Jag möter kloka personer som inte ser kopplingen till oreflekterad maktutövning, faktatragglande och förmedlingspedagogik. Hamnar i hopplösa diskussioner om betydelsen av fakta. Älskar frågesporter och är stolt över min breda bildning. Känner mig förflyttad 40 år tillbaka i tiden och famlar efter tröst på nätet. Det måste finnas värdigare sätt att förhålla sig till utveckling och lärande.
http://twitter.com/#!/briankotts/status/56427426460336128
Alfie Kohn släpper in lite luft i den pedagogiska gravkammaren.
Tysta tankar 
Har hamnat i många diskussioner om katederundervisning och just att det tydligen inte går att presentera eller lära ut fakta på något annat sätt än genom väldigt traditionell undervisning gör mig lite fundersam. Hur tänker man då?
LikeLike
Ett argument är att man tycker om själva relationen mellan lärare och elev. Du är klok och vet – om jag lyssnar och kan upprepa det du säger blir jag också klok.
Det här mönstret är enkelt att förstå och skapar en tydlig inramning och trygghet båda parter.
Dessutom kommer antagligen en hel del av dem som trivdes som elev i den traditionella skolan att vilja bli lärare.
LikeLike
Ja hur tänker man då! Det undrar jag också. Fakta kan man lära sig när man behöver genom att slå upp det i en bok. Varför behöver man lära sig det utantill innan man ens behöver det. Fakta lär man sig kontinuerligt när man behöver. Och om man skulle glömma det, så är det ju bara att slå upp det igen.
Rent generellt.
Sen finns det fakta man måste komma ihåg och inte kan slå upp – t.ex. vid bilkörning, om man skall flyga ett plan eller operera någon. Men inte ens då lär man sig fakta utanför sammanhanget man ingår i.
Visst kan det vara roligt att kunna rabbla upp alla huvudstäder i världen, men varför är det viktigt om det inte sätts i samband med att man lär sig vilken plats man själv har i världen. Visst kan det vara roligt att veta vad som står på sidan 234 i en bok, men varför måste man läsa hela boken inför ett prov.
Vi har böcker, uppslagsverk mm. Vi behöver numera inte komma ihåg det som står i böcker, då vi har tillgång till dem och kan läsa. Faktainlärning under ledning av lärare, utan sammanhang är otidsenligt kunskapsinhämtande. Och varför slösa bort dyrbar lärartid på det.
Den lärarledda undervisningen skall handla om andra saker.
LikeLike
Läsa hela boken inför ett prov och kunna den utantill.
LikeLike
Jag möter studenter som försöker använda den här utantillstrategin under sin högskoletid och de blir väldigt frustrerade då de möter texter som består av helsidor med referenser till vetenskapliga undersökningar:
– Hur ska jag kunna lära mig alla de här namnen.
LikeLike
Jag älskar Geochallenge på FB och blindkartor men minns så mycket av Skånes geografi för att pappa gav det en sådan inramning när jag var sjuk och pluggade hemma. Jag har lämnat k-ordet bakom mig men känner en stor tveksamhet inför svartstämpeln på förmedlingspedagogik. Var det inte det pappa ägnade sig åt?
LikeLike
Gärdenfors lyfter fram VISA och BERÄTTA som två grundläggande element i hur kunskap utvecklas.
Utan dessa tror jag inte att mänskligheten hade kunnat överleva.
Förmedlingspedagogikens största problem är kanske att den tror att kunskap verkligen går att transportera mellan individer. Till sist är det “mottagaren” som måste konstruera en mental karta av den nya informationen och relatera den till tidigare erfarenheter. Går den att foga in i tidigare strukturer eller måste jag rensa ut en del gamla föreställningar?
LikeLike
Jag tror att de flesta lärare som ägnar sig åt genomgångar och förmedlingspedagogik är väldigt väl medvetna om skillnaden mellan utlärt och inlärt. I grupparbeten och andra undervisningsformer kan skillnaden mellan förhoppning och elevens lärande vara mycket större. Jag diskuterade ett PBL projekt med några ungdomar nyligen och de hade plankat arbetssätt från en annan grupp och en annan problemställning och risken var överhängande att de skulle lära sig helt fel saker.
LikeLike
Varför använde ni det arbetssättet? Hur bedömde ni resultatet?
Sådana frågor är mer intressanta än att spela ut arbetsformer mot varandra.
Du är vuxen nu – släpp din gamle metodiklärares förväntningar. Gå vidare!
