Pojkaktig läsning

Posted on by

Jag läser om Skolverkets satsning på att få pojkar att läsa.

Länk

Pojkar läser i genomsnitt mycket sämre än flickor. Det syns på betygen i svenska, där skillnaden mellan killars och tjejers betyg är ungefär dubbelt så stor som i andra ämnen. Det syns också på resultaten i internationella tester, där femtonåriga killar presterar betydligt sämre än tjejer.

Samma mönster syns i hela västvärlden. Var fjärde pojke läser för dåligt för att kunna ta till sig andra skolämnen ordentligt. Det är nästan dubbelt så många som flickorna, och skillnaden mellan könen ökar.

Detta uppmärksammade en statlig utredning för ett par år sedan. Ordförande i utredningen var Anna Ekström, som sedan blev generaldirektör för Skolverket. Och nu driver Skolverket den första satsningen som kombinerar jämställdhet med språkutveckling, läsning och skrivande.

Anna Ekström tycker att språksatsningen slår flera flugor i en smäll. Dels slipper man projektträsket, där jämställdhetssatsningar annars brukar dö sotdöden när projektet väl är över.

– Skolorna är inte så pigga på projekt. Därför försökte vi koppla ihop det med det vanliga läs- och skrivarbetet, vilket så här långt har varit väldigt positivt, säger hon.

Det når också många fler än vanliga jämställdhetsprojekt.

– Vi tycker att vi har nått fler än de redan frälsta, vilket annars är klassikern i jämställdhetsfrågor. Vanligtvis är det samma personer som går kurserna om och om igen.

Det är spännande att se hur frågan om kön hanteras. Är det rimligt bokens innehåll och form är betydelsefulla för om pojkarna ska lockas till läsning? Spelar situationen någon roll? Pedagogens kön? Lyckas texten aktivera barnens erfarenheter?

Jag är glad över att frågan tas på allvar och hoppas Anna Ekström lyckas utmana de konventioner som vilar övet läsundervisningen.

Samtidigt är jag lite förundrad över att de här idéerna är legitima bland tonåringar – men ytterst kontroversiella för yngre barn.

20130603-064738.jpg

Länk

11 thoughts on “Pojkaktig läsning”

  1. Som vanligt är artikeln ganska intetsägande. De hänvisar till rapporten Anna Ekström var med att ta fram. Det var den som myntade “antipluggkultur”. Och sedan blev hon generaldirektör. Jojo.

    Men jag sökte vidare och hittade dessa två filmer. Har inte hunnit se dem helt, men det finns något där i film 1.

    Annat är mer underligt. Inledning i film två: “pojkar saktar efter och flickor går framåt, vilket i sig är glädjande, men…” Freudiansk felsägning?
    Sen verkar de inte reflektera över att pojkar kanske söker en annan litteratur, med annat innehåll och andra förebilder. Inga Wernerson: Det hjälper inte att öka inslaget av konkurrens som pojkarna gillar utan få dem att reflektera över maskuliniteter. Har den kvinnan överhuvudtaget arbetat med pojkar?
    Jag tror jag måste se hela den filmen och ev blir det ett inlägg på Genusdebatten när jag hinner.

    Like

    Reply ↓

  2. Det som är så irriterande är att man egentligen inte behöver tillsätta utredningar. Man har redan kunskapen, men man envisas med att ignorera problemet och undvika de åtgärder man vet skulle rätta till det.

    Jag skrev på Genusdebatten tidigare om hur man i Kanada nått goda resultat med att förbättra pojkars läsförståelse.

    Teachers observed (p. 4) that: boys had a strong interest in electronic and graphic forms of literate practice; boys were willing to “do” literacy in active, public ways (such as debating, drama, public speaking); and boys were eager to engage with “real-life” literacy contexts and “real-life” literacy practices.

    Inquiry teams found that boys, especially those with special needs, required high-interest reading material (material that held a strong interest for them), from easily accessible, short texts to longer, more challenging selections.

    I samma kommentarstråd noterade jag också att Skolverket i sina egna uppföljningar av Nationella proven i Svenska skriver:

    Som tabell 5 visar är det framförallt uppgift 2, brevet, som har varit populär bland pojkarna och uppgift 4, krönikan om kärlek, hos flickorna. Tidigare år har provinstitutionen sett tendensen att pojkar i högre utsträckning väljer de mer formella uppgifterna som brev och debattinlägg medan flickorna väljer de mer resonerande och reflekterande uppgifterna som kräver att eleven hämtar inspiration och underlag från såväl sig själv som sin närmaste omgivning.
    …
    En slutsats men kan dra är att det inte enbart är typen av skrivuppgift som har betydelse för hur väl eleven lyckas med uppgiften. Ämnet för skrivuppgiften spelar stor roll, vilket även diskuterades i rapporten av 2010 års prov. Eleverna lyckas bäst när de ska skriva om något som ligger dem nära.

    Dessa kommentarer i samband med att man trots denna kunskap satt ihop ett nationellt prov i svenska där inte ett enda ämne var ägnat att stimulera pojkar på sätt som beskrivs ovan.

    Uppgiften bestod av fyra(fem) texter:
    1. plastikkirugi
    2. reportage om en kille med en annorlunda stil(frisör – med rockstil som sminkar sig)
    3. en kille som leker med kläningar
    4. om alla hjärtans dag. (upptog halva provet)
    (5. en vers på fyra rader)

    En rimlig slutsats är att det upplevs som viktigare att ‘dekonstruera’ pojkarna än att de skall tillägna sig ämneskunskaper. När det sedan inverkar menligt på pojkarnas inlärning, skyller man på barnen.

    Bashflak har ju tidigare skrivit om Bunkeflomodellen, där barnen fick ha fysiska aktiviteter varje skoldag.

    Förutom de positiva hälsoeffekterna gav experimentet som bieffekt att betygsgapet mellan pojkar och flickor i kärnämnena svenska, matte och engelska, raderades ut i försöksgruppen, medan det låg nära rikssnittet i referensgruppen som hade idrott med normal frekvens. Det var pojkarnas betyg som förbättrades med den ökade fysiska aktiviteten, medan flickornas betyg var likvärdiga i de båda grupperna.

    Projektet ligger numera på is, på ytterst grumliga grunder.

    Like

    Reply ↓

    • Noteringar som följer grundprinciperna för testosteronets inverkan på hjärnans prägling i riktning mot fascination och lust för “funktionella strukturer”, system, rörelser i det fyrdimensionella rummet, action, kamp, processer, flöden mm mm.

      Skall detta självklara vara så förbaskat svårt att förstå för en hel generation av “skolfolk” som jagar “sanningar” i helt fel del av “den mentala topografin”. Det tar väl en par hundra år innan paradigmskiftet fått genomslag och skämskudden blivit allmängods.

      Like

      Reply ↓

  3. Pingback: Läslyftet | En stilla undran

  4. Pingback: Genuspedagogik. | snurrigtdotcom

Leave a reply to andersbwestin Cancel reply