Det känns bra att en del människor söker egna vägar när skolan upplevs som stängd.
Many parents are taking their children out of the formal school system in favour of a freer way of learning.
Det känns också mycket sorgligt.
It is not home schooling, where the standard curriculum is taught by parents or tutors. They call it unschooling, where youngsters are encouraged to explore the things they want to learn about or for which they have a specific talent.

Varför är det sorgligt? Det är det som kallas mångfald.
LikeLike
Jag är rädd att många upplever det som ett misslyckande. Både barn och föräldrar – men framför allt vi som tror på en skola för alla.
Men mångfald är också bra.
LikeLike
Att sätta sig i ett hörn och gny sorgset för att man misslyckats vore ett misstag.
Här:
http://sethgodin.typepad.com/seths_blog/2011/12/the-difference-between-a-failure-and-a-mistake.html
LikeLike
En skola för alla,,,,en arbetsplats för alla, en tidning för alla, ett parti för alla,
LikeLike
I mitt allra första nummer av Pedagogiska Magasinet läste jag en artikel om Unschooling. Den artikeln använde jag som referens till i princip alla arbeten jag gjorde under utbildningen.
LikeLike
Usch – man ska först tro på skolan. Sedan genomskåda den!
Det finns någon som sa att ingen under 40 år borde få läsa Schopenhauer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Arthur_Schopenhauer
LikeLike
Är det unikt för skolan? Jämför med människans utveckling: Små barn tror blint på sina föräldrar, i de flesta fall i fullkomlig förströstan. Så småningom genomskådas föräldrarnas ofullkomlighet och relationen blir aldrig mer densamma – det är inget farligt, och på många håll något man firar och gläds åt. Processen benämns ofta ‘att bli vuxen’. Relationen består i de flesta fall, men ser annorlunda ut.
Det är inte så dumt att förhålla sig vuxet till skolan.
LikeLike
Jag håller med men lyfter ett varnande finger för cynism. En kritisk hållning kan innebära brister på ansvarstagande.
Pessimismen behöver optimisten för att bli uthärdlig.
LikeLike
En alltför okritisk positivism har sina risker den också. Optimisten utan pessimistens bromsverkan kan bli fullständigt livsfarlig, och inte bara för sig själv.
Balans torde än en gång vara nyckelordet.
LikeLike