Här i Sverige ställde Ilmar Reepalu till det med ett ogenomtänkt och forcerat förslag om att barnen skulle sätta betyg på sina lärare. Reaktionerna var starka och nödvändiga. Det luktade populism lång väg.
I USA tycks det finnas mer substans i försöken att hitta ett samband mellan metoder och resultat. Från N.Y Times
One notable early finding, Ms. Phillips said, is that teachers who incessantly drill their students to prepare for standardized tests tend to have lower value-added learning gains than those who simply work their way methodically through the key concepts of literacy and mathematics.
Teachers whose students agreed with the statement, “We spend a lot of time in this class practicing for the state test,” tended to make smaller gains on those exams than other teachers.
“Teaching to the test makes your students do worse on the tests,” Ms. Phillips said. “It turns out all that ‘drill and kill’ isn’t helpful.”
För säkerhets skull skriver jag det igen:
- “Teaching to the test makes your students do worse on the tests,”
- “Undervisning mot prov gör att dina elever klarar sig sämre på prov,”
- “Undervisning til test gør din studerende klarer sig dårligere på testene,”
- “La enseñanza de la prueba hace que sus alumnos les va peor en las pruebas”,
- “Lehre zum Test macht Ihre Schülerinnen und Schüler nicht das Schlechteste auf die Prüfungen”
- “Insegnare al test rende gli studenti fare di peggio, sulle prove”,
- “آموزش به دانش آموزان خود را آزمایش می کند در آن بدتر در آزمون ،”
- “Kennsla í próf gerir nemendum gengur verr á prófunum,”
- «Διδασκαλία από τη δοκιμή κάνει τους μαθητές σας κάνουν χειρότερα σχετικά με τις δοκιμές,”
- “应试教育使你的学生们在考试恶化”
- “परीक्षण करने के लिए शिक्षण बनाता है अपने छात्रों के परीक्षणों पर भी बुरा नहीं है,”
Är det fortfarande någon som inte förstått budskapet?
Tysta tankar 
Det här borde vara en självklar sanning men det är skönt att att få det klarlagt.
LikeLike
Kanske borde vi påminna varandra om den oftare?
Och barnen som ofta har ett starkt fokus:
– Kommer det på provet?
LikeLike
Skyll inte det på eleverna – de är rationella, de har en arbetsbelastning som både är ojämn, obalanserad och splittrad att hantera och att rationalisera blir en överlevnadsstrategi.
Det ligger i vårt ansvar, som lärare och som skola, att lägga upp undervisningen på ett sånt sätt att fokuset hamnar någon annanstans än på proven. Eleverna kan inte påverka det.
LikeLike
On topic är jag nöjd med det upprepade budskapet men kommer att tänka på Hedvigs “Kom och skriv mig det på näsan…”-sång; kanske är det det vi måste göra?
Off topic blev en av våra lärarkandidater (Sara) mäkta imponerad när jag lyckades gissa att du var deras lärare bara med grund i en beskrivning av deras arbetsuppgift. Saken var den att hon sa att deras lärare inte gillade Powerpoint-presentationer, och då var det ju inte så svårt! 🙂
LikeLike
Jag älskar den sången och har sjungit den tillsammans med förvånade studenter (som inte kände igen den!)
Powerpoint tycks de flesta barn och studenter behärska väl nuförtiden. If you don´t have a point – use Powerpoint…
LikeLike
Kanske ska vi avsluta myspys debatten och hetta upp tonläget lite, jag har druckit ett glas vin och tänkte starta ett praktfullt personangrepp.
Elevernas åsikter är oerhört viktiga och vi ska hitta sätt att fånga upp dem. De är ganska trötta på enkäter men det finns moderna sätt. Vi ska verkligen låta deras upplevelser påverka hur vi utformar skolan.
Den som inte inser elevernas roll, erfarenhet och den slumpmässiga variationen för elever och elevgrupper kan dock ställa till stora skador. Gör man bara en liten modifiering från att lyssna på elever till att de ska betygssätta sina lärare så har man öppnat upp för dubbelriktat jäv, slagit sönder tankarna om ett kriteriebaserat betygsystem och öppnat för en stor godtycklighet.
Man skulle förstås kunna hävda att Ilmar Reepalu gjorde ett litet tillfälligt misstag men jag hävdar att man inte gör det här misstaget om man:
1. inte har en negativ inställning till lärare.