LikeLike
Jag lyfter fram variationen som mycket viktigare än exakt blandning av undervisningsformerna. Jag lyfter ämneskompetens som en gemensam nämnare för all undervisning. Jag lyfter fram lärarengagemang och ledarskap istället för undervisningsätt. Jag undrar vem som fortsätter prata om k-ordet och ställer ger förmedlingspedagogik en negativ särställning?
Jag lärde mig PBL genom att arbeta problembaserat under min lärarutbildning. Jag tycker mina metodiklärare hade väldigt lite förväntningar på val av undervisningssätt men ofta pratade om att göra sig själv medveten om hur man lyckades nå elever. Jag spelar inte ut några undervisningsformer mot varandra men har ofta känt SKL och kommunerna varit inne och petat i vårt hur och spelat ut “gamla” och “nya” metoder mot varandra.
LikeLike
Jag tror du är världsbäst på att “känna”!
LikeLike
Viss förmedlingspedagogik behövs. Det blir jobbigt om varje generation skall uppfinna hjulet på nytt. Men det måste finnas frihetsgrader för varje generation att göra sina egna tolkningar om världen.
Jag ser det inte som att något lärande är fel eller att man lär sig fel saker … Det man lär sig kanske inte stämmer överens med de kunskaper vi vill att nästa generation skall lära sig. Det bör vara tillåtet att lära sig annat utan att få höra att det är fel, men få veta vad som krävs för att få godkänt. Om man säger till någon att du har fel eller att det dom har lärt dig är fel, finns risken att det egna lärandet avvisas. Och det kan ju bli lika värdefullt för individen som vilket lärande som helst, även om det inte är det för andra.
Om någon plankar ett arbetssätt och en annan problemställning lär de sig att det inte går att göra det. Det är ett lärande som är svårt att skapa endast genom att i förväg berätta om det. De kanske gör fel, men lärandet kan i det här fallet aldrig bli fel. De har lärt sig att det inte går att planka någon.
Och det här är lärdomar vi lärare också lär oss. Vi kan aldrig planka någon annans sätt att undervisa eller ta över någon annans planering. Vi måste göra det till vårt eget. Det är därför det blir så problematiskt när någon bestämmer att en speciell metod skall användas. Eller att lärare skall vara som Stavros. Min erfarenhet är att man måste vara sig själv i klassrummet. Inte privat, men sig själv.
LikeLike
Jag upplever nog att starten i problemformuleringen är centralt för att eleverna ska komma ens nära det mål man har med PBL undervisningen. Att göra fel och upptäcka det negativa med detta kan förstås ge lärdomar men om samma misstag upprepas gång på gång under en kurs är då undervisningen ens i närheten av effektiv. Dessutom handlade kursmålen om något mycket mer handfast än pedagogiska metafrågor.
Vi måste ha lite koll på vilka mål som ingår i våra undervisnignsuppdrag och att vi närmar oss just dem.
LikeLike
Men om det upprepas har ju inget lärande skett… Då har de ju inte ens lärt sig fel saker – de har inte lärt sig något alls. 🙂
LikeLike
De har lärt sig en felaktig studieteknik och i stort sett inget när det gäller kursmålen.
LikeLike
Är det kanske så att vi gör oss alltför kategoriska?
Kateder – för eller emot!
Förmedlingsundervisning – för eller emot?
Zaremba – för eller emot?
Och så vidare.
All undervisning är förmedlingsundervisning på ett sätt eller ett annat. All undervisning är kommunikation.
Vem tjänar på att vi ägnar tid åt att klyva ord för att slippa vara överens?
LikeLike
(Det skulle förstår varit utropstecken efter alla utrop ochinte bara det första…)
LikeLike
Väl formulerat (frågetecken och allt)!
Vem vinner, och vem förlorar, på denna polarisering?
LikeLike
Tänk vad olika man kan se på denna fråga.
Är det skillnaden mellan naturvetare/teknik å ena sidan och samhällsvetare å andra sidan som skiner igenom.
För mig är en lärare som vid katedern lyckas lösa upp matematikens, fysikens, kemins, biologins, teknikens och evolutionens stora gåtor den största av konster.
Medan ni skriver om rabblingskunskaper.
Inte undra på att folk pratar förbi varandra i denna fråga liksom i mängder av andra socialkonstruktivistiska grenar.
LikeLike
Det underlättar om vi har ett gemensamt fackspråk inom undervisningsvärlden. När ett fackförbund löser upp den traditionella betydelsen uppstår svårigheter.
