Videovåldet – vart tog det vägen?

Jag förbereder mig inför en lektion om populärkultur och barns språkutveckling utifrån Carina Fasts utmärkta avhandling.

Våra barn föddes i början av 80-talet och på den tiden var videobandspelaren en symbol för ondska. Det var dåliga föräldrar som lät sina barn se på tecknade amerikanska filmer och utan tvekan skulle de förgiftas av våldsromantik.

Eftersom vi var politiskt korrekta föräldrar med ganska stort självförtroende valde vi en kompromissväg och hyrde en videobandspelare (med sladd till fjärrkontrollen) tillsammans med grannfamiljen. Jämna vecka bodde maskinen hos oss och udda veckor hos grannen. Vi ville ju inte att barnen skulle bli beroende.

Dessutom gällde det att ta sitt fulla föräldraansvar och se till att ingen skräpkultur nästlade sig in i hemmet. Bamse framstod som ett säkert alternativ och jag tror att den lilla åsnans kamp på upploppet var mina barns mest dramatiska filmupplevelse. Åtminstone de första 50 gångerna.

Jag vet inte hur Lucky Luke letade sig in i vårt hem, men ingenting blev sig likt efteråt.

Om Mats

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Det här inlägget postades i Personligt, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Videovåldet – vart tog det vägen?

  1. Bertil Törestad skriver:

    Du var en förståndig pappa, som tillämpade försiktighetsprincipen. Det här är en fråga som är svår att beforska av forskningsetiska skäl. Det var en forskare i Mellansverige som försökte för några decennier sedan, men han fick blankt nej ev etikkommittén. Han ville nämligen visa en bedövande samling våldsfilmer för barn för att se om de blev avtrubbade!

    Det är mycket väl visat att en massv exponering av viddeovåld kan ge upphov till ökat aggressivt beteende senare i ungdomsåren, men endast för pojkar. Sambandet är också svagt. Problemet är här att skilja ut våldsbetraktande från andra faktorer som ett torftigt hem, där TV:n får vara barnvakt osv.

    Det man ju vet är att mycket våldsexponering leder tillvänjning. I USA har TV-industrin märkt att det behövs fler liter blod per kväll för att TV-tittarna ska bli tillfredsställda. Den stora frågan i sammanhanget är just om våldstittandet leder till
    avtrubbning och minskad känslighet ute i verkligheten. Jag skulle säga att man inte vet det än. Är det så att unga männisor tar med sig den passiva åskådarattityden ut i samhället från TV-soffan?

    Det är frågan det.

    torstad.blogspot.com

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jo det är ett bra exempel på ett svårbeforskat problemområde. Ändå fortsätter det att komma ut massiva forskningsöversikter som överträffar varandra i motsägelsefullhet.

      Gilla

      • Plura skriver:

        Mats, det är väl det som är problemet med den typen av forskning. Du vet min syn på detta som en utpräglad naturvetare.

        Allt för mycket av den forskningen lutar sig på sterotypa uppfattningar som har att göra med våra kulturella förhavande. Att killar är på ett vis och tjejer på ett annat.

        Dock visar hjärnforskningen att så inte är fallet. Hjärnan är dynamisk vid inlärningen och båda könen har samma förutsättingar. Det är könsterotypiseringen som är problemet.

        Gilla

  2. Plura skriver:

    Nej hu så hemskt det var då.

    Om vi skulle överföra samma tänk till dagens uppväxande släkte. Ska vi förbjuda Internet och sociala media?

    Den tanken är i min värld lika stollig som de vänstertankar som fanns på 70-talet.

    Gilla

  3. Bertil Törestad skriver:

    För att mer tydligt ta ställning vill jag säga att i normala fall är våldsbetraktande
    föga oroande. Men i sig aggressiva ungdomar (och vuxna) tenderar säkert att titta på mer våldsskildringar. Kanske kan de då uppmuntras i att se våld som lösningen på problem.

    Stereotypiseringar håller vi på med hela tiden, vare sig vill tropr det eller inte.
    Där går ingen fri.

    Gilla

  4. Elisabeth skriver:

    Tänker när jag läser ditt inlägg på reaktionerna som lär ha varit när TV-apparaten gjorde sitt intåg, dumburken.Följande citat är också tänkvärt

    ”Skall vi bara omdömeslöst tillåta barn att få höra vilka sagor som helst att berättas av vilka personer som helst?”/…/det första vi skall göra är att inrätta en censur /…/, och låta censorerna godkänna varje god berättelse, och avvisa de dåliga” (Filosofen Platon i Staten 360 f kr)

    Gilla

    • Mats skriver:

      Det känns nästan lika avlägset som då Maj-Britt Theorin försökte förbjuda parabolantenner.

      Den här jämförelsen tror jag aldrig någon har gjort tidigare!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s