Leken, styrningen och det lärande barnet

Jag har suttit i muntliga examinationer med studenter som haft i uppgift att diskutera och argumentera kring begreppet lek utifrån egen dokumentation. En ganska utmanande fråga och tolkningarna har varit många.

ford.jpgEn redovisning stack ut från mängden. Studenterna hade gjort ett experiment och låtit två barngrupper bygga gubbar av toarullar. Den ena gruppen hade fått mycket detaljerade instruktioner och en tydlig förebild, medan den andra gruppen fick skapa mer fritt.

Studenterna beskrev övertygande skillnaderna i de olika processerna. Den fria gruppen hade en svårare start, men arbetade efter en stund betydligt mer intensivt och var också märkbart stoltare över resultatet. Det var möjligt att föra en diskussion i metakognitiva termer med barnen om hur de lärde sig och tänkte. Den styrda gruppen var ängslig och oengagerad. De ville helst gå därifrån.

För mig som gick utbildningen på 70-talet känns det underligt att diskussionen fortfarande är aktuell. Polariteten mellan styrda och fria aktiviteter var ibland plågsamt ideologiserad då – men idag tycks det som om slaget behöver utkämpas en gång till.

Mallar och tydliga mål dödar – frihet och egna tankar ger liv. Ska det vara så svårt att fatta?

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Bedömning, betyg, Estetiska processer, Förskola, Lärarutbildning, Normativitet, studentinflytande, Utbildning. Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Leken, styrningen och det lärande barnet

  1. tråkmagistern skriver:

    Det är då inte min erfarenhet. Mina elever jobbar bättre om de blir styrda (undantag finns förstås). Mallar är mycket bra, särskilt i bildämnet.

  2. Mats skriver:

    Jo – det är skönt att slippa frihet ibland. Och förmågan att utnyttja förebilder är en viktig färdighet.

    Men frågan är hur mallarna och de tydliga målen påverkar processerna. Jag tror det är lätt att vänja sig vid styrning och då blir det egna ansvaret ångetstmättat. Särskilt om det finns dolda belöningar och bestraffningar för dåliga prestationer.

    Frågan är vad som är viktig kunskap: För mig är en av skolans viktigaste uppgifter att ge barn självförtroende. Att följa instruktioner är kanske viktigt – men jag ser andra dimensioner i vägen mot att bli en vuxen människa.

  3. Lenox skriver:

    Jag tror man måste skilja på mallar och på att inspireras av något och ge barn inspiration. Och jag tror också att det beror lite grand på var barnen är i sin process vad gäller exempelvis skapa bilder.

    Jag kan se att om jag är med barnen och deltar aktivt och visar hur jag gör med penseln och hur jag använder kolstift eller överhuvudtaget visar på olika tekniker så blir barnen snabbt mycket engagerade. Ibland kan vi måla av konstbilder, det tycker de är spännande. Jag också det är intressant att se vad barnen ser i bilden och att de ser så olika saker, men jag tycker inte att det är att ge dem en mall. eller?

    Samma sak om jag är med och leker rollekar. Jag kan dessutom få in fler barn att leka eller skapa om jag deltar.

    Mallar tror jag inte på, inte på så vis att det är en del av verksamheten. Men visst, barnen tittar gärna i en bok om hur man viker pappersplan och provar att vika plan ur den. Det är fantastiskt att se hur de lär sig att tyda ritningar på egen hand.

  4. Annette skriver:

    Jag införde ”kaospyssel” i de F-3 arbetslag där jag arbetade tidigare. När det var dags att påskpyssla drog vi fram allt möjligt pysselmaterial som samlats i skåpen under åren. Barnen skapade fritt, härliga kyklingar och vilda häxor, alla var olika. När arbetsuppgifterna för lärare ökar så är det något som måste tas bort. Jag avstår gärna från att tillverka mallar!

  5. Det är inget att vara rädd för när barn inte omedelbart gör… de behöver ogörandets lilla tid innan de är igång, precis som vi alla behöver få tänka och närma oss saker och ting. Att den fria gruppen sedan sätter igång och fortsätter medan den andra gruppen som alltför styrd inte vill vara med längre är nog ganska sunt. Jag tror på modeller – men då tänker jag att jag gör något som fångar intresset… men det behöver inte betyda att modellen jag gör ska efterliknas… utan själva görandet… jag har myntat begreppet TEACHING BY DOING… ledarskap kan också utveckla frihet tänker jag… men det är en lång och utvecklande tanke som kan missförstås… jag är väldigt varsam om skapandets krafter… men jag finner dessvärre att många barn har för lite tid till tråkigheten…dvs att inte göra något alls för att sedan komma åt sin fantasi. Jag älskar trappen utanför dörren… den där stunden man slår sig ned och kastar stenar framför sig… för att sedan plötsligt ha hittat på en lek.,.. sånt som jag fick i oändligthet som barn… så vi måste låta barn ha tråkigt… puhhhhh! Ha det så gott MAts…. hälsa dina studenter att deras undersökning var bra. Hoppas den är lärande för fler. Anne-Marie

  6. Mats skriver:

    Jag tror också på tråkighet och kaos – men jag vet att skolkulturen pekar mot ordning, effektivitet, tydliga mål och belöningar.

    På högskolan funderar vi mycket om det är möjligt med avgränsade bedömningsfria och prestationsfria rum. Ytor där vi inte behöver värdera aktiviteter i förhållande till kursens mål. Problemet är att det förutsätter någon form av inre driv för att inte bli hyckleri. Ur studentperspektiv lär det vara väldigt viktigt att det tydligt framgår vad som är examinerande och obligatoriskt. Suck – obligatorisk lust?

    Jag ska tänka vidare på det där med teaching by doing – låter bra. Är lite obekväm över högskolans reflektionskult. En del förfasar sig över det som förktfullt kallas ”görande” som anses mindre fint i förhållande till ”tänkandet”

  7. Då kan de inte sin John Dewey… som krasst säger – Ett gram erfarenhet är bättre än ett ton teori. Men på högskolan prisar man väl John Dewey rent teoretiskt antar jag… men då glömmer de snabbt hans syn på det praktiska. Allt gott Mats… nu firar jag påsk i Edinburgh…. Må gott där du är. Anne-Marie

  8. Mats skriver:

    Aaaaahhhh – den stockholmska ovanan att fira påsken efter påsken! Jag anar att det blir en annan dramaturgi så? Vi har varit lediga i veckan och nu handlar det om att hitta rätt i snöyran. Onödigt spännande väder…

    Dewey brukar hyllas lite i förbigående – dessutom är väl hans tankar om demokrati i skolan riktigt hotfulla och svårsmälta. Det är legitimt att avfärda honom som ”progressivist”, men det blir lite som stenen i skon.

    Ha en skön resa!

  9. Pinga skriver:

    Men….jag läser ju på lärarhögskolan (förlåt: universitetet) nu och vi blir fullmatade med Dewey…

  10. tråkmagistern skriver:

    Inte har mina elever några problem med att hitta på saker. När det är rast.

  11. Mats skriver:

    Tråkmagistern (så tråkig är du inte!)
    Så bra att de har kvar förmågan! Men nog hittar de väl på nånting nångång även på dina lektioner?

    Pinga – så bra. Lite klassisk humanism skadar aldrig!

  12. Ping: Texter om lek | Förskolechatt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s