Katederundervisningen och eget arbete

I ett annat inlägg har jag kritiserat DEJA för att inte ta upp skolans innehåll och arbetsformer. Det kan ha varit lite förhastat. Kanske borde jag vara tacksam för att Jan Björklund inte har lyckats trycka in sina funderingar om att katederundervisning passar pojkar bättre?

På Skola och samhälle funderar Mats Björnsson över visionen om en annan och modern skola. (Länk)

Slutklämmen uppfattar jag som en kraftig varning för backlash när det gäller alternativa arbetsformer:

Om den nu brett börjar ses som något negativt för lärandet och kanske särskilt för lärandet hos dem med de största skolproblemen och den minsta skolmotivationen, finns det då inte en uppenbar risk att allt detta som heter ”eget ansvar”, ”arbete i projekt” och ”självständigt arbete” buntas ihop och förklaras vara misslyckat? Eller har de debattörer rätt som dömer ut dessa tendenser som ”flum” som möjligen passar dem med goda skolförutsättningar och ser en lärarroll à la tidigt 60-tal som ideal? Jag känner på mig att det kan komma att kastas ut en hel del barn med det badvattnet.

 

Om Editor

http//tystatankar.wordpress.com Twitter: @tystatankar Lärarutbildare Malmö högskola Mail tystatankar( at )gmail.com http://pojkaktigorkester.wordpress.com/
Detta inlägg publicerades i björklund, Lärarutbildning, Skola, Utbildning, Värdegrund. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till Katederundervisningen och eget arbete

  1. Morrica skriver:

    Jag har ingen kateder i mitt klassrum. Borde jag införskaffa en? I vilken ände av rummet ska då denna stå?

    Gilla

  2. Jan Lenander skriver:

    Jag tror inte vi ska polarisera mellan gammaldags katederundervisning och eget arbete med lite stöd, där båda är djupt förkastliga. Gammaldags katederundervisning är faktiskt nästan helt borta ur klassrummen, och de lärare som inte har förstått vad det flerstämmiga klassrummet innebär borde snarast få ett rejält nappatag med sin pedagogiska ledare. Eget arbete med för lite stöd är däremot fortfarande i växande och här ska vi inte hålla ner tonläget i debatten.

    Jag arbetar en hel del med storgruppsunderivsning där jag interagerar med hela klassen samtidigt, det är nödvändigt när normal klassstorlek är 30 elever. Jag är dock sällan i närheten av det lilla bordet jag placerar mina böcker på utan rör mig mycket för att komma nära alla elever. Det finns i princip heller inte nästan några lektioner där jag inte blandar åtmisnstone två stycken pedagogiska format.

    Mats, du drar alltför långt gående slutsatser av att Björklund säger sig vara skeptisk till ”eget arbete”. Det är upp till oss att förtydliga vad det innebär, det har Björklund faktiskt varit tydlig med.

    Gilla

  3. Mats skriver:

    Nu har jag varit snäll mot ministern en gång i dag – räcker inte det?

    Gilla

  4. David Holman skriver:

    Jag är skeptisk till skolans uppbyggnad överlag. Jag är skeptisk till den bredd som eget arbete har fått där läraren bara stöttar utan att lära ut. Jag är också säker på att pojkar och flickor lär sig på olika sätt, inte att vi nödvändigtvis kräver olika former av lärande men att vi bör lägga fokus på olika saker för pojkar och flickor (jag är för att privatskolor ska få könssegregera).

    Vad gäller kateterundervisningen så har de lärare som kört med denna form av undervisning varit mina favoritlärare och jag har aldri glärt mig så mycket från någon annan ska jag säga. Är jag undantag eller?

    Gilla

  5. David Holman skriver:

    Det är sant! Alla mina favorit lärare har varit manliga (för övrigt), alla utom en har varit goda berättare. Men en, min engelsk lärare under högstadiet var (vad jag kan minnas) inte en så stor berättare utan använde sig av helt andra metoder. Han var väldigt auktoritativ och hård i sin framtoning med pondus. Han gick runt bland eleverna och slängde ut frågor till oss lite på måfå. Jag var ju ung då, så minnet kan ju svikta lite, men jag är säker på att berättelser inte var vad han använde sig av direkt.

    Gilla

  6. Mats, jag gillar min kateder och blir upprörd om någon vill ta den ifrån mig. Det är nämligen därifrån jag försöker sprida raketbränsle. Och utan det blir det inte mycket bevänt med det egna arbetet. I varje fall inte för pojkarna – där håller jag med Björklund.

    Gilla

    • Mats skriver:

      Jag tror att raketbränsle kan se ut på många olika sätt. Men det är klart att en berättare behöver en scen om hon ska fånga publiken. Gärna, belysning, ett podium, ljudeffekter och rökelse dessutom. Alla medel är tillåtna!

      Jag tror på den skruplefria pedagogiken!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s