Den eländiga skoldebatten rullar vidare. Zoran på LR länkar glatt till socialdemokraten Alexander Nordgrens debattartikel på Newsmill:
”Det är dags för socialdemokraterna att ta initiativ till en omfattande diskussion om lärarutbildningen och med öppna armar bjuda in kunniga lärare, som till exempel, Stavros, Lärarnas Riksförbund och andra organisationer liksom forskare på området. Förhoppningsvis leder det fram till en ny och mycket bättre lärarutbildning. I en sådan diskussion bör frågan vara: Hur och var kan den pedagogiska undervisningen bäst bedrivas?”
Om socialdemokratin inte har vassare tänkare kanske det är lika bra att de fortsätter sin passiva strategi och överlåter idéarbetet åt Björklund?
I Sydsvenskans söndagsbilaga får Stavros (ständigt denne Stavros!) svara på 20 frågor. Mest förvånande är kanske att han utser evolutionsteorin till vår tids största bluff. “Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan”. Det känns tryggt. Men min kvot av grekisk visdom är fylld nu.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över HUR många tusen år sedan det är jorden skapades enligt Stavros? Om vi nu ska göra honom till auktoritet i skolfrågor verkar det vara en rimlig följdfråga.
Hur var det nu med evolutionen?
Jag tröstar mig med senaste numret av Pedagogiska magasinet och Anneli Frelins nyanserade diskussion om auktoritetsbegreppet.
På Newsmill finns det många åsikter om evolutionen – diskussionen om skolans värdegrund tänker jag är mer intressant!
Tysta tankar 
Mats!
Vad är det som du har så stora problem med när det gäller Stavros? Och vad är problemen att diskutera lösningar för lärarutbildningen, den har varit dålig under lång tid och det är väl bra att det diskuteras alla tänkbara lösningar hur man ska kunna förankra lärarutbildningen i vardagen – verkligheten?
LikeLike
Jag vet inte om jag har “så stora problem med Stavros”. En viss mättnad och ett stort obehag inför förenklade lösningar kanske jag kan erkänna mig skyldig till.
Om vi diskuterar coachningsdelen är jag bekymrad inför handledare som använder sig själv som mall. Stavros och Gunilla är alltför egenkära i min smak. Det gäller att se studentens starka sidor och bygga på dem.
När det gäller matematikämnet tar Björn Kindberg upp några problematiska aspekter:
När det gäller att förankra lärarutbildningen i verkligheten menar jag att det vore förödande om vi delar upp ämne, VFU och pedagogik i tre delar. Vi måste hitta ett sätt att integrera de här aspekterna av utbildningen även om det kan upplevas som “rörigt” att möta barn innan man har fullständiga ämnes- eller pedagogikkunskaper.
Mitt största problem är nog att jag inte förstår socialdemokratins skolpolitik och den här formen av vag opportunism hjälper mig inte.
P.S. Lite synd om Stavros är det nog. Han utsätts för ett sådant där 20 frågor-test och det är inte helt värdigt. (finns inte på nätet)
LikeLike
Mats
Har du ingen pdf på Stavros intervju i söndagsbilagan. Jag kan inte hitta den på nätet.
Jag skulle vilja se hur han härleder den sk bluffen.
LikeLike
Nu finns länken på nätet:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1396673/20-fragor-till-Stavros-Louca.html
LikeLike
Johan Kant vidhåller vad man än säger att lärarutbildningen är dålig. Det får stå för honom! Men inte blir den bättre av att Stavros kommer in i den. Då lär den bli rena katastroffen, för lärarutbildningen handlar inte enbart om ämnesdidaktik och modellinlärning. Att skolan skulle bli bättre med hundratals Stavros-kopior är tveksamt.
Det är dessutom nästintill omöjligt att kopiera Stavros eller någon annan lärare – man måste ha det i sig från början. Och det är väl det lärartillblivelse handlar om – ta fram det som man har i sig själv och utveckla det till förfining. Något som bidrar till att man blir den lärare man faktiskt blir med tiden.
Sen undrar jag vad “den pedagogiska undervisningen” innebär. Vi har pedagogik och didaktik som samverkar i en undervisningssituation. Och egentligen behöver man inte specificera, men om man nu skall göra det, kanske man kan säga pedagogisk/didaktiska undervisningen, men för mig blir det lite kaka på kaka. För om man inte har pedagogisk och didaktisk kunskaper när man undervisar, blir det mycket svårt att nå resultat, vilka de än må vara.
Så, vad då den pedagogiska undervisningen – kan någon förklara!?
LikeLike
Vi kunde inte vara mer överens!
En Stavros räcker.
Möjligtvis två.
LikeLike
Ännu mer märkligt i skoldebatten blir det, när man börjar påtala vikten av att göra något vi faktiskt redan gör och har gjort i åratal. Kanske man först skulle besöka lärarutbildningarna, tala med lärarutbildare och andra innan man efterlyser sådant som redan finns.
Det börjar bli tröttsamt att behöva säga – Men detta görs redan! Detta finns redan sen 10 år tillbaka! Därför att kritikerna inte tar reda på hur det faktiskt ligger till. Hur skall vi kunna göra något om vi redan gör det.
LikeLike
Johan:”diskuteras alla tänkbara lösningar hur man ska kunna förankra lärarutbildningen i vardagen – verkligheten?”
Det mest spännande är kanske maktbalansen. Idag är det inte givet att Lärarutbildningen har fullt tolkningsföreträde i frågan vilken pedagogik som är den rätta. Då blir också studentens möte med sin VFU mer intressant än om han lär sig det rätta och sedan ska gå ut och tillämpa läran.
Idag handlar lärarutbildningen mycket om att reflektera över studenterna VFU-erfarenheter.
Vi kan kalla det “verklighet”.
LikeLike
Jo, Monika, allt det goda man redan gör kan man göra bättre.
Inget är hugget i sten. Det är det systematiska kvalitetsarbetets väsen.
LikeLike
Ja Plura, men av vilket skäl tror man inte att vi inte är kompetenta nog att göra det bättre. Problemet är att man börjar där vi befann oss för 10 år sen. Vi kanske är långt före … Är det någon som tar reda på var vi befinner oss?
LikeLike
Mats
Att vi inte ser oss ha tolkningsföreträde ser jag som något positivt, eftersom vi vet att det inte går att ge ut den sanna läran. Verkligheten ser inte sådan ut. Ändå är det just det många av kritikerna vill att vi skall göra, samtidigt som de inte gillar att vi skall göra det. Vi skall lära ut något enhetligt, som de själva menar inte finns. Nej, men det vet vi ju. Och det är ju därför lärarutbildningen ser ut som den gör. Ger utrymme för olika tolkningar och olika förhållningssätt.
LikeLike
Monika, är det inte det HSV ska göra.
Min fråga är varför gick så många lärosätena på pumpen vid ansökningen om examinationsrätter i höstas eller när det var?
Om det är som du säger skulle det med glans ha fått behålla examinationsrätten eller?
LikeLike
SU förlorade inga examensrätter – den nuvarande utbildningen rullar på – SU fick inte examensrätt för den nya grundlärarutbildningen, på grund av att ansökan inte innehöll tillräckligt (som jag har förstått det). Det innehöll ingen erinran om bristande pedagogisk eller vetenskaplig kompetens.
Vad som gällde för andra lärosäten som inte fick examensrätt, vet jag inte. Har inte haft tid att undersöka det.
