Helena bekymrar sig över att en del av Skolverkets satsningar på Entreprenöriellt lärande har karaktären av frälsningsläror. I debatten prövas åsikter och jag tycker nog att det finns en viss öppenhet mellan positionerna. Samtidigt puttrar den gamla korkade motsättningen mellan fakta och förståelse under ytan. Alla tycker om baskunskaper men ingen vågar definiera vilka de verkligen är.
Själv lutar jag åt att ansluta mig till pastor Janssons hållning.
Tysta tankar 
Vi kan börja med att konstatera utan kodknäckning i läsa, skriva och matematisk argumention kan du inte klar något annat ämne.
Sedan är nu fakta inte samma i alla ämnen, men sådan är avgörande för att du ska få färdigheter och förmåga att analyser och värdera för att flytta positioner. Hur du lär dig det är ju en klassrumsfråga mellan läraren och eleven.
Där någonstanns borde man börja om jag ska tro Hattie m fl.
LikeLike
I vår kultur har vi bestämda åsikter om vad som är baskunskaper. Mina indiska erfarenheter pekar mot att det går ganska bra att driva företag utan att kunna läsa och räkna.
Fråga mig inte hur!
LikeLike
I den indiska kulturen? Om de inte kan det hur lyckas de med it-industrin?
Förresten, det går väl även i vår kultur om vi ska dra den parallellen.
LikeLike
Det finns ganska många som kan både läsa och räkna – men undantagen intresserar mig.
LikeLike
Undantagen har färre valmöjligheter – det spelar ingen roll om de vill sälja de vackra kryddorna eller inte, det spelar ingen roll om de hellre hade velat jobba på bank, de har inte valmöjligheten.
För mig är det problematiskt.
LikeLike
Jag är inte mot läs- eller räknekunnighet och det är naturligtvis ett trauma för dem som står utanför. Frihet är bra och jag möter ofta tanken på studier som ett sätt att köpa sig tid och frihet.
– Om jag har toppbetyg i alla ämnen…. då kan jag göra vad jag vill inframtiden!
Min tes är att skolan parasiterar på denna osäkerhet. I stället för att utgå ifrån vad barnen verkligen vill göder vi dem med diffusa drömmar om frihet. En romantisering av uppskjuten behovstillfredställelse.
Utifrån det här perspektivet är den där halvgangsterentreprenören som lyckas på ren energi ganska hotfull. The selfmade man – är det möjligt idag?
LikeLike
Nej. Halvgansterengreprenören är ganska hotfull om han är beväpnad och ägnar sig åt att hota sig fram i tillvaron. Halvgansterentreprenörer gör ofta sånt. Romantisera honom inte, och blanda inte ihop honom (och glöm inte heller att han lika gärna kan vara en hon) med den präktige pizzabagaren som jobbar hårt, varken tar emot eller betalar ut så mycket som en krona svart, och uppmuntrar sina barn att jobba hårt i skolan för att de ska ha de valmöjligheter han (som även han lika gärna kan vara en hon) inte haft.
LikeLike
Det finns en mängd nyanser, men det är sant, kriminalitet bör inte romantiseras. Även om tjuvar brukar vara extremt påhittiga och snabba att utbyttja ny teknik.
Framkantsbusar?
LikeLike
Zlatan tror jag skulle kunna vara en bra representant för typen med starkt inre driv. Inte nödvändigtvis träningsnarkoman eller laglojal – men med en förmåga at se möjligheter som gör honom oumbärlig.
Kanske handlar det om självkänsla?
LikeLike
Mats, jag tror jag missförstår dig helt – vet du att det låter som om du argumenterar mot att ungdomar går i skolan och bildar sig, och för den sortens luckrativa bakgatehandel som utgör grunden för kriminella nätverk? Det kan väl ändå inte vara meningen?
Vad gäller exemplet Zlatan (NB inte den verklige Zlatan, utan den kategori unga människor han representerar i sådana här samtal) – vad hade hänt om hans korsband gått av och omöjliggjort en vidare karriär på fotbollsplanen när han var sjutton år gammal?
