Jag är för ämnesövergripande arbetssätt och menar att det är bra med tydliga betygskriterier, men är rädd att den här läraren i Tomelilla har hamnat lite snett.
För ett par veckor sedan var Kastanjeskolans elever med om en annorlunda lektion. Så pass ovanlig att ett av barnen gick hem och tog upp det med en av föräldrarna.
– Mitt barn tyckte det var mycket pinsamt och berättade att läraren delat ut ett häfte som innehöll berättelser där folk berättat om sina sexupplevelser, säger en mamma som vill vara anonym av rädsla för att hennes kritik mot skolan ska gå ut över barnet.
Enligt mamman gick uppgiften ut på att eleverna skulle låtsas att de var den person som någon i berättelsen haft sex med, eller beskriv hur det var när de själva hade sex för första gången.
– Kan man verkligen göra så? Som förälder känns det inte roligt och det irriterar mig att det handlar om en betygsatt uppgift på en lektion i svenska.
Om eleverna inte haft sex tidigare kunde de i stället välja att berätta om vilka förhoppningar de har inför sin första sexupplevelse.
– För betyg väl godkänt skulle de skriva längre än en halv sida och med inlevelse, säger mamman upprört.
Inlevelse är nog bra, men också mycket svårt att betygsätta. Peter Gärdenfors tar upp fem typer av inlevelse och jag är osäker på om barnen förstår vad det är som förväntas av dem i den här uppgiften. Antagligen har de med egna erfarenheter ett visst försprång när det gäller att kunna leva sig in? Alternativet är att ha sett mycket porr, men det brukar inte vara uppskattat inom skolans ramar.
Maria Ahnlund, lärare på Kastanjeskolan, är uppriktigt förvånad över att uppgiften kan upplevas som integritetskränkande.
– Man behövde inte skriva om en egen upplevelse, utan kunde välja ett alternativ där man låtsas vara en annan och alltså hitta på en historia, säger Maria Ahnlund.
Uppdatering
Jag läser vidare i Gärdenfors och snubblar över hans genomgång av Gardners teorier:
Interpersonell intelligens innebär att man är bra på att förstå andras känslor, motiv och tankegångar – det som jag kallar inlevelseförmåga.
Ett betygskriterium som lyfter fram den här dimensionen av mänsklig samvaro i samband med undervisning i sex och samlevnad är värt att stanna upp inför!
Då blir det inte en teknisk färdighet i en skrivövning.
Uppdatering 2:
Sydsvenskan och Aftonbladet hakar på.
Uppdatering 3 :
Aftonbladet väljer att intervjua universalexperten Gunilla Hammar Säftröm. Jag hade nog valt Camilla Löf i stället. Den 2/3 disputerar hon på en avhandling om ämnet Livskunskap.
Abstract:
Skolämnet livskunskap har vuxit fram i svenska skolor under det senaste decenniet, ofta utifrån en ambition att främja hälsa och att konkretisera skolans värdegrundsarbete. Mot bakgrunden att livskunskap inte är obligatoriskt i svensk skola och därför saknar nationella riktlinjer har ämnet i den lokala skolpraktiken kommit att omfattas av en mängd olika arbetssätt och program. Avhandlingens syfte är att förstå och belysa hur skolämnet livskunskap växer fram, definieras och organiseras i skolans kontext. Studien omfattar hur aktörer i de olika praktiker som omfattas av skolans fält (politiker, statliga myndigheter, kommunala tjänstemän, pedagoger och barn) tolkar och organiserar livskunskap som skolämne. Särskild uppmärksamhet riktas mot den syn på barn och barndom som skapas genom organisationen av detta komplexa ämne. Studien har en barndomssociologisk ansats (James & Prout, 1997; Corsaro, 2005), kombinerad med kritisk diskursanalys (Fairclough, 2010). Det empiriska materialet är insamlat med flera olika metoder: som exempelvis policydokument på såväl nationell som lokal nivå; intervjuer med kommunala nyckelpersoner; samt ett etnografiskt fältarbete och videoinspelningar. Studien fokuserar framförallt grundskolor i Malmö, en stad där man satsat särskilt på livskunskap som skolämne som en del av kommunens folkhälsoarbete. Analysen visar bland annat hur ämnet i skolans vardagspraktik snarare utgår ifrån lokalt avgränsade sociala problem, än från de gemensamma värden som framhålls i läroplanen. Sättet att organisera ämnet i klassrummet medför i vissa situationer en förskjutning av lärarens roll, från att vara pedagog till att bli mer terapeutisk. Innehållet i ämnet rör sig ofta på ett för barnen privat plan och barns privata relationer lyfts upp till offentliga samtal i syfte att lösa konflikter. Barnen gör dock i flera fall motstånd mot lärares upplägg och innehåll.
