Likvärdighet och likformighet

En spännande licentiatavhandling belyser ett aktuellt ämne.

Länk

– Det är ett jätteproblem att vi inte har likvärdig bedömning i skolan, men externa prov tenderar att skapa likformighet, säger Per Gunnemyr.
Uppsatsen är en intervjubaserad studie där han jämför hur och varför svenska respektive finska historielärare påverkas av externa prov. I det här fallet det svenska Historielärarnas prov (HLP), som tagits fram av en lärare och som gjordes av ett tusental elever senast, och det finska ämnesrealprovet (ÄRP). Ett förberedande prov inför studentexamen som man fortfarande har i Finland. Något nationellt prov i historia för gymnasiet finns inte idag.

Jag har en förhoppning om att 2012 blir året då vi kan diskutera de här viktiga frågorna på ett nytt sätt. Det går liksom inte att fortsätta se det som en fotbollsmatch där man ejar på olika lag – eller länder.

Han ser en tendens både i Finland och USA till att lärarna anpassar sig efter varandra och det viktiga provet. Det är också lättare att mäta fakta än mer komplexa resonemang, och risken är att lärarna får mindre tid till vad de själva tycker är centralt i ämnet historia.
– Om proven blir styrande för slutbetyget kan det också bli meningen med kursen. Det är trist om möjligheten för lärare och elever att tillsammans diskutera vad man vill göra försvinner.

Den här diskussionen pågår i många länder.

 

11 thoughts on “Likvärdighet och likformighet

  1. Oj, har du hittat den gamla sparbössan från Skandinaviska Banken. Det var nostagi.

    Det är väl enkelt. Plocka bort meritskalan på betygen och gör dem målrelaterade på riktigt. Då kan vi slopa det förkättrade ordet likvärdighet i slutresultatet som aldrig går att nå. Inför istället antasgningsprov till högskole- och universitetsutbildningar för att se lämpligheten för vidare studier inom området man sökt.

    Like

    • Tänker ungefär så här.

      Meritskalan skapades bara för att ha en matematisk skala. Den i sig säger inget om kunskaper utan bara ett slags sollningsinstrument som de relativa betygen var.

      Det intressanta är att elever ska få de betyg som de presterar. Men det är inte liktydigt med att alla som har A i alla ämnen är lämpad för ett visst typ av yrkesutbildning.

      Därför bör det finnas två hinder för vidare studier. Ett studentexasmen i någon tappning, möjligt med det förslag som Helena vurmar för. Men det räcker inte. För att bli en skicklig kirurk måste du var inte bara flink i huvudet utan med händerna. Som lärare kan du inte bara kunna massor i dit ämne utan också har förmåga och önskan att förmedla detta. Som att stå på en teaterscen. Som tekniker inte bara kunna masser med naturvetenskap utan också har förmågan att omsätta den till praktiskt fungerande prylar.

      Sedan det här med likvärdighet. Tja, så länge det finns människor och otydligheter i bedömningskriterierna är du utelämnad till subjektiviteten.

      Var det svar på frågan?

      Like

  2. “Det är trist om möjligheten för lärare och elever att tillsammans diskutera vad man vill göra försvinner.”
    Är det inte just det långt drivna elevinflytandet vi betalar priset för med bl.a. låg likvärdighet? Man måste ibland ställa saker mot varandra, och i detta fall väljer jag likvärdighet.

    Like

  3. Jag hoppas verkligen inte att tanken är att diskussionen mellan lärare och elever ska ersätta läroplanen.
    Självklart skapar externa prov en viss likformighet, det är liksom poängen med dem. Fokuserar man på några enstaka delar och struntar i resten av innehållet så är det hög risk att få väldigt dåliga resultat, föga förvånande. Dålig undervisning kan handla om både för lite bredd och för lite djup.

    Like

Leave a comment