LikeLike
Detta är väl inte platsen för att diskutera för om bildning är bra eller dåligt? Jag är inte anti-intellektuell, men tänker att vi måste vara försiktiga när vi romantiserar skolan som den enda framgångsvägen.
En del av de färdigheter vi utbildar barnen till är inte gångbara på marknaden och då blir skolan inte den självklara framgångsfaktor som vi annars brukar beskriva den som.
Men att utbildning är bra tror jag inte att det råder något större tvivel om. När det gäller Zlatan är det ett moraliskt problem att han å ena sidan är extremt inspirerande och å andra sidan även representerar den omöjliga drömmen.
Lyssnade du på dokumentären om Tony Flygare?
LikeLike
Är det inte ganska exakt precis det vi diskuterar? Bildning, med allt vad det innebär av kunskap och insikter om hur samhället är organiserat och fungerar, och hur vi kommit dit vi är nu, vilka skyldigheter och vilka rättigheter människor har i samhället och med vetskap inte bara om hur man hittar de fakta man behöver, utan också vilka fakta som faktiskt finns att leta efter kontra en tanke om att har man bara tillräckligt mycket “inre driv” så kan man minsann ta sig fram ändå här i världen?
LikeLike
Jo det är kanske det egentliga ämnet!
Bildning skulle också ur en klassisk mening kunna tolkas som något andligt och världsfrånvänt medan entreprenörskapet är den fysiska och smutsiga delen av tillvaron.
Samtidigt tror jag inte att sådana språkliga dikotomiseringar leder vidare – men ibland är det nog nödvändigt att renodla de olika tankefigurerna. Vi har lätt för att hamna i moraliska resonemang om rätt och fel, ont och gott.
Jag är motvilligt fascinerad av de här handlingsmänniskorna, men är inte beredd att lägga ner skolan. I min värld är det möjligt att tänka, känna och handla samtidigt. Frågan är väl om skolan stödjer den här allsidigheten?
LikeLike
Det är väl där du har problemet Mats. Det finns inget rakt samband mellan kunskap och handlingskraft. Men det hjälper ibland att ha kunskap, tänka och känna samtidigt. Det här med hjärta (beslut med maggropen) och hjärna (fakta).
Tyvärr stödjer inte skolan denna allsidighet. Samtidigt som just det här med problembasert lärande har små effekter för lärandet. Enligt Hattie är determinatvärde bara 0,15, för att inte säga elevkontroll över lärandet (d=0,04).
Det senare fordrar ju att du själv har självlärningsförmåga eller en studieteknik att ta in kunskaper. Och ska jag dra paralleller till mig själv var det inte förr än när jag började studera på akademisk nivå det gick att tillämpa med effekt. Men numera verkar inte dagens studenter klara detta heller.
LikeLike
Men påhittiga är de:
http://www.dn.se/nyheter/sverige/student-ertappad-med-56-fusklappar
LikeLike
Magkänsla, intuition, förmågan att “känna på sig” saker och ting bygger på automatiserad kunskap. Ju mer man vet, ju bättre intuition har man. Dvs ju mer man vet, ju riktigare slutsatser drar man, och ju rimligare förutsägelse av utfallet gör man.
Plura, det du tolkar som att det var först på akademisk nivå det fanns utrymme för allsidighet kan faktiskt handla om att det var först när du lärt dig allt det du lärt dig därförinnan som din intuition, dvs dina undermedvetna slutsatser baserade i dina samlade kunskaper och erfarenheter, började “fungera”.
Om dagens studenter tycks ha en sämre utvecklad intutition beror det inte på att de är mindre andliga eller något liknande, utan rätt upp och ner på att de har bristande förkunskaper.
Det vore också klädsamt om vi kunde hålla i minnet att för varje “self made man” som glassar fram i sin dyra bil finns där minst tio som också försökte, men varken nådde fram eller hade någon plan B. Det är rätt sorgligt.
LikeLike
Det är väl det forskningen har kommit fram till att bristen på strukturerad undervisning under många år gjort att eleverna inte har fått det bagage av faktakunskaper man behöver för klara självgående studier.
Det sorgliga är ju att universiteten just har mindre lärarledda undervisning och studenterna inte klarar av den självgången.
LikeLike
Plura!
