Jan Björklund har nu haft rätt två gånger

Det ogenomtänkta betygsförslaget sågas av Jan Björklund. Jag håller med. Bilden av möjlig millimeterrättvisa kostar för mycket och skapar en orimlig arbetsbörda för betygsättande lärare när det gäller att dokumentera det samlade underlaget i skriftlig form. Dessutom kommer allt mer att inriktas mot det enkelt mätbara.’

På sikt vill jag se en övergång mot extern examination och slutexamen i gymnasiet. Barnen har rätt att veta när det är undervisning och när det är frågan om betygsgrundande examination. På högskolan är det fortfarande ett problem att våra studenter tror att vi belönar plikttrogenhet och ett trevligt leende.

Nu har jag varit överens med Jan Björklund två (2) gånger. Det borde firas!

Länk

Tjo vad det viftar!

Tjo vad det viftar!

18 thoughts on “Jan Björklund har nu haft rätt två gånger

  1. Yes, Mats! Nu är det min tur att bli besvärande kärleksfull i min hyllning, för där kom mitt skolmantra. 🙂

    Placera kontrollen utanför skolan så blir elev, lärare, rektor, skola och politiker kontrollerade på köpet. Likvärdighet, rättssäkerhet och dessutom kan man skrota stora delar av skolinspektionen.

    Like

  2. Oj, har du blivit vän med majoren?

    Problemet med hela är väl att summativ bedömning inte når fram till det ni vill bland relationspedagoger, kunskap hos elever.

    Summativ bedömning är som Let’s Dance. Formativ bedömning som tränaren, vad han nu heter i landslaget för damhoppare, att ge coachning för att prestera.

    Like

        • Men Plura då, du ska inte bara acceptera allt du hör som sanningar. Lyssna på mig istället 😛

          Formativ bedömning och summativ bedömning är två sidor av samma mynt. Hos den rimligt skillade läraren leder de formativa bedömningen som sker fortlöpande under skolåret fram till att den summativa bedömingen varken blir någon överraskning eller obegriplig för eleven, utan bara helt enkelt summan av de formativa bedömningarna som erhållits.

          Därmed inte sagt att eleven stillsamt nickande håller med om precis det läraren sagt, även i de mest formativa av bedömningssamtal så händer det att eleven har en radikalt annorlunda uppfattning om både sin egen insats och sina egna framsteg än vad läraren har, för att inte tala om hur fantasifulla tolkningar av kursmål eleven kan ge uttryck för, men läraren bör ändå sträva efter att tydligt, konsekvent och både muntligt och skriftligt presentera sin formativa bedömning.

          Like

      • Respons har väl alltid varit centralt för utveckling. Egna och andras förväntningar är naturligtvis viktiga – men jag menar att vi ska skilja på undervisning och examination.

        Like

  3. En coach agerar mycket domare under resan, väljer vem som är mogen att bytas in, vem som bör byta position i laget osv. Jag är i och för sig förespråkare av slutexamination och externa bedömare i slutänden men tycker ändå det är olyckligt med polariseringen mellan betyg och andra bedömningar. Det känns väldigt onödigt.

    Ibland tror jag betygsmotståndet bottnar i en motvilja mot att tala klarspråk och då blir jag väldigt positiv till betyg. Ibland stöter jag på någon som har hittat bra sätt att avgränsa återkopplingen till eleven till det avgränsade område som är lämpligt och att betygen krånglar till det arbetssättet.

    Jag är för avgränsad och tydlig återkoppling till alla elever.

    Mina erfarenheter pekar på att luddiga omdömen och lösligt definierade kunskapskrav är det som ställt till det mest för unga individer.

    Like

    • Jag vill hålla med Jan här. Om vi till exempel gör kopplingen till coach/idrottsvärlden så är det ju i lagidrott inte alls märkligt att din tränare/coach också är den som faktiskt kan peta dig från laget och den ekvationen går oftast ihop (även om undantag förstås finns).
      Från min lärartid kan jag inte heller minnas att jag tyckte att det var svårt att förena de två sidorna och upplevde inte heller att eleverna hade svårt att acceptera mina båda roller.
      Men, som jag skrivit som kommentar i något tidigare inlägg så kan jag se en tendens när “tiden tryter” att lärare mer ägnar sig åt att kontrollera kunskap än att “lära ut” – och då får vi problem. Vi får aldrig glömma att det är vårt ansvar att ge eleven möjlighet att lära så mycket som möjligt. Har vi levt upp till det är betygssättandet mindre komplicerat i mina ögon.
      För vissa elever är det också snudd på omöjligt att ta till sig av den vanliga formativa bedömningen – de hör och de kanske försöker förändra men de förstår inte fullt ut att prestationen inte räcker till ett visst betyg förrän de sett det på pränt i betygsdokumentet. Sorgligt, kanske, sant, ja. De eleverna tror jag kommer att bli hjälpta av tidigare betyg i grundskolan – deras “medvetna” tid kommer att förlängas med två skolår!
      Angående huvudtemat för inlägget så är överprövning av betyg en vacker tanke, men som nog mår bäst av att bara bli en tanke…

      Like

    • Betyg sätts på elevens kunskaper vid avslutad kurs – ändå använder många lärare dyrbar undervisningstid till att göra mer eller mindre öppna smygbedömningar under kursens gång.

      Det kanske är både disciplinerande och motiverande – men det är inget giltigt underlag för betygssättning.

      Like

      • Det låter som riktat mot gymnasiet men visst kan man ha en syn där positiva observationer av uppnådda kriterier ansamlas under hela kursen. Det finns förstås en risk att eleven glömmer men för de flesta kurser kan man väl ändå bygga vidare och fördjupa tidigare kunskaper i så hög grad att det är rimligt att tro att kunskaperna inte minskar.

        Like

      • Man kan också slöa sig igenom en hel kurs i den trygga förvissningen om att jag har tolkat kursens mål och inhämtat de här kurserna på mitt eget sätt.

        Nej viss nä – vi har skolplikt…

        Like

        • Tyvärr brukar det vara så att de elever som slöar sig igenom “en hel kurs i den trygga förvissningen om att jag har tolkat kursens mål” är de som inte har en chans att förstå kursplanemål och kriterier. Jag hade kunnat räcka lång näsa åt alla som jag sett försöka om det inte vore för att jag tyckt synd om dem.

          Like

  4. Pingback: Vi lärare behöver olika uppdrag. | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Leave a reply to Jan Lenander Cancel reply