Tysta tankar 
Ska inte lämna några kommentarer på textinnehållet, bara att du jobbat bra med bilden. Visst är det Marlon Brando och Maria Schneider från “Sista tangon i Paris”?, hälsar rektorn i periferin.
LikeLike
Visst – en avgörande händelse i våra uppväxter?
Maria Schneider dog för några dagar sedan och så här bearbetar jag sorgen.
LikeLike
Det jag undrar över är syftet …
Men det här får mig att tänka på när jag vägrade dissekera en groda. Då fick jag lägre betyg vilket jag accepterade. Jag kunde inte förstå syftet med att dissekera en groda för att få ett högre betyg. Och mina skäl för att vägra göra det, mottogs väl si så där. Jag tyckte det var respektlöst mot grodan. Jo men den är ju död, fick jag till svar. Som om det hade någon betydelse, för min del.
Uppgifter som kan uppfattas som känsliga för vissa individer skall naturligtvis inte kopplas ihop med betyget. Det är väl det som är felet med det här.
Och för min del har det alltså inte någon betydelse om det är en sexberättelse eller att dissekera en stackars groda eller om det var en padda. Elever måste få ha rätten att vägra om det strider mot deras övertygelser gällande det som kan uppfattas som känsligt, utan att det skall inverka på betyget.
LikeLike
Jag ser det här som en form av troskyldig instrumentalism. Man har ett läroplansmål och har omvandlat det till betygskriterier i god tjänstemannaanda.
C-A Säfström försökte i någon bok (med stöd i Levinas http://sv.wikipedia.org/wiki/Emmanuel_Levinas) skaka liv i den fjärde didaktiska frågan: MED VILKEN RÄTT?
I utbildningsfabriken är det närmast en aggressiv handling att så demonstrativt ställa sig utanför systemet och jag försöker övertala Plura att inte vara så lojal mot den här kund/leverantör-idén:
http://pluraword.blogspot.com/2011/02/vaxelspel.html
Betyg är en mäktig kraft och jag tror barn snabbt lär sig att välja bort den moraliska dimensionen i jakten på betyg.
LikeLike
“”Betyg är en mäktig kraft och jag tror barn snabbt lär sig att välja bort den moraliska dimensionen i jakten på betyg.””
Du har helt rätt, men då har vi förlorat något mycket väsentligt. Jag stod och står fortfarande upp för mina starkaste övertygelser. Både som lärare och elev/student. För mig är det självklart att ta hänsyn till individens rätt att inte tvingas till det som strider mot deras starkaste övertygelser. Om inte skolan ger dem den rätten, vem skall då göra det?
För mig är det absurt att tvinga människor att utföra saker som de verkligen värjer sig emot. Än värre när det handlar om barn och mycket unga individer.
Det som jag kan invända emot är att man ofta tar upp detta för diskussion när det gäller sex. Som om det är det enda känsliga området i en människas liv. Jag har inga problem med att läsa sexberättelser eller att skriva något om det. Däremot med att dissekera en groda. Men hur många tar upp grodans rätt att även efter döden slippa bli dissekerad. Det är ju bara en groda. Vem skall bestämma vad vi har rätt att vara känsliga inför?
LikeLike
Normalt sett har vi en ganska tydlig bild av vad som gäller vid kränkningar – det är den subjektiva upplevelsen som står i centrum för lagstiftarens avsikter och BEO har gett uttryck för denna hållning i några tolkningar. Men då har det gällt mobbning och här handlar det om innehållsdimensionen.
Om jag tycker att skolan är tråkig och ointressant intill det outhärdligas gräns – är det ett fall för BEO?
LikeLike
“”Om jag tycker att skolan är tråkig och ointressant intill det outhärdligas gräns – är det ett fall för BEO?””
Frågan är om det du tar upp i citat kan räknas som starka övertygelser? Om så är fallet borde man kanske titta på om det finns alternativ. Om man nu skall följa läroplanen vare sig det är Lpo94 eller Lgr11.
Jag uppfattade inte mig själv som kränkt på grund av grodan. Jag ansåg bara att det var min rätt att vägra, som människa i den här världen. Och vad skulle de göra annat än att sänka betyget. Det var bara det att denna sänkning inte betydde något för mig.
LikeLike
Jag gissar att du har det som ibland slarvigt kallas integritet och dessutom hade råd att avstå från de här betygspoängen. Antagligen ser det tuffare ut idag och jag har svårt att föreställa mig den press som högpresterande elever lever under.
