen har arbetat fram en skoluppföljning som i alla fall är ett steg på vägen mot att hindra att det fria skolvalet blir en katastrof.

    Emma Leijnse borde rikta sitt angrepp åt rätt håll.

    Like

    Reply ↓

  2. Som vanligt är problembilden mytologisk både hos forskare och journalister.

    Det stora problemet i skolan är total avsaknad av resultatuppföljning. Dagen när lärare, skola och huvudmän börjar ägna sig åt att följa upp resultatet av sitt arbete kan något börja och hända.

    Och synden har hållit på i tjugo år!

    Inte undra på att det går åt skogen. Börja studera de skolor som faktiskt har resultatuppföljning. Där ser det lite annorlunda ut.

    Like

    Reply ↓

    • Då var du skyldig att redovisa till länskolnämnderna för att få pengar vad du gjort. Och du hade en karder av pedagoger i varje ämne på SÖ som talade om hur du skulle utbilda om jag förstått min vän skolfuxen rätt.

      Då var skolan ekonomi- och regelstyrd. Det är kanske det skolan vill tillbaka till eller?

      Like

      Reply ↓

    • Innan 1990 fanns det mer av elevutvärderingar, mer av uppföljning så trots att jag håller med om att skolan var “ekonomi- och regelstyrd” då så hade de mer uppföljning. Något som borde vara helt centralt i en målstyrd skola.

      Observera att både målstyrning och skolmarknader ställer högre krav på uppföljning än en skola som är regelstyrd. Jag är för det mesta förespråkare av målstyrning men det är helt klart så att jag skulle vilja se mer av regelstyrning för de situationer där förutsättningar för målstyrning saknas.

      Like

      Reply ↓

        • Ja, det är uppföljningskraven som fyller mig med glädje, inte styrningskraven. Det finns många som vill styra skolan men få som tänker följa upp och ta ansvar för att saker uppnås.

          Den spontana reaktionen bland många kollegor i samband med att PISA resultaten blev kända. Nu kommer de säga att “Det är lärarnas fel igen”. Bara lärarna tog mer ansvar, gjorde det, …… det har vi hört länge nu.

          Like

          Reply ↓

    • Jag ska försöka ta det på allvar.

      Idag har jag lyssnat på historikern Lars Trägårdh som beskriver individens förhållande till staten i olika länder.

      Svenskens relation till staten har av tradition varit gott. Vi är övertygad om att staten är god och vill individen väl. Det personliga ansvarstagandet är svagt och våra tankar om familjens och närsamhällets funktion är vaga. Välgörenhet ses som något suspekt.

      I USA är individen av tradition högst misstänksam mot staten. Föräldrar förväntas ta ett stort ansvar för sina barn och lojaliteten inom gruppen och lokalsamhället är grundläggande för moraluppfattningen.

      I Frankrike och Tyskland är familjen ett medel att stärka det nationella projektet.

      Det som gör Sverige så speciellt och svårtolkat är föreningen mellan extrem individualism (vi vill inte vara beroende av grannar eller familj) och en väldigt naiv tilltro till staten som garant för trygghet och rättvisa.

      Även om jag älskar demokrati och erkänner stens rätt att skapa regler för skolan skrämmer det mig att jag ska behöva vara beroende av en minister som tror att katedereundervisning, kristendom och geografiska faktakunskaper är lösningen på skolans problem.

      Så när det gäller min association till DDR handlar det om individuell moral. Lärares yrkesheder och engagemang är de krafter som vi ska bygga på – kontroll och angiveri hör hemma i ett annat politiskt system.

      Like

      Reply ↓

      • Och om lärares engagemang och yrkesheder inte räcker till? Vem ska de luta sig mot, vem ska de finna styrka hos, de engagerade och yrkeshederiga lärare som tampas med en kontrollerande kommun där angiveri hör till vardagen? Vem stöttar dem?

        Like

        Reply ↓

  4. Pingback: PISA « You're no different to me

  5. Pingback: Min och andras reaktioner på Sveriges tapp « metabolism

Leave a comment