Vi skriver våra små hjältesagor och idag publicerar SKL en rapport där 1300 rektorer ger sin syn på skolans problem. Jag tror det är en ganska bekväm förklaring att se lärarnas bristande samarbetsförmåga som huvudproblem och menar att den här skuldbeläggningen får konsekvenser för den fortsatta analysen.
Vilken betydelse har ämnestraditioner, detaljstyrning, nationella prov, målfokusering för det som skulle kunna vara ett elevcentrerat och ämnesövergripande arbetssätt?
Nu blir rektor god och lärarna onda – och det tror jag inte är konstruktivt.
SKL:s rapport Bra måste bli bättre
Kung Sol och fårskocken
Tysta tankar 
Vilka klåpare! Att se till så att det finns förutsättningar för att samarbeta och motivation till att göra det är väl en rektors uppgift om något!
LikeLike
Hu – det var ett starkt ord!
Vi får väl läsa rapporten en gång till – jag sköt från höften (blogghöften) och anar att det finns nyanser i svaren?
LikeLike
Måste vara hjärnsläpp från SKL. Att båda sidor har en viss form av “skuld” är sant. Men merparten av bristerna i en organisation beror ytterst på ledarskapet – i detta fall både nämnd, förvaltningschef och rektorer.
Hur vågar jag påstå detta.
Jo, ett långt yrkesliv med utvärderingar av organisationer har jag konstaterat att det inte hjälper att bara ha bra styrsystem – det krävs ledare som kan utveckla medarbetarna. Göra dem sedda, förstå vardagen och framför allt få verksamheten att se en bättre tillvara bortom kröken. Tyvärr är det inte många sådan i skolan. Om man ska tro Skolinspektionen är det bara 2 av 10.
LikeLike
Frågan är om det går att komma förbi skuldstadiet – kanske är rektor särskilt känslig för trycket att vara visionär och att implementera, men ständig stångas mot de där bromsklotsarna (som håller uppe verksamheten) i kollegiet?
LikeLike
Se min kommentar om den gode herden längre ned.
Sedan måste säkert, och nu svär jag väl i kyrkan, kollegiet börja att professionalisera sig. Om de koncentrera sig på innehållet och samverkan tror jag de kommer längre än bara envetet håll fast vid lärarrollens historiska status. Att vara lärare i mina ögon är att vara en duktig retoriker och klassrumsledare som samverkar med övriga.
Fast utbildningsfabriken lider väl av samma sjuka som alla specialistorganisationen. What is it in it for me? Jag är hängiven min yrkesroll och struntar fullkomligt i den omgivning jag verkar i, om den sedan stavas skola, tidningsredaktion, sjukhus, konsultbolag, m fl är egalt.
LikeLike
Jisses Plura, nu håller jag med dig igen, det här börjar bli en vana. Ibland är du ju riktigt klok =)
LikeLike
Den kyrkan får du gärna svära i!
Frågan är kanske vad vi lägger i begreppet lojalitet? Vad är det egentligen som vi är hängivna mot? Organisationen, kollegiet, historien, oss själva eller barnen?
Politikerna har konstruerat något som de kallar “uppdraget” med det löser inte på något sätt de här motsättningarna.
LikeLike
Pingback: Rektorerna och vill, vågar och kan! « Anne-Marie Körling
Det där var deprimerande läsning. Framför allt för att lärare, rektorer och SKL borde ha precis samma mål, men har så olika uppfattning om vad som krävs för höjd kvalitet. Lärare samarbetar och delar med sig fint, de ställen där det behövs mer samarbete är mellan elever och lärare – dvs mer elevdemokrati och elevinflytande över undervisningen, och mellan lärare – skolledning – skolledning – kommun. Men det kommer på andra plats. På första plats sätter jag mindre dokumentation och konferenser och därmed mer tid för kvalitativ undervisning. Och arbetstiden? Den behöver vara mer flexibel, mindre reglerad.