LikeLike
Mycket intressant Mats, särskilt om man länkar ihop ditt inlägg om amerikansk testkultur. Med risk för att Stavros får klä skott för mycket av det märkliga med just Klass 9A så är jag ändå beredd att hålla med dig om att de två “superpedagogerna” skymmer sikten. Visst det talar “klarspråk” och berättar “sanningen”. Men det råder väl som sagt ingen tvekan om att klassen (och skolan?) har problem. Själv har jag dock svårt för den ödesmättade våta filt som programmet också hjälper att lägga över svensk skola som alltigenom usel. Och nej, jag väljer inte att blunda för problem och svårigheter som onekligen finns. Men en ökad test- och enkätfokusering tror jag dock kan leda diskussionen ur spår, det har jag tydliga erfarenheter av på de två skolor som jag har arbetat på under mina tio år som lärare. Sedan att programmet har en fascination för betyg, inte minst förra säsongen, gör mig bara mer intresserad av hur en pedagog som Stavros tolka målen och förklarar betygsstegen. Där har Kindberg många poänger och frågor som är intressanta att föra vidare. Här tas ett MVG automatiskt som en garant för att han är en “superpedagog”. Här finns det ingen som viftar med betygsinflationsflaggan. Jmfr med hur det gick för förra säsongens klass 9A: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article396539/Klass-9A-glanser-inte-pa-gymnasiet.html
Det som har slagit mig under min tid som lärare, som många har vittnat om, är hur arbetssituationen ändrats allt mer, till det sämre ska jag tillägga. Allt fler uppgifter läggs på utan att något tas bort, gruppstorlekar ökar, undervisningstid minskar stadigt, kurser komprimeras i tid och omfång osv. En omfattande kundorientering präglar allt mer skolans värld, vilket gjort även elever mer rastlösa och otåliga. Just denna otålighet anser jag är en mycket viktig konsekvens av det fria skolvalet som jag önskar att någon kunde uppmärksamma i debatten. Detta i sin tur leder till planeringssvårigheter, särskilt för kommunala skolor som är den enda aktör som avkrävs ett helhetsansvar på den icke-fungerande marknaden som skolan befinner sig i. Det står i konflikt med de krav på stabilitet och långsiktighet som jag tror att många av oss förknippar med grundläggande utbildning. Att sedan en viss kategori politiker även börjar att argumentera för resultatbaserad lönesättning, dvs. lön efter betygsnitt gör inget för att förbättra situationen.
Tyvärr är nog Nordgren ytterligare en av dessa karriärshungriga politiker som har synpunkter på verksamheter som dem troligtvis har mycket begränsad praktisk erfarenhet av. Det finns det gott om i båda blocken. Ta bara regeringens nu vacklande kring meritvärdessystemet, där finns mycket övrigt att önska, t.ex. genomtänkta förslag! Däremot finns det andra s-polikter som har betydligt mer intressanta iakttagelser, som dinosauriern Bengt Göransson som har poängterat: ”Nog är det märkligt att så mycket av skoldebatten så ofta handlar om vad den enskilde eleven ska lära sig och så lite om vad alla elever bör kunna.”
LikeLike
Intressant det där med rastlösheten som jag kopplar till betygsmedvetenhet. Jag möter blivande lärare som har skolats in i ett system som är hårt knutet till belöning. Deras värsta mardröm är att läsa en bok som inte examineras. Jag är rädd att de tar med sig den inställningen i sin framtida yrkesroll. Skolan är liksom en sorts hinderbana man ska navigera sig fram igenom i hopp om framtida belöning. Bildning är i bästa fall en bieffekt.
Kan vi föreslå Göransson som partiledare? det vore djärvt!
LikeLike
Mats, jag kan inte annat än instämma i din beskrivning om betygsmedvetande och belöningssystem bland dagens elever. Den är, vare sig man gillar det eller inte, uppenbar. Därför är alla bärbara skärmar med spel och sajters än så länge oslagbart snabba belöningssystem en utmaning värd namnet för oss i skolans värld. Men man får inte ge upp. Jag använder ofta skönlitteratur i undervisningen i historia, en ypperlig väg in i ett för många elever abstrakt ämne. Bl.a. brukar jag ha med Fogelströms skildring av den svenska industrialiserings utveckling och konsekvenser i Stockholm i Mina drömmars stad. Senast mötte jag ett nästintill kompakt motstånd mot denna roman från den klass jag hade. Efter förhandling gjordes de första 100 sidorna obligatoriska. Döm av min förvåning när utvärderingen och efterföljande seminarium visade att i stort sett alla var förvånade över hur de hade gripits tag av Fogelströms skildring och av den tidens tand som illustreras i boken. De flesta läste klart den och fler än jag kunde ana ville läsa även nästa del. Så kan det också gå, här blev bildning en bieffekt av det inledande motståndet!
På tal om Göransson så saknar jag ideolger, pedagoger och humanister som honom inom dagens politik.
LikeLike
Svårt att inte bli nostalgisk – och idag är det 25 år sedan Palme sköts.
LikeLike
Andreas. Funderar över ditt näringsrika inlägg och den spegling det ger av dagens skola.
Men har du och dina kollegor inte förstått vad som kommer att hända om fyra månader. Då ska alla skolor oavsätt driftsform leva med samma nationella läroplan Lgr11, Lpfö98 och Lpf94.
Några egnt frifräsande är inte tillåtet efter 1 juli 2011.
LikeLike
Vilket de har gjorts under de senaste 10 åren. För Lgr11 skiljer sig inte så mycket från Lpo94 att det inte ger utrymme för olika tolkningar.
LikeLike
Helt riktigt Monika. HUR har aldrig varit skrivet på näsan om hur lärare ska omsätta det i eget pedagogiskt arbete. Problemet med Lpo 94 är att det knappt tillämpats och framför allt abstraktionen har varit ett problem. Speciellt när man ska omtolka det till konkreta och mätbara mål.
Däremot försvinner möjligheten för fristående skolor att använda någon egen läroplan typ Waldorfskolor eller annan hemmasnickrad läroplan från 1 juli.
Samtidigt kan du läsa mina funderingar kring detta med pedagogiska samtal här:
http://pluraword.blogspot.com/2011/02/klass-9a-pedagogiska-samtal.html
LikeLike
Även HUR lämnar öppet för olika tolkningar, om jag tolkar ditt HUR på det sätt du avser jag skall göra.
LikeLike
Plura: Jag håller med Monika, det är inte läroplanerna som varit det särskiljande problemet mellan driftsformerna. Både den nya läroplanen för gymnasiet och de nya kursplanerna är i allra högsta grad tolkningsbara men med nya kod- och nyckelord. Problemet som jag tror många med mig har bevittnat har just varit hur friskolor kunnat “kostnadseffektivisera” och “rationalisera” som det heter på ekonomispråk. Dvs, i mångt och mycket skurit bort delar ur verksamheten som den kommunala skolan varit obligerade att erbjuda. Och det har nu även Björklund till slut insett. Han “medger en viss naivitet från borgerligt håll i synen på friskolor.” Den naiviteten är det många partier som har visat, från båda blocken.
LikeLike
Helt riktigt, men om du läser nya skollagen är det slut på det kostandseffektiviserandet.
Dessutom var det inte nödvändigt att fristående skolor följde de nationella läroplanerna. Man kunde göra avsteg från dem. Se bara alla konfessionella fristående skolor av islamisk eller kristen variant som idag har vissa problem att omforma sin undervisning med de nya kraven.
LikeLike
Visst är det så.
Men om jag ser skillnaden mellan Lpo94 och gamla kursplanerna medn nya Lgr11 är VAD och VARFÖR tydligare och mer styrande. Däremot finns det inte en stavelse om HUR.
Och dessutom kommer Skolverkets kunskapskrav att bli en rysare för skolan. Här ser jag ett problem med likvärdigheten som det så vackert talas om.
LikeLike
Nja, vad gäller att det blivit tydligare och mer styrande än tidigare vete 17 – däremot har det ideologiska förändrats i viss grad. T.ex. kan man i skollagen tolka utbrytningen av fritidshemmet som att detta inte längre skall betraktas som en skolform. Det finns ingen förklaring till varför detta annars har brutits ut. Men man skulle ju även kunna tolka det som att det fått en suveränitet, iom att man nämner det. Därför att man tidigare kanske inte sett det som en skolform. Men, men, men … Men håller den tolkningen!? Står det att den är det?