Den inspirerande och utmanande föreläsaren har aldrig varit omodern!
LikeLike
Va!
Ifall föreläsaren inte varit omodernt varför har vi då haft en ström av frälsare som talat om handledarskap och att lärare inte ska sta inför klassen. “Dags att slänga ut det gamla”. Hmmmmm
LikeLike
Men är du inte läraren i klassrummet! Du avgör ju själv vilken metod som du skall använda för att lärande eller inlärning skall ske.
Vem kan hindra dig från att ha genomgångar för fler när du vet att detta gäller alla. Jag har fortfarande inte funnit det svaret.
Har ni haft kameror i klassrummen?
LikeLike
Dessa föreläsningar har i stort sett alltid varit kopplade till att vi ska få sämre resurser och fler andra uppdrag. Jag upplever att det har funnits ett starkt tryck om att vi skulle anpassa oss och att vi skulle mätas mot vår förändringsbenägenhet. Det behövs inte kameror för att vi lärare ska känna oss rejält pressade.
LikeLike
Det riskerar att bli en aning djuppsykologiskt…
LikeLike
Det förstår jag också att ni kan känna er pressade. Men jag har varken som student, doktorand eller lärarutbildare under tjugo års tid känt till något annat än att det är en variation av metoder som man kan använda. Och att det är läraren som har ansvaret för sin egen undervisning.
Detta får också stöd i läroplansformuleringarna.
Problemet här verkar vara på verksamhetsnivå, mer än ett politisk eller ett utbildningsproblem. Ämnesdidaktik är en sak, didaktik en annan och pedagogik en tredje, men alla dessa behöver samverka i klassrummet. Om dessa tre tillåts samverka, ja, då blir det väl rentav omöjligt att använda sig av en enda metod, hur många frälsare det än finns.
LikeLike
Det här är förstås kopplat till skolans dubbla styrning. Då ni lärarutbildare kortsluts för de budskap som kommer den kommunala vägen och inte får insyn i vad som drabbar oss lärare i den vanliga skolan.
Det är väldigt glädjande att ni båda verkar positiva till den den gode föreläsaren, då kan vi titta framåt och glömma k-ordet och ett fenomen som inte existerar.
LikeLike
Jag har aldrig känt mig kortsluten.
LikeLike
Jag personligen har lite svårt för riktigt skickliga föreläsare och kan besväras av när den retoriska nivån blir alltför påtaglig. Men folk verkar gilla att bli förförda och jag erkänner mig skyldig till att ha använt de flesta knepen i boken.
Själv läser jag hellre boken – och skriver till författaren om jag har några frågor.
LikeLike
Självklart – jag föreläser själv i stor utsträckning, men som jag kallar det föreläsning med dialog. Och mina seminarier är alltid lärarledda. Jag har bara 13 timmar och 45 minuters seminarietid på en av mina kurser och det är 3 timmar mer än vad det har varit under ett antal år. Jag ger inte ifrån mig en enda minut, om jag inte är tvungen. Administrativa frågor tas upp via en nätkonferens och om något akut uppstår tar jag upp det i slutet av seminariet.
Däremot har jag inte tolkningsföreträde och jag betonar att det är min tolkning. När det gäller tänkandet får mina studenter stor frihet. Det jag fyller på är det jag vet måste finnas med för att kursen skall bli godkänd.
LikeLike
Glömde bort – två timmar introduktion och tre timmar redovisning av VFUn finns med i timtilldelningen. Men introduktionen innehåller bara en kort föreläsning, på kanske en halvtimme.
LikeLike
Jag tycker nog om att få kunskap serverad i flera former och enbart boken är lite torftigt även om jag förstås vräker i mig ganska mycket böcker utan föreläsning om dem.
Jag tycker att era exempel visar att det är rimligt att räkna på undervisningsform och då kan man se att genomgångar/föreläsningar är ett tidseffektivt mätt i inlärt hos elever/lärararbetstimme.
LikeLike
Riskabla beräkningar – ska föreläsningen utgå från att studenten har läst boken och problematisera innehållet (ja!) eller förklara innehållet så att de slipper läsa boken (nej).
Effektivitet är svårt att generalisera.
LikeLike
Jag upplever att en riktig kvalitetsuppföljning kommer kräva lärare på att arbeta just med den här typen av mått. Var alltså medveten om att det ska handla om inlärt och att det kan fördelas på fakta, förståelse och skapande. Måttet måste dock handla om kostnad också så det är lärartid, datortid, något som har att göra med tillförda resurser som kunkapssmängden ska vägas mot.