Vad är det för forskning du tänker på? Sambandet mellan strukturerad undervisning och faktakunskaper syns mig vara vagt.
Om det bara gäller fakta räcker det med läskunnighet och en uppslagsbok. Vi börjar med bokstaven A.
LikeLike
Det handlar inte bara om läskunnighet och faktakunskaper, Mats, utan om litteracitet och förmågan att analysera och sätta kunskaper i relation till andra kunskaper. Skillnaden är betydande.
LikeLike
Hurra Morrica, vi är på samma våglängd:)
Mats, nu blir jag besviken:(
Kan du inte din Hattie? Om inte, dags att du tar fram den och studera de 138 effektfaktorerna i metananalyserna över vilka utbildningsstategier som ger resultat.
LikeLike
@plura
Jag tror inte att någon har definierat vad som menas med “strukturerad” undervisning.
Det är väl ungefär som att fråga om du är för “tydlighet”? Eller tycker att arbetsro är viktigt.
För mig låter det som politiserad forskning. Och just sambandet mellan de här två är ännu mer mystiskt.
P.S. Hattie är inte facit. Han är möjligtvis ledtråden.
@Morrica
Jag skulle aldrig argumentera mot att litteracitet är viktigt. Den utgångspunkten vårdar jag ömt. Men då måste vi också skydda tanken från reduktionisternas förrädiska kramar.
LikeLike
Mats, om du vårdar utgångspunkten att litteracitet är viktig förstår jag inte hur du resonerar när du romantiserar kring “halvgangsterentreprenören som lyckas på ren energi” och tycks lyfta honom (eller henne) vore han (eller hon) som ett fullgott alternativ till skola och utbildning? Jag gissar att jag helt enkelt missförstår dig?
LikeLike
På ditt påstående skulle jag kunna säga en akronym: MAKIS.
Förlov sagt Mats, är du inte uppdaterad med att Skolförordningen påbjuder just “strukturerad undervisning” och Skolverket utgivit AR kring området!
LikeLike
@Plura
Jo – jag är väl bekant med allmänna råd. Men det är en politisk produkt och ingen vetenskaplig text.
Lite absurd i sin ambition att reglera undervisning på metodnivå – helt på tvärs mot läroplanernas anda. Jag ser det som ett lamt försök att översätta Björklunds katederklavertramp till förordningstext. Suck.
Som statstjänsteman är jag naturligtvis helt lojal mot dessa råd. Som vi måste följa om vi inte kan bevisa att vi har bättre idéer.
@Morrica
Jag ser inte att jag romantiserar det idealet. Men det finns och vi måste förhålla oss till det när vi möter barn och unga som är ytterst mottagliga för de här drömmarna.
Alternativet är illusionen om att livet är rättvist och himmelriket tillhör de skötsamma och saktmodiga. Skolan är inte någon självklar framgångsväg – men det är väl den bästa vi kan erbjuda.
LikeLike
Nej, skolan är ingen självklar framgångsväg, idrotten är inte heller någon självklar framgångsväg och ett liv i halvgangstergränslandet är det defintivt inte. Den enda självklara framgångsvägen är att vara född in i “rätt” familj, med pengar, kontakter och fördelaktig samhällsposition med i modersmjölken – och inte ens det är någon garanti.
Men bildning och kunskap öppnar vägar som annars är stängda, ger valmöjligheter som annars inte finns och ger en uppfattning om att det finns fler ideal här i världen, och att de faktiskt kan komma inom räckhåll även för den som är född och uppvuxen under förtvivlade förhållanden. De ger en plan B om knät går ohjälpligt sönder på den lovande idrottstalangen, ett alternativ till halvganstervägen till den stora, blanka bilen. De ger en uppfattning om att det faktiskt finns en värld utanför den stadsdel där man (i den generella betydelsen ‘vilken ung person som helst’) är uppvuxen i, och att man faktiskt har rätt att kliva in i den världen, trots att den är skrämmande, avvisande, främmande och man tycks ta avstånd från sin uppväxtmiljö när man gör det.
LikeLike
En utmärkt sammanfattning!
Skolan är på många sätt en dörröppnare till klassresa och framgång. Det jag famlar efter är nog en problematisering av själva bilden.
Vilken dörr ska jag välja?