Nu håller jag på att tolka Lgr11 och jämför den med Lpo94, så en del av mina tolkningar är än så länge tentativa och ganska grova.
LikeLike
Bra om du driver fritidshemmets position och det HELT OBEGRIPLIGA BESLUTET att inte ge dem legitimation!
Hur gör man för att sänka en yrkesgrupp?
LikeLike
Mats
Kanske för att man inte inser att lärande även sker på fritiden. Och att detta lärande har betydelse för hur barnen klarar sig i skolan, lika mycket som förskolans pedagogik har.
Fritidshemspedagogik ÄR och VAR fantastisk, för den går inte att praktisera längre. Det var ett som jag ser det dåligt beslut att integrera den i skolan. Det gav politikerna möjligheter att få bort den kostnaden, men på vems bekostnad.
LikeLike
Frågan är vad man gör med en yrkesgrupps kompetens – har man råd att slarva bort den så här lättvindigt?
Jag menar att vi ser ett flagrant exempel på suboptimering! (det enda som kan hindra mig från att svära är när jag får använda fina ord)
LikeLike
Mats
Det kan man nog göra om opinionen eller skolan i stort inte heller vet vilken betydelse fritidspedagogiken verkligen har. Speciellt inte utbildningspolitiker av borgerlig färg. För det var regeringen 1991 som införde anställningsstopp och friställde två tredjedelar av pedagogerna på fritidshemmen.
Den nya lärarutbildningen ville ju höja fritidspedagogernas kompetens genom att ge dem samma grundutbildning som alla andra inom skolans område. Men tyvärr hade verksamheten urholkats så till den grad att när jag upptäcker en som skall bli fritidspedagog i studentgruppen, blir jag så glad att jag skulle vilja sjunga av glädje.
Det är en yrkesgrupp som verkligen behövs!
LikeLike
Frågan är om man verkligen höjer deras verkliga kompetens genom att tvinga dem att läsa en massa kurser som är gemensamma med grundlärarna.
En låtsasstatushöjning menar jag.
LikeLike
Ja, det blev ju en låtsasstatushöjning. Men tanken var att alla som arbetar med barn skall ha samma grund och yrkesspråk, så de kan kommunicera med varandra. När de nu träffar samma barn.
Den utbildning jag gick var suveränt bra. Men dem som anställdes var fritidsledare och barnskötare, inte nyexade fritidspedagoger. Före tiden för anställningsstoppet vill säga. Nyexade blev friställda och barnskötare blev befordrade till fritidspedagoger, på grund av LAS och att det inte fanns någon förtur för dem som var utbildade.
Det är så absurt att orden till slut stockar sig i halsen på mig.
LikeLike
Vi kan gå bakom knuten för att spotta och fräsa en stund!
LikeLike
Oj, det blev mycket på en gång. Sedan hungern grep in.
Om jag tolkar lagtexten rätt har man höjt upp fritidshemmen och förskolorna till de skolformsvisa kraven. Lagen är pedagogisk i det fallet med att ta uppde olika skolformerna kapitelvis.
Där regleras kraven på den fritidshemmet ur allmän synvinkel som kraven både på offentliga och enskilda fritidhem.
Så jag skulle nog betrakta det som en tydlighet i förhållande till nu. Samtidigt är det väl på gång någon form av ny utbildning för just fritidspedagoger i den nya lärautbildningen.
LikeLike
Har det inte gåtts bakom tillräckligt många knutar och spottats och frästs?
Det finns en anledning till att fritidsverksamheten blivit styvmoderligt behandlad som överskuggar övriga anledningar, såvitt jag kan se:
FOLK UTANFÖR AKTUELL VERKSAMHET VET INTE VARFÖR DEN ÄR VIKTIG!
Man tror det handlar om barnpassning, om någonstans för barnen att vara, ett sämre men nödvändigt alternativ till att ha en mamma som är hemma och bakar bullar hela dagarna.
Det finns bara ett enda sätt att ändra på detta: berätta varför fritids är viktigt. Berätta vad man gör där, explicit, berätta om den pedagogiska verksamheten, sätt ord på det och sprid kunskapen om vad barnen vinner på att gå på fritids.
Kommunicera öppet, mumla inte i skägget eller fräs bakom knuten, ställ er på en låda i gathörnet och agitera istället.
Sprid kunskapen!
LikeLike
Morrica
Jag har försökt i sex år att nå fram till kritikerna av lärarutbildningen genom att tala om vad vi gör.
Och under många år talade jag om fritidspedagogerna. Men de som har bilden klar för sig redan lyssnar inte på oss som är i verksamheten och som har utbildning. Man lyssnar hellre på dem som inte har det och som är utanför.
Man kan sprida kunskapen, men den behöver inte tas emot.
Och när inte ens de som befinner sig i verksamheten förstår varför fritidshemmen är viktiga, och om man använder fritidspedagoger som hjälplärare, ja då hjälper nog ingenting.
LikeLike
Andreas
“Allt fler uppgifter läggs på utan att något tas bort, gruppstorlekar ökar, undervisningstid minskar stadigt, kurser komprimeras i tid och omfång osv.”
Om man inte gör något åt detta (dvs. förändrar förutsättningarna för lärarna), lär inte världens bästa lärarutbildning räcka till. Det oroande är att man kanske på längre sikt gör om lärarutbildningen så den skall passa in i hur verksamheten sköts och organiseras. Då har vi verkligen hamnat långt tillbaka i tiden istället för framåt. Och även om man kanske kan visa på fina betygsresultat, kanske de inte kan mer utan kanske mindre än tidigare.
LikeLike
Säger man ifrån från lärarhåll när det läggs på fler uppgifter, när gruppstorlekarna ökar och undervisningstiden minskar? Upphäver man sina stämmor och säger ‘nej, detta du vill ha är tyvärr inte genomförbart, på grund av ditt och datt och detta’?
Politiker och rektorer med bakgrund på IKEA vet inte automatiskt hur kunskapsinhämtning går till, vad ett gott lärandeklimat innebär, vilka förutsättningar som krävs för att en skola ska vara en fungerande läroanstalt och inte bara en hage där man låser in barnen om dagarna medan föräldrarna går och jobbar i den ‘riktiga världen’ Om inte lärarna, via lärarfacken, via media, via debatter, via direktkontakt, förklarar och berättar om detta så blir det som det blir.
Vi måste berätta. Vi måste förklara. Vi måste sätta ord på.
Varken politiker eller allmänhet gör det de gör av illvilja, de gör det av missriktad välvilja, och det är vår uppgift att ge dem den information de behöver för att rikta välviljan rätt.
LikeLike
Absolut Morrica, men de skulle kunna börja med att lita på lärarna istället för att inkompetensförklara dem som grupp, som Björklund har hållit på med i åratal. Och andra hänger på den trenden.
Vad hjälper det då att de som är inkompetensförklarade säger någonting?
Kommer någon tro att de vet vad de talar om?!
När t.o.m. lärare själva kritiserar nyexade lärare för att de inte fått med sig tillräckligt, på grund av som de ser det, en dålig lärarutbildning.
LikeLike
Mats, om du funder på socialdemokratins skolpolitik kan du läsa deras dokument “Omstart för Socialdemokratin”. Där har man analyserat och givit färdrikningar för bl a lärarutbildningen.
Orkar du inte hel hittar du del av det i mitt blogginlägg här:
http://pluraword.blogspot.com/2011/02/borgfred.html#comments
LikeLike
http://anders60sek.blogspot.com/2011/01/superpedagogerna-forklarar-inte.html
LikeLike
Är det verkligen dessa s.k. ‘superpedagoger’ i teveprogrammet Klass 9A som är förklaringen till elevernas förbättrade resultat? Det tror inte jag. De förväntningar som skapas av arrangemanget med kameror, ljus och tv-producenter är starka sociala krafter som fungerar som en vitamininjektion. Liksom elevernas vetskap om att programmet har hundratusentals tittare. Dessa faktorer skapar en stark motivation att göra läxor och studera.
