Anne-Marie Körling rivstartar skoldebatten. Få saker väcker lika mycket känslor som läxor och jag ane att ämnet är ständigt aktuellt på landets skolor.
Nu är ett bra tillfälle att diskutera frågan.
Jag försöker återskapa mig som skolintresserad. Just nu är jag fruktansvärt arg över behandlingen av Sture Bergwall och vill helst diskutera Hannes Råstams fantastiska bok.
Läs den!
Tysta tankar 
Jag är så nyfiken på dina tankar så jag kopierar hit min kommentar från Anne-Maries blogg:
Mina föräldrar frågade aldrig om jag gjort läxan men mängder av saker om läxan och varje läxa kunde blomma ut i en diskussion om allt mellan himmel och jord. Jag gjorde långt ifrån alla läxor men lärde mig mycket av de flesta. Tänk läxan är ju bara en liten del av lärandet, det är ingen annan än man själv som vet hur många läxor man gjort efteråt men vilken kunskap man skaffar sig kommer aldrig att bli preskriberat.
Den som har svårast måste arbeta mer och hårdare än de andra om alla ska nå målen. Det här är en oerhört central frågeställning och en som många försöker undvika för att de tycker synd om den som måste arbeta mest. Tyvärr gör det ju bara problemet större, vi kan inte undvika detta. Vi kan ha mer valbart innehåll, vi kan ha olika svåra mål för eleverna men vi kommer inte undan problemet att just de barn som tycker det är jobbigast att läsa är de som behöver läsa längst tid. Läxor ges ofta som ett sätt att erbjuda mer tid till den som behöver det och mängder av lärare erbjuder sig sen ofta ideellt att hjälpa elever som har svårt utanför lektionstid. Tyvärr ses det sällan som den värdefulla gåva det är.
Jag tycker att skolan har ett stort svårt olöst problem i att de som behöver skolan mest är de som är svårast att locka till att ge den sin tid. Detta syns allra tydligast när lärare ger läxor.
LikeLike
Tack Jan!
Jag håller nog med dig. Samtidigt använder skolan läxor som disciplinering av barn och föräldrar. Det är liksom bra för karaktären på många plan. Baksidan av de här strategierna är naturligtvis att de barn och föräldrar som inte förstår (eller vill förstå) upplägget stigmatiseras.
Alternativet att skolan tar hand om allt är inte heller lockande…
Mitt föräldraperspektiv var nog ganska lättsinnigt. Våra barn menade att de hade koll och jag valde att lita på dem. Sådan är jag – antagligen hade vi tur att det inte krävdes kraftfulla föräldrainsatser.
LikeLike
Disciplineringshjälpmedel känns som en opedagogisk användning av läxor som kan skapa intrycket att kunskap är någon slags belastning.
Har man intresse för barnens skola men inte försöker kontrollera dem så är de väl skyddade mot sådant samtidigt som de lär sig att kunskap är makt.
LikeLike
Om man inte klarar av att disciplinera så får man ouppfostrade ungar som bara är intresserade av sig själva och här och nu. Det är bra med karaktär.
LikeLike
Kanske – och däremellan finns en massa nyanser.
Förhållandet mellan lydnad och självständighet löser vi nog inte så enkelt.
LikeLike