Det går kanske att tolka studien som om pojkar tar större skada av föräldrars separationer än flickor. Ett svårsmält budskap och forskarna tvekar.
“We find no real relationship between parental input and girls’ achievement. It’s kind of like they are protected, in a sense. The parental input just becomes more relevant for the boys than for the girls.”
The findings were in no way intended to stigmatise single parents, she stressed. “It’s obviously a much more complicated picture. The only thing we’re trying to say – and we’re not the first ones to make this point – is that these families are very different in how much time they spend with their children, maybe because they have to spend more time at work. They don’t have to be malign reasons.
“But we’re not really going down that path. We’re documenting this fact, which is already fairly well accepted, and saying that, because this input matters so differentially for boys and girls, boys do particularly poorly in these families.”
Dylan Wiliam, emeritus professor of educational assessment at London University’s Institute of Education, said the study added to “a growing literature of things which explain exactly how disadvantage impacts children”.
“Obviously, home background makes a difference to all kids, but it seems to make more difference to boys than it does to girls,” he said. “It could be that girls are more resilient, but then also less able to take advantage of the very strong effects of positive parenting.”
The gender gap was a quite vexed area of educational research, he added. “It’s something people are quite sensitive about, and it can be hard to discuss in a sensible way, without just saying, ‘Well, they’re just boys.’ And the other thing people point out is that when boys outperformed girls no one worried about it.”
Den sista åsikten är vanlig i Sverige. Jag menar fortfarande att det är en mycket obehaglig form av revanschism.
Tysta tankar 
Att någon kan bli förvånad över skillnader mellan könen på statistisk gruppnivå övergår mitt förstånd.
Att pedagogiken därmed måste skilja på gruppnivå är bara en logisk följd.
Att pojkar är mer känsliga för “rätt ledning” kan inte heller vara så svårt att förstå. Kvinnan har en central uppgift som mannen saknar.
Klart att han då blir känsligare för “yttre” påverkan.
LikeLike
Jag anar att vi rör oss på ytterst skuldbelagd mark och jag tvekar inför familjepolitikens domäner.
Ur mitt perspektiv är det lättare att driva de här frågorna ur ett skolperspektiv. Men det innebär naturligtvis inte att vi kan avstå från de här förklaringsmodellerna.
Jag är osäker på vad du menar med “yttre påverkan”? Nog har män ofta ett starkt inte driv som de ibland har svårt att sätta ord på.
– Varför gör jag det här? Jag bara måste…
LikeLike
Det mesta som förknippas med dålig manlighet, dvs slagsmål, krig, lavinutlösningar i fjällen, sönderkörd ungskog, sönderslagna tunnelbanestationer grundas i destruktiv yttre påverkan. (grabbflockens interna återkoppling när det saknas kloka manliga förebilder)
(inte många tjejer har behov att uttrycka motsvarande utsvävningar oavsett yttre påverkan)
Mina söner har däremot varit konstant utsatta för en helt annan yttre påverkan
Kraftfältet Pappa Anders
LikeLike
Förebildernas makt är antagligen svår att värdera. Samtidigt finns det något dubbelt i förhållandet som gör det ytterst komplicerat.
Jag tänkernatt det måste finnas ett stort utrymme för revolt och frigörelse, men det är klart – det förutsätter att det finns något att frigöra sig ifrån.
LikeLike
Mats
Det allra sista var det centrala.
Speciellt när man frigör sig från något som man något senare gärna återkommer till.
LikeLike
Jo, en lagom frigörelse är nog en bra grund för vuxenblivande. Frågan är väl hur skolan hanterar barn i den här berömda fasen. I bästa fall får barnen experimentera med sin identitet utanför skolan.
Eller går det att tänka sig en skola som är öppen för olikheter?
LikeLike
Pingback: Mer evidens för pappors betydelse för pojkar
Rent generellt visar psykologisk forskning att pojkar och män är mer variabla i sina uttryck än flickor och kvinnor. Det är pojkar som presterar bäst eller sämst, klarar sig sämst eller bäst efter en skilsmässa och både tål påfrestningar bäst och sämst här i livet.
LikeLike
Ungefär så här?
LikeLike
En fundering angående pojkars sämre resultat:
Om vi tittar tillbaka på de två senaste århundradena så är det männen som varit djupast involverade i den industriella arbets- och produktionsformen. Kvinnan har traditionellt varit mer involverad i hemmet, med “kvinnoarbete”. Där finns det förvisso enformiga materiella sysslor, men “kvinnoarbetet” består också till stor del av produktion av affekter, relationer, kommunikation och samarbetsformer för barn, familj och omgivning. Kompetenser som stämmer rakt av med behoven i den nya postindustriella produktionsordningen.
Det här är inte så lite grovt tillyxat, men kanske finns det sociala kontruktioner som i större grad hämmar män och pojkar än kvinnor och flickor i övergången till en ny arbets- och produktionsordning?
LikeLike
Den här beskrivningen skulle kunna drivas långt. Jag läste någon som kallade de skoltrötta pojkarna i Norrland för utrotningshotade dinosaurier – oförmögna att förstå den nya tidens krav på flexibilitet och relationskompetens.
LikeLike
Vi behöver en skola som är mer likvärdig och en skola som bejakar och möter olikheter. Skolan är mer flickanpassad idag och det måste vi ändra på. När det gäller att pojkar hanterar kriser som skilsmässa sämre är det inte så konstigt. Pojkar pratar fortfarande mer fotboll och tv-spel medan flickor pratar mer om hur de mår och vad som händer. Det betyder att flickor ger varandra terapi och tröst, medan pojkarna går utan. Det behöver vi också göra något åt.
LikeLike
Tur att nästa år har 365 dagar – eller är det skott år?
Nu tar vi dem!
LikeLike
hmpf! Måste påminna om att nästa år slutar den 21 december.
LikeLike
I min högskolevärld slutar terminen i mitten av Januari, men det är nästan omöjligt att vänja sig vid!
Jag följer ditt råd.
LikeLike
Aha – nu kom jag på! Världen går under? Mayakalendern!
Håll ut. Lev som om varje dag var den sista.
LikeLike