Utifrån dessa förutsättningar skulle många lärare kunna framstå som inspirerande specialister. Det finns alltså anledning att betvivla ‘superpedagogernas’ didaktiska färdigheter som särskilda. Däremot har säkert deras omtänksamhet och peppande en välgörande funktion. Ungefär som den personliga tränarens roll på gymet; eleverna upplever sig bekräftade.
Den offentliga diskussionen om skolan är förenklad. Skolmiljön är ingen sluten värld, utan de värden och förhållningssätt som skapas av samhället återfinns i klassrummet. Att ensidigt peka på lärarna eller föräldrar som orsaken bakom elevers försämrade prestationer är en förenkling.
LikeLike
Jag måste säga att Klass 9A är en tv-serie och där producenten använder de klipp han/hon vill för att få underhållning. Att någon tycker Stavros och Gunilla är självgoda måste ligga hos er – det är väl lite jante som kommer fram. Jag vet att Stavros har dokumenterat goda resultat från sitt arbete i Rinkebyskolan, så jag tror nog att han är en mycket duktig pedagog. Vore det inte bra att få en duktig pedagoger till lärarhögskolorna? Dessutom använder hans sig själv som mall för att visa upp hur man kan göra – hur man pratar, hur man rör sig i klassrummet, hur man använder sig av elevernas frågor och så vidare. När Stavros säger till en flicka att han ska hjälpa henne att nå MVG på två timmar så säger det sig själv att det är omöjligt. Men Stavros väljer ut ett begränsat avsnitt i matematiken och ser till att hon når MVG på det resultatet. Följden blir att flickan får ett helt annat intresse för matematik och hon kommer att börja tro på sig själv. Detta är pedagogik!
I utredning efter utredning har man konstaterat brister i lärarutbildningen. Student efter student har för mig berättat om vad de får läsa och vad de lär sig. När jag gick på lärarhögskolan var lärarna tvungna att ha en liten tjänst ute i skolan, något som är slopat för länge sen. Idag finns det lärarutbildare som inte själva är lärare, utan forskare – de har med andra ord ingen som helst anknytning till klassrummet. Samtidigt saknar studenterna metodik hur man gör – något som inte alls hinns med på VFU, inte ens om man har mig som handledare som lade ner oehört mycket tid på studenterna då jag var handledare. Alla de som har varit samordnare från både LHS, Stockholms Univerisitet och Södertörns Högskola har varit katastrofer – ingen har fattat något om vad skola handlar om.
Skola är ett hantverk som man förvisso ska ha goda teorier att luta sig mot. Därför behövs det riktiga lärare som undervisar på lärarutbildningarna. Monika, du behöver inte försvara lärarutbildningen, är du en duktig lärarutbildare så berörs du givetvis inte av min kritik (även du Mats).
LikeLike
“ingen har fattat något om vad skola handlar om”
Är det verkligen INGEN som har fattat NÅGOT?
Jag tänker att du medverkar till ett upphetsat debattklimat med den här typen av formuleringar.
LikeLike
Johan Kant
Jag försvarar naturligtvis lärarutbildningen, när jag upptäcker de skeva bilder som finns om kvaliteten där och som har samma formuleringar som medias. Jag är inte ensam lärarutbildare och ser mig inte själv som om jag vore en enda som fullgör sitt uppdrag. Jag försvarar naturligtvis lärarutbildningen när det görs generaliserande uttalande baserade på en del utredningar, samt generaliseranden baserat på en sidas perspektiv och inte på bådas. När man ber om belägg får man svepande förklaringar om att vissa har uttalats sig, eller redovisandet av en representant, som t.ex. docenten i statskunskap använde som stöd för att högskolelärare ger högre betyg och godkänner på grund av ekonomisk påtryckning när de inte behöver det, då det är omtentamenssystem där.
Om vi inte vet tillräckligt om verksamheten, kanske det beror på att verksamheten oftast inte tar kontakt med oss. Än har ingen tagit kontakt med mig, men jag tog kontakt men ingen visade intresse av att få besök av mig. Om vi talar, vill någon lyssna, eller är bilden klar – Vi vet inget. Men alla andra vet, utom vi som jobbar med den och är utbildade. Istället för att påstå att samordnarna är rena katastrofen, kanske du kan börja se om de kan ha något att lära dig. Det kan ju vara något du inte har fattat. (vill inte vara oförskämd och menar det heller inte)
Du vill ju inte lyssna på vad Mats och jag säger eller någon annan som har anknytning till lärarutbildningen. Du fortsätter att sprida ditt budskap genom att utgå från din bild som grundar sig på en del utredningar som påtalade bristen på forskning inte bristen på pedagogisk kompetens, och på utvärderingar och media som grundar sig på vad andra tycker om någonting och deras eget perspektiv hur något skall vara. Du utgår från studenters utsagor som absolut inte skall förringas, men som vi alla vet, tolkar vi en situation på ett speciellt sätt och utifrån de förväntningar vi har eller har haft. Du kan inte tänka dig att du hör, det du vill höra.
En kritisk granskning av en verksamhet bör och skall ske på vetenskaplig grund, inte på tyckandets sunda förnuft.
LikeLike
“Vore det inte bra att få en duktig pedagoger till lärarhögskolorna? ”
Ja, visst. Börja med att lära lärarna att stava. Se citat. Vidare är problemet lärarutbildningens politisering, världen förklaras uteslutande från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Det tycks finnas en rädsla för biologiska förklaringsmodeller när det exempelvis gäller män och kvinnor. Som om studenterna inte klarar av kontrasterande teorier.
LikeLike
Phd, återkom när du har en blogg där det produceras mängder av intressant information utan ett enda stavfel. Tills dess tycker jag regeln om att inte “kasta sten i glashus” borde gälla.
LikeLike
OK Mats, kanske är det så att det uppfattas på det sättet. Ber om ursäkt för det. Det är bara det att jag har träffat alltför många inkompetenta personer från lärarutbildningen, faktum är att jag inte har träffat en enda som jag tyckt varit bra. Bra är i den här bemärkelsen att de har haft någon aning om hur skolan fungerar praktiskt. Det vet jag för att jag har haft diskussioner med dessa personer många gånger under basgruppsdagar med studenterna och flera gånger under utbildningsdagar för basgruppsledare. Några från lärarhögsskolan har varit totala katastrofer och då några av dem doktorerat och är ansvariga för kontakten mellan kommun och högskola, eller också har de haft diverse projekt på gång. Inte en enda Mats! Hur tycker du att jag ska tolka det? När jag säger att INGEN har fattat NÅGOT hänvisar jag givetvis till vad de har sagt och gjort under de många dagar under flera års tid som jag har träffat dem. Jag har tagit hand om studenter i sju år och varit basgruppsledare i 5 år. Många basgruppsdagar blir det, många tillfällen till diskusson blir det! Slutsats – jag kan åtminstone stå för det jag upplevt och utifrån det Monika säger så hoppas jag att Haninge kommun har haft maximal otur, eller också finns det en konspirationsteori bakom det hela – att man låtit “de hopplösa fallen” hamna i Haninge. Nu är det jag som raljerar, ber om ursäkt för det.
Mats, du och Monika verkar vara vettiga personer som verkar göra ett gott jobb på lärarutbildningen. Men alltför många studenter kan inte koppla ihop teori och praktik – det är ett problem eller hur? Många studenter har fått skolor som inte vill ha dem där, eller handledare som inte engagerade sig. Som basgruppsledare fick jag samtal och mail från flera studenter som ville byta VFU-skola på grund av detta. Hur mycket metodik lär de sig då?
Det finns också en raljerande ton över
LikeLike
Vi är helt överens om att detta är ett centralt problem.