Var är nyckelhålet?
Vem håller i nyckeln?
Vilket pris är jag beredd att betala?
Men för oss som utbildar är rådet enkelt: All utbildning är bra!
LikeLike
Tomma värdeord som “bra” tillför inte mycket, varken till samtalet eller för den som funderar på sin framtid.
Fortsätter vi istället på din dörranalogi så ger utbildning inte bara fler nycklar på knippan, den ger också möjlighet att läsa vad som som står på skyltarna på dörrarna, kännedom om hur flera olika sorts lås fungerar, och därmed möjlighet att låsa upp och gå igenom flera av dörrarna för den som så önskar.
LikeLike
Du beskriver kunskapen som generaliserbar och det tror jag är en viktig och grundläggande för all utbildning. Svenska skolor har ofta en mycket stark bild av den goda utbildningen som ska ge oss alla redskap att möta livets alla utmaningar.
Om någon blir med barn – då har skolan slarvat med sexualundervisningen o.s.v…
En lite mer försiktig och anspråkslös hållning är att skolan ger oss viss handlingsberedskap i vissa situationer – men till sist är du ganska utlämnad till dig själv. (Du har säkert sett Vikarien om den progressive nyexaminerade läraren som ringer till sin gamle lärare Folke för att få reda på hur han egentligen ska arbeta)
Dörranalogin är intressant – möjligtvis fokuserar den alltför mycket på utestängandet. Ibland känns det som om vi som jobbar i dörrbranschen är mer intresserade av själva dörren än de som passerar igenom dem och vad som händer på andra sidan.
LikeLike
Tsk, det var ett trångsynt synsätt. Vem har hittat på det? Så här ska det se ut: om någon blir med barn så är de välkomna att fortsätta sin utbildning på folkhögskola när barnet är tillräckligt stort.
Jag är varken försiktig eller anspråkslös, och inte är jag särskilt god heller. Kanske är det därför jag ser dörranalogin annorlunda än du gör. Dörrarna stänger inte ut, de stänger in. Utan bildning är man instängd, instängd i sitt bostadsområde, instängd i sin roll som kryddförsäljare, instängd i sina begränsade valmöjligheter, instängd i sin trygghetszon. Genom de dörrar man lyckas erövra nycklar till kommer man ut, ut i världen, ut i samhället, ut i arbetslivet, ut i äventyret.
LikeLike
Att kunskap innebär makt och i förlängningen också frihet är nog de flesta överens om. Kanske är det dumt att problematisera den här grenen som vi båda sitter på.
Samtidigt kan jag inte låta bli att peta på den här ruvan – vi har en alltmer formaliserad syn på kunskap som hotar andra kompetenser. I veckan utbildade jag 25 barnskötare som nu håller på att vänja sig vid en ny yrkesroll där de nya makthavarna (ansvarstagarna) är förskollärare som i nåd delar ut arbetsuppgifter. En del barnskötare hade arbetat i 40 år och tyckte nog det kändes underligt att ta order av nyutbildade förskollärare. Men det är sant – de hade utbildat sig och i formell mening var de också mer kompetenta.
Systemet bygger på en viss form av belöningstänkande och en illusion av rättvisa som är ganska skör när tjänsterna inte efterfrågas i motsvarande grad. Det är en intrikat situation om lönen inte motsvarar utbildningens längd.
LikeLike
Det är fasligt känsligt att påverka, men låt mig spela rollen av elefant i porslinsaffär här ett ögonblick:
Att någon jobbat 40 år med samma jobb innebär bara att människan jobbat 40 år med samma jobb. Det kan innebära att människan utvecklats av sina erfarenheter, lärt sig massor under desa 40 år och är både kompetent och skicklig. Det kan lika gärna innebära att människan ägnat 40 år åt att traska runt runt runt runt i samma fotspår (jag sopar upp skärvorna från vaserna sen, när jag är klar)
En nyutbildad förskollärare bör vara insatt i forskningen och bör känna till de nya styrdokumenten väl. Dessutom har den nya förskolläraren, när h*n förberetts för sin nya roll av lärarhögskolan, fått en viss träning och utbildning i att ha såväl ansvar för den långsiktiga pedagogiska planeringen som ett visst personalansvar.
