Jag citerar:
När Jan Björklund tillträdde som utbildningsminister hade olika undersökningar visat att svenska skolelevers resultat var långt ifrån tillfredställande i ett internationellt perspektiv. Vi fick en reviderad läroplan för förskolan 2010, där kraven på förskolans lärande roll förtydligades. Det gällde bland annat matematik, natur/teknik och språk. Samtidigt kom krav på att redovisa barnens lärande i dokument, dessa ska uppvisas vid skolinspektionens besök.
Den verklighet som vi inom förskoleverksamheten lever under är alltså ökade krav på att ge barnen ämneskunskaper och på att dokumentera och utvärdera dessa, samtidigt som vi ska ta emot och utskola en ständig ström av barn. Antalet vuxna som finns tillgängliga för barnen är under bra omständigheter precis så många att verksamheten fungerar, det vill säga att vi kan se till att ingen far illa, att alla får mat och att hygienen fungera någorlunda tillfredställande.
Jag hör det samma från många pedagoger när jag besöker studenter på VFU. Det största hotet mot skolutveckling stavas SKOLINSPEKTIONEN.
Tysta tankar 
Stackarna. Är de inte skrivkunniga?
LikeLike
Jo – och dessutom prioriteringskunniga
LikeLike
På vilket vis då?
LikeLike
Eftersom de har förstånd att be att få sätta ungarna före blanketterna gissar jag?
LikeLike
Ju så!
LikeLike
Går det inte att kombinera? Det får andra yrkesgrupper göra.
LikeLike
Det är något ganska villkorslöst med omsorg. Vissa handlingar går inte att skjuta upp.
Förutsättningen tror jag är att de dokumentationshandlingar som utförs upplevs som meningsfulla. Där är vi inte idag.
LikeLike
Kanske inte det. Då är det hög tid att göra det. Jag upplever att det är lättare att få förskolan att ändra sig och skapa en lärandekultur och ge upp offerkulturen som finns allt för mycket i övrigt skolväsende.
Dit hör även ordet dokumentation. Om de förstår värdet av att inte skapa tidstjuvar genom att göra om samma misstag gång på gång.
LikeLike
Diskuterar vi förhållandet mellan skriftlig och muntlig kultur?
Jag skulle vilja lägga till visuell och audiella dimensioner.
För att inte tala om det kroppsliga minnet.
Jag tror att den största fara i dokumentationen är att den upplevs som en form av kontroll.
LikeLike