Avtalen melan högskola och kommuner ser olika ut. Jag är mentor i en kommun där arvodet går till alla. Det innebär att alla har ett gemensamt snavar för att handleda studenterna.
Baksidan kan vara att ingen gör det. Men målet är att vi ska lösa problemen där de uppstår.
LikeLike
Johan Kant
Jag har aldrig haft några studenter som haft Haninge som partnerskapsområde. Så, jag har ingen aning vilka som du träffar. Men när det gäller VFU har det varit problem på grund av att lärarutbildningen och kommunerna inte har samma skyldigheter. Varför vissa handledare uppfattas vara oengagerade kan vara att studenten ser på engagemang på ett speciellt sätt. Men det kan ha andra orsaker. Visst kan det vara oengagerad handledare – absolut. Men kan man fastslå detta på grundval av en eller flera utsagor.
Dina erfarenheter förringar jag inte alls, men du drar slutsatser som att det verkligen är så att de inte fattar någonting som om detta gällde rent generellt och en sanning utom all tvivel.
Om någon kritiserar verksamheten eller lärarna som verkar ute i den, eller om en lärarkollega kritiseras, uppfattar jag inte att kritikernas upplevelse är osann. De har upplevt just detta. Men eftersom jag inte varit med vet jag inte vad som är deras tolkningar av någonting som sagts eller om någon verkligen sagt detta. Detsamma gäller handlingar. För att jag skall veta vad som stämmer måste jag undersöka det och tala med båda parter i just det som någon tagit upp. Det har jag knappast möjlighet till att göra, så jag måste förhålla mig till flera möjliga tolkningar.
För övrigt försöker jag alltid ge förklaringar, när någon förundrar sig över hur något är som det är, och inte skuldbelägga t.ex. lärarna ute på skolorna för att de inte använder Lpo94 fullt ut t.ex.. Och om någon frågar mig vad man skall göra i en speciell situation kan jag inte säga detta bestämt, eftersom detta också måste undersökas eller utredas först. Om någon säger att de varit i en stökig klass, tar inte jag för givet att klassen var stökig, men att hon eller han upplevde den som stökig. Det är två skilda saker.
I en kommentar längre ner, berättar du att en student förmedlat att någon på Södertörn sagt att katederundervisning var skit, skit, skit. Tror du på allvar att någon lärare på högskolan har uttryckt sig så? Det kan vara så, men om du inte hör det själv, kan du inte vara säker på att det inte är en tolkning som du får höra.
Så, summa summarum, jag tvivlar inte ett ögonblick på att det du hört har uttalats. Men har det varit rena citat eller tolkningar, det är frågan?
LikeLike
Det sista jag skrev blev tydligen inte klart. Det jag menar är att det finns en raljerande ton över debatten när det gäller klass 9A. Jag tycker personligen inte att serien är helt lyckad. Till exempel säger Gunilla till lärarna att det inte är tyst på lektionerna, men så är det inte tyst på hennes lektioner heller. Gunilla använder tester som jag tycker är tveksamma och Stavros använder poängsystem. Kanske är det för att människor ska känna igen sig? Serien vänder sig inte till lärare och lärarutbildare, vilket givetvis för med sig att vi som jobbar inom skolans värld reagerar. Även hur man svartmålar klassen – men det skulle bli ointressant om allt var sockersött.
Men vad visar serien upp som är värt att ta vara på? Jo, att det är så dålig uppmärksamhet på lektionerna, småpratigt och icke fokus. Att läraren (Malin) inte kan ta rätt på en stökig situation, inte vara ledare i klassrummet. Att läraren (Johnny) använder ett tveksamt språk och förhållningssätt gentemot eleverna. Ock så vidare. Jag har personligen sett alla dessa “problem” som inte bidrar till lugn och ro och fokus på att lära sig. Jag har sett det i flera skolor i Haninge, inte bara de jag jobbat i, utan även på skolor jag har besökt och auskulterat i. Det kan väl inte bara vara i Haninge detta “problem” finns? Eller
LikeLike
Jo det finns massor i serien som vi kan ta vara på och använda som utgångspunkt för att förbättra både lärarutbildning och skolornas interna kvalitetsarbete.
Den raljanta tonen och frustrationen handlar nog om att serien i sin iver att göra bra teve ibland verkligen lyckas förenkla komplexa situationer till något som jag menar uppmuntrar till populism. Att dela ut elbasar och kexchoklad känns ju inte som långsiktiga lösningar – även om de flesta av oss någon gång har gjort motsvarande…
Jag är helt säker på att de problem du beskriver i Haninge är nationella (internationella) företeelser – frågan är om de lösningar som serien skriver ut är generaliserbara? De flesta nya studenter är väldigt sårbara i sina första kontakter med undervisning och frestelsen att imitera är mycket stor. Jag är inte säker på att vi ska uppmuntra det.
LikeLike
Mats!
Du är ruskigt snabb. Du verkar vara en engagerad person och sådana behövs verkligen inom högskolevärlden. Ber om ursäkt om uttalat mig för hårt på din blogg, ska försöka bättra mig.
LikeLike
Hårt kan fungera – när jag började blogga var jag mycket argare och när jag läser mina tidigare inlägg förvånas jag över den ofördragsamma tonen.
Nu försöker jag vara konsekvent vänlig, och det kan nog göra ett lite mesigt intryck. Det var inte min mening att uppfostra dig.
LikeLike
Mats!
Jag tar det inte på det viset, jag uppskattar din vänliga ton. Det är väldigt sällan jag är arg numera, undantaget var i fredags. Nu för tiden tycker jag själv att jag är lugn som en filbunke, men jag är “pang på rödbettan” vilket ofta upplevs som arg eller hård.
LikeLike
Du vet vad Fantomen brukar säga…
LikeLike
Mats!
Nu har jag läst Anneli Frelins artikel i Pedagogiska magasinet. Jag delar helt hennes inställning och utifrån min egen erfarenhet funkar det inte med att höja rösten eller hota elever. Det enda som funkar är att bygga relationer och visa att man verkligen bryr sig. Har man en gång vunnit eleverna kan man egentligen få dem att göra vad som helst – läskig tanke.
Jag tror att debatten är lite snedvriden. Många tror att Jan Björklund menar att man ska vara militär i klassrummet, att det ska vara ordning och reda. Eftersom Björklund är “bad guy” inom pedagogisk forskning och på lärarhögsskolorna, det är både populärt och ideologiskt rätt att avfärda och smutskasta honom, tolkar man hans uttalanden lite som man vill. Jag upplever inte att han över huvudtaget har sagt HUR man ska se till att det blir arbetsro i klassrummet. Det enda han har sagt är att skolan ska kunna flytta på mobbare – en process som är väldigt krävande, eftersom det är utbildningsnämnden i kommunen som ska ta det beslutet efter en gedigen dokumentation kring vilka åtgärder skolan har genomfört. Hur många mobbare har flyttats?
Jag tror också att det från lärarhögskolornas håll finns en märklig tro att auktoritet handlar om någon slags Caligula. Katederundervisning har varit ett skällsord från lärarhögskolornas håll, vilket är helt befängt. Mina elever i Jordbro hade aldrig klarat sig om jag inte hade bedrivit katederundervisning, vilket innebär att jag problematiserar och för en diskussion i klassrummet. Inte domderar och trycker ner elever! Åter igen – katederundervisning är bad guy – ideologisering. Jag har till och med haft studenter som har gråtit hela vägen hem från det första mötet med mig, bara för att jag har sagt att jag står för katederundervisning och studenten i fråga har berättat att hon på varje kurs som hon gått på Södertörns högsskola har fått höra att katederundervisning är skit, skit, skit.
Klart att eleverna ska bli självständiga, men om de inte ens kan läsa flytande och har en taktik att hela tiden kopiera text och aldrig fått chansen att tala om hur de tänkter då är det kört i skolan om de släpps vind för våg.
