Jag har en björklundvänlig vecka – när det gäller skolpolitik är min besvikelse minst lika stor inför socialdemokraternas populistiska utspel.
En argumentationslinje verkar vara att om inte alla drastiska reformer hade genomförts hade det varit ännu värre – en annan att det tar lång tid att vända en oceanångare. Framförallt tycks det vara de sk tydliga målen och den tidiga uppföljningen, som uppfattas vara det som så småningom ska få oceanångaren att vända. Men med de nya kursplanerna är innebörden av ’tydliga mål’ att varje kursplan har fått formulerade kravnivåer för varje betygssteg. Ironiskt nog är dessa kravnivåer inte särskilt tydliga vilket fått som konsekvens att man runt om på skolorna i Sverige lägger ner mängder av tid och arbete på att uttolka betydelsen av de olika kravnivåerna istället för att planera och genomföra en undervisning av god kvalitet. Det är alltså bl.a. just de sk tydliga målen som ligger bakom att lärarnas tid tas från undervisningen.
Om det nu är så svårt att se att våra nuvarande problem har något med de reformer som genomförts att göra går det att vända sig till andra länder som haft längre tid på sig att vänta ut effekterna av reformerna. Det finns erfarenheter från såväl England som USA som är värda att beakta. Där växer kritiken mot de senaste decenniernas fokus på grundläggande färdigheter och kunskapskriterier just för att effekterna inte blivit vad man hoppats på (se t.ex. Hargreaves & Fullan, 2012, Ravitch, 2011, Resnick, 2010). Även om en del av dessa kritiker medger att systemet med stark utifrånstyrning av skolan haft vissa effekter på grundläggande färdigheter, tyder det mesta på att det inte går att främja den typ av kvalificerade kunskaper som krävs idag genom en snävt resultatorienterad regim med fokus på tydliga mål och ständiga prov.
Tysta tankar 
Vad ska man säga. Jo, ett jag håller med att kunskapskraven är otydliga. Vad är ganska bra och bra? Bullshite i mina öron. Här lyckades inte Skolverket i sitt uppdrag.
Det andra är snömos. Utan tydliga konkreta och mätbara mål i undervisningen kan aldrig förbättringar ske. Resultatredovisning på sådan som bara hänt är värdelöst. Betygsresultat säger nada om skolan lyckats i sitt pedagogiska uppdrag.
Den dagen skolan inser att det är pedagogiken som är problemet för lärandet har man kommit en bra bit på förbättringens väg.
LikeLike
Jag tror inte vi kan se “pedagogiken” som någon avskild enhet.
Det mesta handlar om förutsättningar och förväntningar – om läraren har frihet att närma sig uppdraget utan alltför hård styrning ökar sannolikheten att de professionella reflexerna aktiveras.
LikeLike
Den är ingen avskild enhet utan en del av lärandet. Den andra är eleven.
Sällan det är fel på eleven utan just pedagogiken. Friheten du uttalar dig om finns redan. Staten har inte talat om HUR undervisningen ska gå till.
LikeLike
Sättet att mäta styr undervisningen – rädslan för att göra fel är större än lusten att utforska okända marker tillsammans med barnen.
Konsekvensen blir ängsliga och manualstyrda lärare.
LikeLike
men Plura även du måste nog ändå hålla med om att en modern visionsstyrd verksamhet inte enbart bygger på mätbara mål eller ens måluppföljning baserat på både kvantitativa och kvalitativa utvärderingar. Exempelvis måste vissa visioner kopplade till motivationsfaktorer kring att verksamheten har ett ädelt syfte också användas. Det gör ju till och med vinstdrivna företag som Apple och Google.
nu försöker väl i och för sig Björklund också addressera detta bland annat med åtgärder och visioner kring att läraryrket behöver ges en bättre status.
min slutsats är att Björklund gör en hel del rätt och åstadkommer mycket mer än tidigare utbildningsministrar men att han inte alls förmår åstadkomma det som skulle behövas.
LikeLike