2. inte har mycket låga kunskaper om hur uppföljning ska gå till.
3. Inte har några problem med att döma oskyldiga.
Fundera på konsekvenserna av att en person med dessa åsikter via SKL har haft en av de mest inflytelserika positionerna i svensk skola. Fundera kring sjunkande status för läraryrket, besparingar och reformer som bara strulat. Tänk tanken att Ilmar Reepalu agerat på liknande sätt som i betygsfrågan i mängder av situationer som vi aldrig hört talas om.
Jag har inga bevis, de källor jag har vill vara dolda och de har verkligen inte berättat mer än en liten bråkdel av hur det varit i styrelserummen men jag gissar att:
Ilmar Reepalu är den enskilda person som skadat svensk skola mest och att han har skadat skolan så mycket att han kan ta åt sig “äran” för en hyfsad del av de sjunkande PISA resultaten.
LikeLike
Så stor makt tror jag inte en enskild person har. I Malmö är en aktad person som bland annat lärt tjänstemännen att följa politikerna. Tidigare var det ofta tvärt om.
Ilmar har gjort mycket bra för staden och är en del av förklaringen till att det går bättre för S lokalt än nationellt.
LikeLike
Ja, jag bara gissar när det gäller Ilmar. De som bor i Malmö är positiva till honom så när som på att det känns som att skolan alltid varit i strykklass i Malmö under hans tid där.
LikeLike
Det går inte att diskutera skolpolitik i Malmö utan att se helheten.
Vårt nya kommunalråd gör ett försök idagens tidning:
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1325649/Att-man-till-slut-satter-ner-foten-och-sager-att-nu-haller-inte-den-har-skolan-mattetrdquo-Stor-omfordelning-av-pengar.html
LikeLike
Det här låter bra, men de skolpositiva sakerna kommer inte från Reepalu. Jag är förstås orolig att någon i bakgrunden ändå fortsätter att hålla i pengapåsen. Det känns som att Malmös skolor behöver tillföras pengar. En ren omfördelning kan nog ställa till det rejält.
LikeLike
SKL har haft stort inflytande och de som lett SKLs politik inom skolområdet har haft mer inflytande än några andra i skolsverige. Jag minns i den lilla kommunen och att efter varje gång de fått information, varit på möten med SKL så stundade det bistra tider på skolans område. Kommunpolitikerna litade på de som styrde i deras samarbetsorganisation. Efter en sådan sittning så började rektorn ta in obehöriga lärare i mängd, efter en annan fick eleverna inga nya böcker alls, efter en försämrades redan usla arbetsrum …..
LikeLike
Jag minns en obehörig lärare vi hade ett halvår i sexan. Han började sin tid genom att be oss skriva en sida om vad vi tyckte att en bra lärare ska ha för egenskaper och metoder. Jag vet inte om han fick reda på något han inte redan visste och om han sedan gjorde något han inte skulle ha gjort i vilket fall som helst, men vi uppskattade hans intresse för våra åsikter och tankar.
LikeLike
Han fick reda på massor han inte visste – han fick reda på hur ni såg på saken!
LikeLike
Det finns otaliga exempel på när obehöriga lärare gör bra saker och ifall de kommer in i skolans värld i måttlig utsträckning kanske de kan tillföra nya aspekter. Mitt fördömande av användningen av obehöriga lärare i stor utsträckning är ändå inte mindre stark. De inser själva sällan var de misslyckas och när de är många så luckras den gemensammar ramen kring uppdraget upp och plötsligt har mängder av elever inte nått kunskapsmålen.
LikeLike
Enligt google var han bara 10 år äldre än oss. Han skrev senare en prisbelönt roman och är nu någon form av kokboksförläggare/redaktör.
LikeLike
Man kan väl både gå igenom grundfenomenen i kursen och förbereda inför prov? I fredags hade jag prov om decimaltal. Det tog mig sex veckor att gå igenom stoffet, och en vecka att förbereda eleverna för provet. (Allt från min upphöjda kateder där jag ser ner på de små liven. Jag har en pekpinne också.)
LikeLike
Om du själv konstruerat provet kan det även vara ett tillfälle för lärande!
LikeLike
Pingback: I Can See Clearly Now | Christermagister