LikeLike
Vem Björklund egentligen är får vi nog leta i stjärnorna efter. Hans position har förflyttats markant och numera tror jag att han har lärt sig att tona ner en del av sin retorik. Det går liksom inte att svartmåla en skola och samtidigt höja dess betydelse till skyarna.
Hur skapar vi aktivitet hos barnen/studenterna. Jo det finns en uppenbar fara att individualisering blir ett tomt slagord och att de svaga missar viktiga moment.
Även om jag är en stark förespråkare för studentaktiva arbetsformer finnar jag mig ofta stående och förklarande och förklarande och förklarande…
Ibland får jag lite dåligt samvete men oftast tror jag att de behöver vissa grunder som just jag kan ge dem!
LikeLike
Svartmålningen av lärarna och indirekt av eleverna och skolan startade långt innan Björklund och de flesta lärare upplever att det blivit ett bättre klimat för oss lärare sen han fick genomslag för sina tankar.
LikeLike
Det symbiotiska förhållandet mellan Björklund och DNdebatt är ett pinsamt kapitel i svensk presshistoria.
Men det fungerade.
LikeLike
Det finns andra symbioser som känns värre … men jag ska hålla mig borta från det värsta.
LikeLike
Johan Kant
Den traditionella innebörden av katederundervisning är när lärarna bestämmer allt, t.o.m vad eleverna skall tänka. Utifrån denna innebörd, bedriver inte du detta. Frågan är om du ens bedriver förmedlingspedagogik. Som jag ser det bedriver du det som är lärarutbildningens grundtanke.
Men du kanske har en annan definition på vad katederundervisning är.
LikeLike
Jag är väldigt undrande inför definitionen av katederundervisning och varför det ansågs nödvändigt att börja polemisera mot ett lärararbetssätt som jag anser vara i stort sett borta när terminologin infördes. Dessutom upplever jag att även om man går långt tillbaka i tiden så var det få som i praktiken tillämpad den hårt auktoritära metoden av undervisning. Problemet verkar våldsamt uppförstorat.
Trots Olga Dysthes “Det flerstämmiga klassrummet” och mängder av tankar kring kombinationen av relationsbygge och undervisning för hela klasser så finns det inte ens en terminologi för den mesta använda undervisningsformen. Istället har den klumpats ihop med “katederundervisning” och fått en bannbulla, varför? Hur har det kunnat ske i debatten?
LikeLike
Vet inte, men det verkar som om de flesta tror att det är någonting annat än vad det är, liksom mycket annat när det gäller det här området.
LikeLike
Varför har inte forskarvärlden definierat de här begreppen entydigt. Det känns lite som att fysikforskarna inte ens skulle kunna komma överens om man ska mäta längd i meter eller alnar.
LikeLike
Det har säkert forskarvärlden försökt att göra. Är lite osäker på vad det är du vill veta, för olika metoder bygger på olika människosyn, kunskapssyn mm. och det kan man naturligtvis jämföra.
Skall höra mig för!
LikeLike
Inom den värld jag kommer från kan det finnas oerhörda skillnader i hur man ser på de outforskade områdena och det kan vara hårda förhandlingar och diskussioner om definition av begrepp. Det kommer däremot nästan alltid fram olika konsensus definitioner. Från min synpunkt så kan kunskapssyn och människosyn påverka hur man bedömer olika metoder men att beskriva hur de ska genomföras och definiera dem kan man göra utifrån olika synsätt. Vetenskapen växer kraftfullt av att definiera saker så olika synsätt kan brytas mot varandra.
LikeLike
En hel del kring individualisering har förts fram som en mer kreativ syn på kunskap och som om det byggde på en människosyn med mer av att alla ska vara med.
När jag då ser det skrämmande resultatet av okunnigt “forskande”, segregerande eget arbete och åsikter utan underbyggda resonemang så upplever mina storgruppsmetoder är vida överlägsna i att skapa kreativitet och få med alla.
LikeLike
Jag använder mig av storgruppsdiskussioner och kortare föreläsningar, då alla får möjlighet att få fler synpunkter än de får i den lilla gruppen, i vilken de förbereder ämnet innan seminariet. Jag vill inte ge ifrån mig den lilla tid jag har genom att låta dem gruppdiskutera under seminarietid. Det är viktigt att jag får möjlighet att fylla i det dom inte har diskuterat eller det dom inte har fått grepp om.
Det där om individualiseringen har jag en del synpunkter på. Numera ser jag den sanna individualisten vara en som förespråkar kollektivist. För det talas så mycket om att alla är individualister, men då alla anser att det är viktigt, är det en kollektiv åsikt eller uppfattning. Om man menar att alla skall vara med och det inte finns något val att välja att stå utanför, är det ändå kollektivet som bestämmer. Och då kan man fråga sig – är individualism för alla möjlig. Faller det inte på sin egen orimlighet.
Nu börjar jag trassla in mig, men i mitt huvud är det logiskt.
LikeLike
Du har helt rätt Monika! Sen börjar det trassla in sig för framförde man kritik av individualisering som ett ogenomtänkt begrepp fick man höra att man var en gammaldags .
LikeLike
När det gäller studenter är det så klart att man måste låta dem vara aktiva, men även vara tydlig och förklara igen om det behövs. Däremot finns det ett vuxenansvar hos studenterna som jag tror att det är viktigt att inte ta ifrån dem. Detta måste de klara av att axla, för hur blir det annars när de går ut i verksamhet och ska klara sig själv. Jag har vid tre olika tillfällen, angående tre olika studenter, kontaktat lärarutbildningen och påtalat att de är direkt olämpliga att jobba med barn och då hade jag lagt ner mycket tid på att få dem att vända. Den ena studenter hade fått säkert 50 timmars mentorssamtal, utslaget på två år. Till slut funkade det inte längre.
Klart att elever också måste vara aktiva och ta kontroll över sin egen läroprocess, ju tidigare de lär sig detta desto bättre. Jag känner till flera skolor som lyckas bra med detta, t.ex. en skola i Stockholm där eleverna genomför sitt eget utvecklingssamtal i lågstadiet – med goda resultat. Men alltför många släpper eleverna. Man måste börja där eleverna befinner sig, alltså använda sig av förkunskapsprincipen, för att därifrån välja metodik. Kan eleverna inte läsa flytande kommer de inte kunna tillgodogöra sig texterna i SO-boken vilket innebär att läraren måste problematisera och leda lektionerna.
LikeLike
Jo – de här utmaningarna brottas vi med dagligen och jag möter studenter som tycker vi ställer alldeles för höga krav på dem. Därför känns det lite underligt att ständig mötas av lösa beskyllningar om kravlöshet. Kanske brister det för några av oss ibland när okunniga debattörer plötsligt blir experter och presenterar patentlösningar.
Men vi återkommer till att lärarutbildningen har en sorterande funktion. Alla kan inte bli lärare och idag diskuterade vi vad utveckling är. Jag använde Juul/Jensens sparringmetafor och vi diskuterade innebörden.
Någon menade att sparringpartnern är en person som den blivande boxaren tränar sig att slå på – jag framhöll aspekten att sparringpartnern ska slå tillbaka och NÄSTAN skada den tränande.
Läraren som sparringpartner och tränare samtidigt?
Domaren står vid sidan om…
LikeLike
🙂
LikeLike
Monika! Jag har en annan definition av katederundervisning än vad du har. Och Olga Dysthe är så bra, har tagit till mig mycket av den boken.
LikeLike
Kompletterar man “Det flerstämmiga klassrummet” med Ferenc Martons tankar och låter eleverna skapa alternativa synsätt och ibland själv komplettera med normativa synsättet (det gängse utprovade) så har man ett koncept byggt på riktigt modern högklassig forskning men samtidigt också en metod byggd på beprövad erfarenhet från yrket. Det är ett starkt koncept för bra undervisning som har många styrkor när det gäller att odla kreativitet och att låta alla vara med bevisad stark positiv effekt på kunskapsinhämtning hos eleverna.