De flesta “gamla” barnskötare är sannolikt dugliga på omsorgsbiten, medan förskollärarnas pedagogiska ansvar berör en annan aspekt av barnens förskoletid, inte sant?
Belöningstänkande? Rättvisa? Hur menar du i detta sammanhang?
LikeLike
*sopar skärvor och hoppas att det inte var alltför dyrbara vaser som gick i golvet*
LikeLike
Jag tycker nog att du cementerar en dikotomi.
Ung och välutbildad = öppen, nyfiken, kritisk och flexibel
Gammal och outbildad = sluten, inskränkt, godtrogen och rigid.
Det stämmer inte med mina erfarenheter. Nu ska jag limma ihop lite värdefulla mingvaser.
LikeLike
Fast det var ju faktiskt inte vad jag sa. Jag sa:
Ung och välutbildad – väl förberedd från lärarhögskolehåll för sitt uppdrag att leda det pedagogiska arbetet, dvs den del av arbetet som, om jag förstått saken rätt, betonas mer nu än någonsin tidigare i förskolans styrdokument.
Gammal och outbildad – kan vara sluten inskränkt, godtrogen och ridig, men inte per automatik. Kan också vara skicklig, intresserad av forskning, påläst, nyfiken, kritisk och flexibel.
*räcker med snabeln fram ett bra lim* det ger nästan osynliga skarvar.
LikeLike
Jag kan leva med diskussioner som landar i:
– Äsch, det är komplicerat…
LikeLike
Komplext är det, men komplicerat gör vi det.
LikeLike
Varför kan allt inte bara vara enkelt? ( och trevligt)
LikeLike
För att då vore världen outhärdligt tråkig.
LikeLike
Vad betyder entreprenöriellt lärande?
1) Att lära sig att bli en god entreprenör.
2) Att lära sig kunskaper via entreprenöriella metoder.
Eller är det en slags mix av de båda?
LikeLike
Jag tror vi får vänja oss vid en viss vaghet. Länken till Skolverkets bok SKAPA-VÅGA tycker jag är en bra introduktion.
LikeLike
Anders, du förstår att de där på Skolverket har inte alla hästar hemma. Har skapat en egen definition utifrån att lära eleverna att vara initiativrika, framåtsyftande och kreativa i sitt lärande. Med speciellt fokus på estetiska ämnen.
Det har definitivt inget med entreprenörska att gör. I din och min värld är det en förmåga att flytta på saker i en etablerad marknad på ett nytt sätt eller se sprickor i vävnade för att skapa något nytt.
LikeLike
Ni behöver inte oroa er för att de estetiska ämnena ska breda ut sig. Den faran är milt sagt över.
LikeLike
Säg inte det Mats. Lgr 11: “Eleverna ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musice-rande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”
Det var det övergripande. Så här står det under kunskaper: “kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt har utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud.”
LikeLike
Jo, men om vi kollar kunskapskrav och centralt innehåll är det inte mycket kvar av den stolta retoriken.
En del kanske ser estetik som en hjälpgumma för de traditionella ämnena, andra ser dem som avkoppling, några tycks fortfarande tro på någon form av bildning eller personlig utveckling – men väldigt få menar att de estiska uttrycken skulle ha ett eget värde.
Tyvärr är det nog så att det som inte kan mätas marginaliseras med obönhörlig kraft. Jag sörjer över de här tendenserna på lärarutbildningen där musiksalar, slöjdsalar, dramasalar och ateljeer gapar tomma.
LikeLike
Det finns mycket estetik i svenskämnet. Teater, bild, musik, film. I språken blir det också mycket kultur. Musik, film och i franskan också konst. Jag spelar både klassisk musik som bakgrundsmusik och min kära heavy metal för mina elever.
Det jag uppfattar som ett större hot mot estetik och kultur i skolan är att så få lärare intresserar sig för sådant som teater, konst och klassisk musik numera. Det är det nästan bara stofilerna som gör.
LikeLike
Då kanske vi slipper den där tråkiga och banala polariseringen mellan läsaskrivaräkna och estetik?
Utbildningsministern var lite tjatig där ett tag.
LikeLike