Men barnen lever under dubbla budskap. Å ena sidan ska de tänka självständigt och å andra sidan ska de lista ut vad läraren vill att de ska säga.
LikeLike
Vet inte om jag hade råd till det, men visst du har rätt om att det är tuffare idag. Då fanns det iaf jobb att få, om än okvalificerat och dåligt betalda jobb. Jag fick vänta många år innan jag hittade min plats. Just för att jag inte gick med på allt under skoltiden.
Men det är just därför som jag menar att skolan skall ge dem rätten att få vägra göra något som strider mot deras värderingar. Om de inte själva kan göra det.
LikeLike
Här blir det spännande – det går att beskriva skolans uppdrag som att lära dem säga nej och utveckla deras självständighet. Men samtidigt är trycket på anpasslighet stort och belöningssystemen obevekliga.
Kan en skola belöna självständighet?
LikeLike
Och att elever tvingas skriva om sex i denna sköra ålder då sexualiteten börjar ta form, för att inte få sänkt betyg, är det att gå över gränsen. Lärarens roll är väl ändå inte gå under huden på sina elever.
Man använde(r) betyget i syfte att få igenom sina mål?. Och vilket budskap förmedlar man då?
LikeLike
Jag tror Camillas avhandling kommer att lyfta den här diskussionen nationellt – se ovan!
LikeLike
Jag kan inte se att i den tankevärld ni själva verkar att detta är ett problem. Lärare och elev borde tillsammans i konsensus ha planerat innehållet i undervisningen. Då hade inga uppgifter behövts utföras som kränker eleven.
Därmed blir mammans reaktion helt irrelevant. Hon är bara en mossig reaktionär som förfäras över osedlighet. Men hon har inte med det att göra. Undervisning är ju blott till för eleven.
LikeLike
Ibland har jag svårt att följa dina resonemang och jag anar alltid en ironisk grimas.
Är det inte bättre att du kallar dig “Ironimagistern”? Nu vågar jag inte bemöta dig eftersom jag inte förstår vad du menar.
LikeLike
Denna gång var det inte ironi utan sarkasm (tror jag, inte helt säker på definitionerna). Men tycker du inte det jag skrev, det hade jag trott var din och andra flumpedagogers ståndpunkt. Möjligtvis hade ni formulerat er annorlunda men…
LikeLike
Ibland är ironi väldigt bra för att väcka slumrande tankeverksamhet men det känns som att den här gången riskerar det att skapa en polarisering där det kan vara så att vi hamnar i läger där vi inte hör hemma.
LikeLike
Jag har mött förspråkare av mycket traditionella undervisningsformer som gått väldigt långt när det gäller att trycka på elever ett visst socialistiskt anarkistiskt synsätt.
LikeLike
Och jag har mött fantastiska pedagoger på högerkanten med en mycket spännande kunskapssyn – men hela Tråkmagisterns världsbild tycks bygga på ett “vi och dom” som känns väldigt gammalmodigt.
LikeLike
Jag tror att det finns nyanser som är värda att fördjupa sig i.
Det största problemet är väl dina svepande resonemang om “ni” som gör mig väldigt osäker. Du tar dig stor frihet att klumpa samman allt du inte gillar.
LikeLike
http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article8534660.ab
LikeLike
Det verkar vara ett mycket litet stöd för den här frigjorda pedagogiken!
LikeLike
Det tycks så. Jag kan inte minnas att vi utsattes för något sånt ens på sjuttiotalet, trots snoppdockor och böcker som Puss och Kram fanns ändå en viss grad av respekt för det helt privata. Den respekten förefaller Tomelilla- (var det, inte sant? Om inte ber jag alla Tomelillalärare, utan undantag, om ursäkt) läraren helt sakna.
LikeLike
Tomellilla it is!
Jag vågar inte säga mer om det samhället eftersom jag är rädd att bli portad på systemet…
LikeLike
Jag förstår precis vad du inte säger.
LikeLike
Man ska inte bita den hund som föder en?
LikeLike
I synnerhet inte om det finns minsta risk att det är svansen som viftar på hunden
LikeLike
Som den naturvetartyp jag är så anser jag att skolan i första hand skall lära ut spännande och långsiktiga kunskaper.
http://paleo-life.com/forum/viewtopic.php?t=433
I utdraget får man bland annat lära sig den stora gåtan om kvinnans lilla knopp och varför den sitter högst upp istället för längst ned som för alla andra primater.
Sånt är viktigt att förstå. Då slipper man bli så irriterad på alla sk orättvisor här i livet.