“Seminarieundervisning” ?
LikeLike
Ja, jag förstår att du måste ha det, med tanke på hur du undervisar.
LikeLike
Monika!
Ett av poblemen med lärarhögskolorna är akademiseringen, vilket har lett till att många lärarutbildare distanserar sig från verkligheten i skolan. Anledningen till att man reagerar på medias bild av skolan är för att man själv inte vet hur det fungerar i klassrummet, för man sitter på sina positioner i forskarvärlden. Många lärarutbildare är inte själva lärare, utan forskare, som kanske aldrig har varit ute i skolan. Ändå ska man utbilda lärare. Det man bygger upp är en bild över hur skolan ska fungera – det vill säga en vision. När den bilden inte stämmer då är det inte fel på visionen, utan på något annat. Alla människor har en bild över hur skolan fungerar, för alla har gått i skolan. Men skolan förändras! Och den förändras rätt rejält. Jag har skrivit ett blogginlägg om detta som jag döpt till Vision och verklighet, läs.
LikeLike
Frågan är vad som premieras vid lönesättning och rekrytering – vetenskaplig skicklighet eller undervisningserfarenhet (kompetens)?
I den nya högskolelagen finns inte adjunkttjänster och det är besvärande på en professionsutbildning.
Jag är rädd att mitt goda humör är på väg att ta slut.
LikeLike
Är det goda humöret på väg och sina, vad synd och jag som hoppades på en ytterligare Björklundvänlig vecka. 😉
LikeLike
Just nu är det ett ganska lokalt missnöje – inte ens jag kan anklaga Björklund för adjunkternas dåliga löneläge.
LikeLike
När det gäller förändringsarbete finns det oerhört gediget material kring hur det ska genomföras från andra samhällsområden. Jag fascineras över att det i skolverksamheten ständigt sjösätts stora projekt där nyheter ska pådyvlas uppifrån. Varför har man inte lärt sig något om betydelsen av ständiga små steg, förankring i verksamheten och hämta HUR underifrån? Dessa tankar kommer ju från början ur erfarenheter om bra pedagogik och borde vara självklara för alla som ska arbeta med skolan.
LikeLike
Läraryrket är ett hantverk och därför bör denna del premieras. Sedan är det givet att det ska finnas en vetenskaplig förankring och det som lärs ut på lärarutbildningen ska vara vetenskapligt. Det finns personer på lärarutbildningen som aldrig har undervisat själv i skolan och därför inte har någon koppling till klassrummet. Det säger sig själv att det blir svårt att lära ut metodik om man inte bottnar i den, utom på ett teoretiskt plan. Det är ungefär som de där yrkesgymnasierna som det rapporterats om i media på sista tiden, som både saknar verkstad och praktikplatser. Då blir det teoretiskt verkstadsprogram av det hela.
När det gäller den nya högskolelagen är jag inte så insatt, men det vore mycket bra om det fanns adjukttjänster, så att lärare från förskola och skola kan jobba på lärarutbildningen och dela med sig av sina erfarenheter.
LikeLike
I Frankes förslag fanns en idé om tidsbegränsade tjänster. Då skulle adjunkterna vara någon sorts färgklickar och representera den där berömda verkligheten (typ fältet)
Inte så kul!
LikeLike
Jag undervisar inte i metodik, utan i pedagogik (AOU1 och AUO2) och då blir läget lite annorlunda. En fördel som jag ser det är att som lärarutbildare ha förstahandskunskap om vad det innebär att vara lärarstudent. En annan är att låta studenternas erfarenheter ute på VFUn få styra diskussionerna, speciellt då de gått några år och fokusera på vad som är viktigt för dem och visa hur man kan använda teorierna för att få förklaringar på varför något sker eller hur en situation skulle kunna lösas med hjälp av att man stödjer sig på dem. När de nyss har börjat kan deras egna erfarenheter från sin egen skoltid kunna vara grunden.
Jag ser det inte som avgörande om man har undervisat i skolan eller inte för att vara en lärarutbildare som är nära verksamheten. Ibland kan detta att man är för nära bidra till en annan förskjutning, man inte har tillräcklig distans till verksamheten. Dessutom är universitetslärare själva lärare och undervisar. Alla som har doktorerat måste numera genomgå en pedagogisk högskoleutbildning innan de kan bli befordrade lektorer.
Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv och hur jag ser det. Och kan inte ge någon information om mina kollegor och dem jag känner och har träffat under årens lopp. Jag gillar verkligen jobbet som lärarutbildare, trots att jag får göra avkall på min forskning.
Det är svårt att handleda examensarbeten om man inte kan forskarhantverket. Det säger sig självt. Likadant är det gällande metodiken i ett ämne. Av det skälet, att jag använder något i min egen verksamhet och tillämpar den kunskapen på ett annat, bidrar till att jag kan närma mig en förståelse, trots att jag aldrig har arbetat som ämneslärare.
Med den nya utbildningspolitiken blir det dock allt svårare att premiera hantverket. Kraven har ökat, litteraturen har blivit alltmer komplicerad, samt tiden med studenterna har minskat. Så, jag är lite förbryllad över Björklund och hans tänkande kring det här.
LikeLike
Vill tillägga att en stor del av ämnesstudierna gavs vid SU inte vid LHS.
LikeLike
Jag tycker om lärarutbildare som har mycket kunskaper och vill därför gärna ha en stor andel doktorerade. Du säger dock något som jag anser vara ett allvarligt feltänk bland lärarutbildare: “man inte har tillräcklig distans till verksamheten” och jag hävdar att lärarutbildare aldrig kan komma för nära skolverksamheten i sitt tänk. Forskare kan ibland ha svårt att hinna komma nära verksamheten men det är ingen fördel för en forskare inom medicin att komma långt från patienterna och sjukdomarna och det är absolut inte någon fördel för en skolforskare att komma långt bort ifrån eleverna och undervisningen.
LikeLike
Janlenander
En viss distans om man skall vara professionell och nyanserad behövs nog i alla yrken. Om man är lärarutbildare och har undervisat länge i klassrummet kanske man ser alltför mycket utifrån det perspektivet. För om lärarutbildare kan komma för långt bort kan de också komma för nära … Man måste kunna se saken från flera perspektiv. Har man för mycket medlevd erfarenhet kan detta vara svårt.
Balans!
LikeLike
Det är som att säga att man inte kan vara lärare om man inte har egna barn, vilket jag har fått höra. Man anses inte förstå barn då eller vara tillräckligt nära dem. Men om man har egna barn, kanske man ser andras barn utifrån ens egen erfarenhet av sina egna. Vilket man inte kan göra som lärare.
Utifrån mitt sätt att se på saken är det inget feltänk, utan professionalitet att inte komma för nära, men heller inte för långt bort. Det gäller att upptäcka gränserna.
LikeLike
Balansen du efterlyser uppnås genom att ha mycket av bägge delar inte genom att skära bort en del. Ibland kan inte forskare både hinna med att gå tillräckligt djupt i teorierna och att delta i den verksamhet de ska beskriva utan vi måste alla som individer prioritera. De flesta moderna forskningsresultat skapas dock i team där baksidorna av fördjupning vägs upp av någon annans bredd eller kompletterande kunskaper.
På samma sätt innebär egna barn många nyttiga insikter för en lärare och är alltid en fördel men det finns oerhörda mängder av alternativ att få kanske inte samma insikter men lika viktiga. Egna barn tar tid och en lärare utan barn kan förstå använda den tiden till att skaffa sig många viktiga erfarenheter.
Det här resonemanget om distansering hänger väldigt ofta ihop med en forskning som fastnar i visioner och blir meningslös genom att inte kunna användas i en verklighet som är alltför annorlunda. Inom mitt område har jag mött många nördiga forskare djupt nedgrävda i sina matematiskt/fysiska formler och resonemang men de duktiga av de känner en varm glädje och tillredställelse över att möta människor i den praktiska verkligheten.
