Jag har brottats med Bolognas kunskapsbegrepp och slitit mitt hår i arbetet med att försöka konstruera kursplaner som stämmer överens med detta nya synsätt. Tanken bygger på attt det är möjligt och meningsfullt att i mätbarhetens och tydlighetens namn dela upp kompetens i
- Kunskap
- Färdighet
- Attityd
Denna uppdelning är mer än lovligt mystisk – men jag har inte riktigt kunna reda ut var felet ligger.
Därför är det med en lång befriad suck jag läser Sven-Eric Liedmans text i DN och njuter av han finns och delar med sig av sin visdom. Skoldebattens unkna luft känns lite lättare att andas
Stenarna i själen är en bok som jag gärna skulle vilja läsa tillsammans med någon. Även om jag är lat så dras jag ibland till intellektuella utmaningar. Liedmans försök att förklara förhållandet mellan form, innehåll och materia knäckte mig nästan i Indien. Men nu är jag redo!
Jag vill bli bildad – inte nyckelkompetent! (Det är väl egentligen bara han teliapappan som är en nyckelkompetens på företaget…)
Tysta tankar 
Starta en gemensam blogg-läsning av den där Stenarna i själen 🙂
LikeLike
Kan man göra det?!!!!
LikeLike
JA!
Jag har läst halva – men jag tycker en obligatorisk läsning är Sven-Eric Liedmans Människans Kunskaper… den håller jag alltid närmast mina tankar. Anne-Marie
LikeLike
Redde ut gjorde han väl knappast. Det såg mer ut som ett gnäll om att ett policydokument inte var en filosofisk uppsats. Men vad kan man vänta sig av en artikel i DN skriven av en gammal maoist. Sedan kritiserar han tanken att det kan kvantifierats, trots att han själv påpekat att inget sådant sägs.
LikeLike
Problemet med Bologna är att dokumenten utger sig för att vara något mer än de är och inte håller för en närmare granskning.
Därför blir då dessa retoriska policydokument svårhanterande när vi ska bryta ner dem till något som liknar undervisning och bedömningsunderlag.
Hmmmm…. vilket är värst: DN eller maoismen?
LikeLike