Det känns blåögt att tro att skolan kan hålla sig undan den här typen av mätningar när de gör ett fullständig segertåg i hela företagsvärlden. …. och förresten varför skulle vi vilja det. Det känns bra att veta att en investering är bra på att nå sitt resultat.
LikeLike
Vi talade om den traditionella definitionen av katederundervisning! Nu förnekar man ju att den öht har funnits.
LikeLike
På Newsmill förväntas vi milla “Modern katederundervisning” och det känns lite otryggt. Prefixet “modern” skapar verkligen ingen större klarhet och säger antagligen mer om avsändaren än innehållet.
Vad kommer härnäst?
Vilket ord står på tur att urvattnas?
(Och nu får jag verkligen anstränga mig för att inte ta till drastiska exempel…)
LikeLike
Min upplevelse av undervisning från en K var så positiv att jag inte har några svårigheter med ordet egentligen men ordet behövs ju inte längre. Det existerar egentligen ingen riktig sådan undervisning längre. Inga problem att ordet urvattnats när det spelat ut sin roll. Skillnader mellan teaching och learning är något vi måste vara uppmårksamma på oavsett undervisningsmetod. Det finns andra ord som det är viktigare att kämpa kring.
LikeLike
Menar du att det inte existerar katederundervisning i Sverige nu för tiden?
Storföreläsning med powerpoint är vår tids Caligula!
LikeLike
Det brukar finnas ett mycket stort mått av frihet för individen att delta i föreläsningen eller inte. De kan ofta välja en bok istället. Det brukar vara stor skillnad i föreläsarens kvalitet och vad h*n gör av situationen.
En lång genomgång med mässande och powerpoint skulle inte fungera för någon av de klasser jag mött på gymnasiet. Mina kollegor känner samma förvåning över att någon överhuvud taget skulle kunna tänka sig att använda sådan undervisning. Man vill ju inte sätta sig själv i alltför pinsamma situationer.
LikeLike
Kloka kollegor du har!
LikeLike
Hej Mats,
visst kan man tycka att det är svårt att ta ställning till “modern katederundervisning” på Newsmill. Men som du vet, eftersom du själv skrivit på Newsmill förväntas författaren själv välja ut vad läsarna ska milla (färgbedöma). Du själv valde att läsaren skulle milla ordet “skola”. Det är ju ganska allmänt, för att uttrycka det milt.
Jag kan förstås både vara glad, ledsen, arg eller nyfiken när jag hör ordet “skola”. Och det kunde vara intressant att höra vad du menar med det “säger antagligen mer om avsändaren än innehållet”.
Jag gissar, att om jag hade uttryckt mig så om något du hade skrivit, så hade du möjligen tyckt att jag hade använt mig av någon sorts härskarteknik. Eller har jag fel?
För övrigt önskar jag en god torsdag!
LikeLike
Hej Sven!
Jo jag har råkat ut för konstiga millningsförslag från redaktören och förstår dilemmat.
Samtidigt finns det en ständig pågående diskussion vad “modernitet” egentligen är. För en grupp är det liktydigt med “trevligt och tidsenligt” medan postmodernisterna lägger in helt andra och betydligt mer problematiska betydelser.
Jag gissar att du hör till dem som vill ladda ordet med positiva associationer och då fungerar förledet “modern” som en gardering mot alla som vill koppla till makt och reproduktion.
För oss som är intresserade av maktutövning (dold eller öppen) och kunskapssyn fungerar uttrycket som en mystifikation.
LikeLike
“skola” är väl något ganska konkret?
Och mycket variationsrikt!
LikeLike
Oj, vad mycket ni orkar diskutera om den där förhatliga möbeln.
Är det inte så att Mats kommer från en miljö där katedern aldrig funnits i den praktiska utövningen av yrket. Små barn klara inte det. Däremot är undervisningen hos Mats i hög grad lärarledd.
Och så hoppas jag att den är även hos Jan och Monika. Om inte är jag djupt oroad över kuskapsutvecklingen.
Det är naivt att tro att barn och elever själva ska kunna lära sig något i dessa åldra utan någon form av pedagogisk hjälp. Hjärnan är inte utvecklad för det hos barn.
LikeLike
“barn och elever”
Ah, Plura, ditt språkbruk gör mig glad!
LikeLike