LikeLike
janlenander
Du ser det på ett sätt och jag på ett annat när det gäller lärarutbildare. Jag menar inte att man skall skära bort något utan kunna se var gränserna går. Mitt resonemang handlar om professionalitet, inte om visioner.
Att inte ha egna barn, betyder inte att vara utan erfarenheter av barn. Man kan lära sig lika mycket från andra barn som från sina egna som man har nytta av när man är eller är på väg att bli lärare. Sen har vi ju alla varit barn. Relationen mellan en lärare och dess elever är ju en helt annan än den mellan föräldrar och barn.
Hur ser du på lärare gentemot sina elever/studenter? Var går gränsen där vad gäller närhet och distans? Finns det inte någon risk att komma för nära, t.ex. bli en moders- eller fadersgestalt istället för lärare.
LikeLike
Monika, det är bra om du ser det som att man inte ska skära bort något. Jag upplever att alltför många forskare och lärare som pratar om distansering och olika roller egentligen utnyttjar det för helt huvudlös kritik av lärarkåren när den inte tar emot deras visioner alldeles enkelt och självklart.
Observera att jag anser att de som inte har barn kan bli suveräna lärare genom andra erfarenheter och hävdar bara att egna barn alltid är ett plus.
Ja, jag ser problem med en för kamratlig lärare som försöker vara likadan och fokusera på samma saker som eleverna. Det handlar dock inte om ett behov av distansering utan det är viktigt med de nära relationerna.
LikeLike
Det kan vara ett plus att ha egna barn, men jag har tyvärr sett att det även kan vara ett minus. Det är inte som jag ser det en självklarhet. Jag tror man måste titta på andra kriterier än vilken familjesituation man lever i, när det gäller läraryrket.
LikeLike
Det finns inget i det jag sagt som handlar om att använda föräldrarskap som merit. Hur man uppnår en ödmjuk orubblighet som lärare spelar ju ingen roll bara man uppnår det.
LikeLike
Om man ser att det är meriterande att ha egna barn för att bli lärare, är det som jag ser det, ett “feltänk”. Inte behöver en läkare ha haft en sjukdom för ha förståelse och kunna behandla patienten eller en polis ha blivit drabbad av brott, för att kunna visa empati och göra det som krävs lika bra som de som har haft det.
LikeLike
Jag tycker det här är svårt och håller helt med Monika.
En del föräldrar övervärderar sina erfarenheter och ser sig som experter på all världens barn utifrån sina privata exempel.
För mig var nog föräldraskapet en resa in i ödmjukheten – jag blev betydligt mer förstående inför hur utlämnade föräldrar är och ganska skrupelfri vilka metoder jag var beredd att ta till för att få barnen att sova…
LikeLike
Mats och Monika, jag instämmer helt med er.
Alla har vi olika erfarenheter med oss i bagaget, och vi har dragit olika lärdomar från till synes identiska erfarenheter. Att överhuvudtaget lägga någon värdering i huruvida en lärare har egna barn eller inte är att tafsa alltför närgånget på något som tillhör den privata sfären.
Tycker jag.
LikeLike
Min huvudpoäng handlar inte om lärare har nytta av att vara föräldrar eller inte. Jag hävdar dock att de flesta föräldrar lär sig mycket kring ödmjukheten i fostrarrollen. Ödmjuk orubblighet är ju en slogan kring lärarens uppdrag som jag blivit förtjust i och därav kopplingen förälder lärare. Samma sak kan man dock lära sig på många sätt om man är öppen för det.
Jag vidhåller dock min åsikt att de flesta forskare som pratar om distans till verksamheten egentligen säger att de inte tänker lära av verkligheten utan behålla sin egen vision intakt. Detta är ett helt katastrofalt synsätt.
LikeLike
Min parallell till distans mellan forskning och skolverksamhet är distans mellan läraren och elevens lärande, dvs jämförbart med att fokusera på fina lektioner och inte ta hänsyn till eleverna.
LikeLike
För mig är det viktigast hur en lärare utövar sitt yrke, oavsett, bakgrund, könstillhörighet, familjesituation, sexuell läggning, mm. Om jag bedömer någon gör jag det utifrån hur den personen handlar och bemöter andra, inte utifrån deras privatliv.
Det har i många år funnits misstroende mot forskningen, vilket skolverksamheten i längden inte gagnas av, då detta konserverar gamla traditionella mönster som inte längre är i fas med samhällets utveckling.
Jag tror att det är lärarna och forskarna som behöver komma nära varandra, mer än att det endast är forskarna som skall komma nära skolverksamheten, om man nu anser att de inte är det.
LikeLike
Jag reagerar så negativt på allt snack om distansering och bred kritik av lärarkåren från forskare för jag upplever att det bygger murar mellan forskare och lärare och ökar misstroendet mot forskare som inte vet något pm verksamheten.
LikeLike
Men ge några konkreta exempel. Du talar om det i så allmänna ordalag som om alla forskare är likadana inom alla skolans olika områden.
Jag är inte skolforskare, utan forskar på Platon och den grekiska antiken, så jag tar inte åt mig. Men har läst en del forskning och det kan vara intressant att se om jag kan hålla med dig.
LikeLike
Det finns en skolforskare Blossing vars blogg är oerhört full av att lärare arbetar för lite, är förändringsobenägna osv. och han talar mycket om distans, roller utanför verksamheten etc. Utöver det har jag mycket information från slutna möten för när vissa skolforskare träffar rektorer kan de säga hårresande saker.
LikeLike
Usch – den genren tror jag kallades “teachers thinking” och var en mycket obehaglig företeelse där forskare tog sig stora friheter att avslöja och moralisera över lärare.
Idag tror jag att de flesta inser att forskning handlar om att beskriva och förstå. Vi har myndigheter som “inspekterar”!
LikeLike
Inte kul alls, vore mycket bättre med fasta adjukttjänster. Jag anser att det behövs, men bra att ha koppling till skolan, till verksamheten, till klassrummet.
LikeLike
I Malmö kallas vi mentorer och är knutan till ett område där vi besöker studenterna under deras VFU. Delade tjänster har prövats men jag menar nog att det här jobbet är extremt uppslukande. Att vara kursledare för 320 nyblivna studenter innebär en hel del oanade utmaningar som man nog inte sköter med vänster hand på en halvtid.
LikeLike
Jag förstår att det är en betungande uppgift att vara ansvarig för så många studenter. Kanske är det så att det är felprioriterad organisation? Inte vet jag, men det verkar vara en orimlig uppgift.
Glädjande att du kontinuerligt besöker studenter under VFU. Under mina år som både handledare och basgruppsledare, totalt 8 år, har jag haft flera hundra studenter. Som handledare hade jag ibland tre studenter samtidigt under upp till fyra-fem veckor. Du förstår att det har ställt väldigt höga krav på mig för att ge alla studenterna en bra VFU, både individuella handledningssamtal och återkoppla på deras genomförda lektioner. Hjälpa till vid planering, genomförande och utvärdering. Endast vid tre-fyra tillfällen på dessa år har det kommit ut någon från lärarhögskolorna. Sett ur det perspektivet tycker jag att det är jättebra det du beskriver.
LikeLike
Malmö har valt en helt annan modell och satsat mycket på att bygga upp samarbetet med partnerskolorna. Dyrt men oundgängligt om vi ska skapa något bra tillsammans.
Kursledare handlar mycket om att stötta lärarlaget och planera kurs – ett väldigt roligt jobb under tio intensiva veckor!
LikeLike
Verkar jättebra!
LikeLike
Oj, vad mycket snack.
Man blir matt. Vad är sentensen av alla detalinlägg?
Hur många tusen år sedan är det jorden uppkom enligt Mats ursprungsfråga?
Hur är evultionslärans terori en bluff?
LikeLike
Lärare är bra på att snacka, vet du!
LikeLike
Ja, och ibland får vi till och med betalt för att snacka!
LikeLike