Dvs att det är en större evolutionär fördel för en kvinna att kunna gå på två än att få orgasm lika enkelt som en bonobo som kryper fram på fyra.
Utan tvåbentheten hade vi inga datorer och inga böcker. Och inte visste vi nått om den lilla knoppen heller.
LikeLike
Oj – inte så lättläst typografi men spännande! Menar du att det här biologiska perspektivet gör oss mindre lättirriterade?
Evolutionen som den stora kraften? Kanske gör oss tanken mer ödmjuka – men jag har lite svårt att bli riktigt entusiastisk. Det känns lite smyghegelianskt – en världsande som verkar i det tysta, på ett plan långt över mänsklig fattningsförmåga!
LikeLike
Men du måste väl hålla med om att vi män kan känna oss en aning mindre skyldiga till att kvinnor har lite mer krångel med orgasmen.
Vi kan efter detta skylla på den där sk “världsanden” och att det faktiskt handlade om ett val.
Att få gå på två eller att fortsätta att krypa på fyra.
Bevisligen gjorde kvinnan ett val.
Det syns på stan.
Och vissa vill ju tom krångla till det ytterligare med att gå på två.
LikeLike
Jag är inte säker på det där med “val”?
Problemet är väl snarare att vi framhärdar i att beskriva oss som rationella varelser.
Högklackade skor är inte min grej. Vid sidan om personliga nummerskyltar på bilen är det nog det mest korkade jag vet.
Kvinnor får gärna ha sådana om de mår bra – men gör det inte för min skull!
LikeLike
En annan sån där långsiktigt hållbar kunskap inom ämnet sex skulle kunna vara att försöka förklara den sannolika bakgrunden till manlig homosexualitet.
Dvs varande en sk sexuell antagonist till kvinnlig högfertilitet. Allt blir så trevligt stigmabefriat med naturvetenskapliga förklaringar. Ingen står ju och skäller på tyngdlagen och allmänna gaslagen.
http://www.plosone.org/article/info%3Adoi%2F10.1371%2Fjournal.pone.0002282
Hurra för naturvetenskap!!!!
Ingen behöver gå hem till mamma och skämmas.
LikeLike
Den enda som behöver skämmas är nog jag – som inte förstår de matematiska formlerna (trots naturvetenskapligt gymnasium)
Men jag lovar att aldrig mer skälla på tyngdlagen!
LikeLike
Jag fördrar logisk matematik i jämförelse med skällsord som “heteronormativ”
LikeLike
Jag är emot alla former av normativitet!
LikeLike
För att vara lite seriös.
Jag menar inte att man skall tvinga barnen att begripa evolutionär matematik eller att läsa Gräslunds bok.
Men däremot vore det nog funktionellt att till den unga befolkningen förklara hur saker och ting utvecklats.
Dvs själva grundprincipen för utvecklingen av de egenskaper vi har och att dessa egenskaper kan samverka eller komma i konflikt med varandra.
Förstår man principen bakom sexuella antagonister så har man betydligt lättare att hantera variation och avvikelser.
och när man förstått detta finns det inget behov av utopistiska genuspedagoger. Eftersom man då i detta ögonblick begriper att inte alla kan bli som dom vill och hoppas.
DVS En omöjlighet. Lite som att man inte kan upphäva tyngdlagen så länge planeten Jorden är en planet.
LikeLike
Jag funderar över hur man sak använda de här berättelserna – sanna eller ej- till att utvinna någon form av handlingskraft? Att enbart utnyttja insikten defensivt verkar lite futtigt.
Samtidigt är det svårt att göra politiskt program av det? Kanske är det mest för “inre bruk”. Jag behöver inte fullt så storslagna argument för att hålla distans till genuspedagogikens avarter.
LikeLike
Nu hade jag inte dig i åtanke utan läroplanen som ju skall ha till syfte att bilda den uppväxande befolkningen.
I bakgrunden oroar jag mig en för en växande socialkonstruktivistisk relativism frikopplad och i motstånd till de kunskapsrum som jag menar måste vara basen för verklighetsuppfattningen.
Skyddar vi inte kunskapen så har vi snart väldigt många virtuella Gudar i farten.
Och det värsta som finns är krig mellan olika Gudar och Gudsbilder. Då fungerar ingen logik i världen
Helt oavsett om dessa heter Gud, Den Fria Viljan, Allah, Tabula Rasa, Gunilla Madegård Gudinnor, Genusfeminism eller Nyliberalism.
LikeLike
Det var en slutkläm som heter duga!
LikeLike