Klyftorna och skolan

Webbtidningen Skola och samhälle har vaknat till liv efter sommaruppehållet. Skribenterna är vresiga och jag tror att Ingrid Carlgren slår ner flest käglor med artikeln Vad gör vi åt de växande klyftorna.

Länk

Växande klyftor i skolan hänger samman med växande klyftor i samhället. Sambandet verkar åt bägge håll – skolans klyftor speglar klyftor i samhället men skapar också dessa klyftor. Det är inte ofarligt med ett skolsystem där alltfler elever blir utsorterade. Utsorterade, frustrerade och arga elever är lätta att rekrytera till kriminella verksamheter. När den växande kriminaliteten diskuteras i Sverige, är det dock Beatrice Ask och inte Jan Björklund som avkrävs åtgärder. Om skolan överhuvudtaget diskuteras i det sammanhanget så ges den en roll att i viss mån motverka men framförallt övervaka eleverna. Att skolan själv skulle kunna vara en del av orsaksbilden till den ökande kriminaliteten verkar inte ha fallit någon politiker in.

Bland kommentatorerna hittar jag flera kända namn – alla verkar en smula vilsna i den nya skoldebatten.

– Vad var det som hände?

Det pyr?

Det pyr?

25 thoughts on “Klyftorna och skolan

  1. Den där tidningen var så upprymmande vresig att jag nästan fick lust att vända kosan tillbaka till min lärarutbildning. Jag är mycket svag för arga akademiker (förutsatt att de vet hut att inte prata fikon i onödan). Kanske borde jag också bli en.

    Like

    • Plura! Följande kommentar fick jag godkänd. Den är återhållsam men det finns inte ord som andas något positivt om vänstern skolpolitik:

      Jag känner en viss förvåning över den bittra tonen över politiken som finns i artikeln. Det är förvisso så att mätbarhet och uppföljning inte löser alla problem men i en värld där mätbarhet och uppföljning ständigt blir allt viktigare begrepp känns det inte som införandet av lite mer av detta skulle göra eleverna mindre anpassade till framtidens verklighet efter skolan.

      Att vi behöver fundera mer kring vilken slags input vi ägnar oss åt i skolan är för mig helt självklart men det är nu när vi börjar mäta resultat som det blir omöjligt att stoppa huvudet i sanden för vad vi försöker lära våra elever. Nu ser vi hur dåliga vi är att möta praktiskt inriktade killar som tillbringar hela sin skoltid med att protestera mot tanterna och deras flum. Nu ser vi hur skolan tar bort all valfrihet för de svagaste eleverna som troligen är de som hade haft mest nytta av att hitta ett område som passade deras förkunskaper och mognad. Nu ser vi de områden där vi har fel input eftersom vi blir tvungna att fråga oss varför saker inte blir som vi tänkt oss.

      Det är under den långa perioden av minimal uppföljning som vi i Sverige har kunnat göra sådan missgrepp när det gäller kunskapsstoff och nu syns det hur dåligt vi har förberett våra ungdomar för den verkligheten de ska möta. Med den samling vi nu har fått kring en kunskapsskola som går att följa upp för att skapa likvärdighet så har vi äntligen en chans att ta många små steg mot en bättre skola. Det är oerhört skönt att de storslagna orealistiska drömmarnas tid är förbi då de omöjliga stegen dit ledde i fördärvet gång på gång.

      Läs gärna: http://www.newsmill.se/artikel/2010/08/10/skolpolitikens-dagsl-ndor-och-myror

      Like

      • Jan, håller med varenda stavelse.

        Vad jag inte hittade var din kommentar. Trodde den var tillsammans med min något burleska kritik till nättidningen SOS och en professors artikel som jag tyckte var helt fel ute. Den har inte godkänts. Jag tar mig frikheten att citera mig själv, övrigt får du läsa på min blogg.

        “Undrar vad jag ska säga till detta som gått i den gruppindelade grundskolan med massor av valmöjligheter allt från språk, samhälle till teknik. Där fick nördar som jag möjlighet att göra just klassresan. I och för sig ett bra experiment där jag som arbetarungen gick i samma klass som direktörsdottern till en av stadens storföretag. En idyll som jag tror är befängd att försöka efterlikna i dagens enormt hårda kunskapskonkurrens.

