Dagen kunde börjat bättre. Tobias Tobé avslöjar sina bristande kunskaper om barns utveckling och undviker konsekvent intervjuarens frågor om VAD det är man vill testa.
I debatten med Dinamarca blir det tydligt att frågan handlar om grundsyn. Tobé har ett individuellt perspektiv och tror sig kunna skapa likvärdighet genom kontroll och betyg.
Dinamarca är delvis motsägelsefull. Å ena sida vet alla lärare exakt vad varje barn kan – andra sidan är grupperna för stora och barnen osynliggjorda.
Ingen av dem lyfter gruppens betydelse för barns utveckling. Ingen av dem lyckas lyfta näsan över den kompensatoriska ansatsen. Då blir det en fråga om hjälp och stöd – inte rätten att i sin egen takt utvecklas i en stimulerande miljö.
Eller för att vara tydlig: JAG LITAR INTE PÅ KUNSKAPSSYNEN I DE DÄR SKOLMOGNADSTESTERNA.
Tysta tankar 
Mats, jag hävdar att skolpolitiker inte ska lägga sig i pedagogiken oavsett politisk färg.
Deras mandat är bara att skapa ramarna för skolsystemet – skollag, förordningar mm.
Inkompetensen bara lyster igenom när de ger sig ut på tassemarker de inte behärskar.
LikeLike
Idag har herr Tobé bevisat din tes – med råge!
LikeLike
Frågan om vad som är bra för barn växlar med tidsepoker. Blir allt bara bättre? Jag jag läste psykologi på 1970-talet fick vi lära oss att flickor lekte “omslutande” lekar och pojkar på höjden (enligt Erik Erikssons psykosexuella stadier) och att pappor var nödvändiga i varje familj var ett måste.
På 1960-talet skolmognadstestades samtliga barn i vissa kommuner. Jag var gift med en speciallärare på den tiden så jag vet.
LikeLike
Jo modet växlar – många minns nig flaggan och röken från skorstenen…
LikeLike