Det var litet kul att vara lärare när arbetsplatsförlagd tid infördes. Så sura som alla blev när de fick klart för sig hur mycket de jobbade. Innan höll man bara på tills man var nöjd utan att hålla räkningen.
LikeLike
Jag tror att det är en yrkesjargong. Rektors ansvar är så vidlyftigt att det skapar en distans till lärargruppen som ska “ledas” in i något önskvärt av den gode herden. Detta önskvärda är idag “samarbete” – frågan är om det är lika efterlängtat om lärarna som grupp även vill utöva sitt professionella ansvar och bestämma över verksamheten?
LikeLike
Den gode herden – bilden säger mycket om ledarskapet.
Frågan är om alla vet vad den gode herden gör? Jo, h*n går bakom flocken och leder den framåt. Inte före eller på sidan. Däremot är det vanligt att h*n har en vallhund som håller ihop flocken.
Och som jag skrev på Anne-Maries blogg, ledare är få. Ett yrke i sig som man inte kan bli bara för att fd lärare eller förskollärare blivit rektorer eller förskolechefer. De blir bara chefer och det kan vem som helst bli.
LikeLike
Herden leder genom andra? Fåren tror att de vill gå åt ett visst håll som herden har kontroll över?
Jo det är en lockande bild som öppnar för manipulativa tolkningar. Men jag känner igen den och gillar upplevelsen av frihet och att någon talar om när jag har gått för långt…
LikeLike
En rektors viktigaste uppdrag är att se till att lärarna kan göra ett så bra jobb som möjligt. Det vill säga, uppmuntra, inspirera, stötta, se, hjälpa, ge möjligheter och utrymme. Rätt långt samma sak som krävs av en bra lärare. Därför vore det bra om fler riktigt bra lärare ville bli rektorer. Problemet är att riktigt bra lärare sällan vill slita sig från elevkontakten.
I rättvisans namn är ju det här också SKL propaganda. De har väl skickat en vinklad enkät och sedan har rektorer kryssat. Som man ropar får man svar.
LikeLike
Är det så enkelt att rektorerna står för ett uppifrånperspektiv och att “samarbete” är en tom retorisk figur som SKL manglar ut?
Det andra underifrånperspektivet skulle då vara mer elev- och lärarmakt bortom rektors kontroll.
Hmmm – det behöver jag fundera mer över!
LikeLike
Det är mitt recept Mats, mer elev och lärarmakt och upp till bevis i centralrättade, mångsidiga och moderna prov typ som den finska studentexamen och de nuvarande NP åtminstone som de ser ut i engelska och moderna språk.
LikeLike
Jag förstår värdet av examen – antagligen fungerar det här allvaret starkt motiverande och en stor del av sorteringen handlar om att kunna leverera under press. Och det är ingen oviktig egenskap!
LikeLike
Jag talar inte om sortering, allvar och press här. Jag talar om verklig målstyrning. Ett NP i språk består i allmänhet av att elever får prata om saker som intresserar dem under tämligen avslappnade former, skriva en uppsats om något som intresserar dem med kommunikation i fokus och korrekthet i baksätet. Lyssna på en intressant intervju och svara på några frågor. Lyssna på något till och svara på några frågor. Visa att man kan tolka en turistbroschyr, läsa en intressant berättelse och visa att man har förstått den. Det handlar varken om sortering, allvar eller press utan bara om att ta reda på om läraren och skolan har gjort det de har i uppdrag att göra, dvs lära ungen engelska.
LikeLike
Även om målstyrningen har sina baksidor är det antagligen det bästa systemet. Problemen uppstår nä man ska skapa kriterier och koppla till betygsnivåer. Då riskerar det att bli verkligt snårigt.
Men alternativen är värre.
LikeLike
Men Mats – i grundskolan behöver man inte tänka på det. Det har Skolverket gjort åt lärarna i nya läro- och kursplanen SKOLA 2011.
LikeLike
Det är väl det som skrämmer mig – tanken på att lärarna tror att de inte behöver tänka…
LikeLike