        Beträffande kunskapens sluttande plan gick den brant nedåt när det nya betygssystemet togs i bruk för 12 år sedan. Detta infördes, som även nya läroplaner, är ett totalt fiasko från statens synvinkel. Att släppa iväg ett nytt fritt system på HUR du undervisar kunde inte gå på annat vis än vad det gjorde. Idag betalar vi priset för den synden.

        Även om man kan se att 1848 års folkskolas ”läroplan” och jämföra den med dem som kom 1994 är i stort identiska verkar det som om lärarutbildningen och lärarna befunnit sig i ett totalvakuum efter SÖs upphörande för tjugo år sedan.

        Professionen har inte haft förmågan att lyfta sig från Lgr80.

        Sedan är det ytterst befängt att säga att mål- och resultatstyrning gjort att kunskaperna förflackats.

        Det är snarare en massiv okunskap i skolvärlden om dessa frågor, som gör att det ser ut som det gör. Lärosätena har inte lyckats förmedla en kunskap till blivande lärare hur de ska göra summativa och formativa bedömningar utan att lägga in sina personliga värderingar och bedöma ordning och uppförande istället för kunskap. När det inte gått som det ska med elevernas kunskap skyller man på eleverna när det istället är rektorer och lärare som borde ta sig en funderare om den pedagogik man tillämpar är den lämpliga. Den är på inte sätt huggen i sten utan måste ständigt utvärderas och förbättras. Det är precis det som är systematiskt kvalitetsarbete och ett lagkrav från 1 augusti 2010 med första tillämpning 1 juli 2011.

        Så om den lilla vännen ska vara bilda är det nog lärarkåren och dess utbildare som måste se världen genom nya glasögon.”

        Like

        • Plura, det är absolut en kommentar som borde ha godkänts även om jag kanske hade haft några kommentarer på den men de hade blivit för mycket sidospår i den här tråden.

          Jag kan se ett tråkigt och onödigt skäl till att inte ta in din kommentar men det kan ha ett litet berättigande. Du skriver under pseudonym!

          Like

        • Intressant – och jag är nog lite för nära för att kunna tala tydligt i frågan. Olle Holmberg var en fantastiskt entusiasmerande chef, som kanske var bättre på att uppmuntra dem som höll med honom än att stimulera en kritisk debatt inom organisationen.

          Jag trodde nog att SOS hade ambitionen att bli en bredare mötesplats.

          Like

        • Jo Jan, jag kan förstå att de tycker det är anonymt med ett alias.

          Men du som levt i det privata näringslivet vet att skulle man föra en sådan öppen debatt med sitt riktiga namn skulle du vara död ute på marknaden.

          Och jag betraktar alltid tystnaden som en svaghet hos individer. Tyder på räddsla över att bli avslöjad med byxorna nere, ett vanligt chefsfenomen.

          Och Jan, gå gärna in på min blogg så kan vi diskuterar vidare. Du har länken högre upp i tråden.

          Like

  2. Intressant frågeställning! Nyfiken på om de tillåter debatt fullt ut eller om de har en egen politisk agenda. Jag hävdar att (s) varianten med att göra skolproblem till icke-problem är den som skapar de stora klyftorna. Där det plötsligt finns en kursplan gjord för duktiga tjejer och totalt ingen valfrihet för de minst studiebegåvade. De som i första hand behöver få ägna sig åt de som de har fallenhet för, det som de är mogna för.

    PS. Göran Persson varianten med att sopa behovet av resurser till skolan under mattan med kommunalisering var det som startade upp de stora klyftorna. DS

    Like

      • Det verkade vara människor med en hel del karriär bakom sig och mycket erfarenheter. Kanhända riskerar de att vara lite passé. Sven-Eric Liedman är exempelvis en stor tänkare men i och med att de kommunistiska idealen placerats på idéhistoriens skräphög så kan han ha svårt att frigöra sig från en stor ballast av idèer som är återvändsgränder.

        Jag skrev en kommentar och är nu nyfiken på hur den ska tas emot.

        Like

    • Jag är nyfiken på hur förutsägbar sidan är och intresserade de är av nya infallsvinklar. Grunden i deras analys är passé men frågan är om det finns spännande guldkorn att hitta där ändå.

      Like

Leave a reply to Jan Lenander Cancel reply