Den lärarutbildning som startade 2001 bars upp av en övertygelse om att läraryrket har en gemensam kunskapsbas. Examensordningen från 2007 beskriver det så här:
För lärarexamen ska studenten
• visa sådan kunskap i ämnen eller inom ämnesområden som krävs för den verksamhet som utbildningen avser, inbegripet kunskap om ämnets eller ämnesområdets vetenskapliga grund, och om relevanta metoder inom verksamheten samt visa insikt om aktuella forskningsfrågor,
• visa kunskap om lärande och undervisning,
• visa kunskap om läs- och skrivinlärningens och matematikens betydelse för barns och elevers kunskapsutveckling
• visa kunskap om betydelsen av ett jämställdhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten och vid presentation av ämnesstoffet.
För undervisning och annan pedagogisk verksamhet i förskola, förskoleklass och grundskolans tidigare år skall studenten dessutom
• visa mycket god kunskap i läs- och skrivinlärning och i grundläggande matematikinlärning.
•För undervisning i grundskolan och i gymnasieskolan skall studenten dessutom
• visa mycket god kunskap i att analysera och bedöma elevers kunskapsutveckling samt god kunskap i betygssättning.
Det finns alltså goda förutsättningar för ett meningsfullt samtal mellan olika yrkesgrupper. Idag har jag varit seminarieledare för en fortbildning för handledare. Ämnet är bedömning av lärarstudenter och vi brottas med betygskriterier och matriser som ska beskriva nivåer i studentens så kallade “progression”. Det är inte mitt favoritord.
Till hösten startar en ny lärarutbildning som betonar olikheterna mellan lärare för olika åldersgrupper. Jag är orolig för att visionen om en gemensam syn på barns utveckling slarvas bort i den här förändringen. Den som säger “0-16-perspektiv” avslöjar sig som hopplöst omodern.
Tysta tankar 
För mig som anser att innehåll måste vara i fokus för undervisning och formerna variera så är det självklart att dela upp lärarutbildningen. För mig som arbetar med senare årskurser känns vårt behov av snabb progression mot fördjupning som svårförenlig med lågstadilärarens bredd.
Skälen till en gemensam utbildniing har alltid framstått som oerhört svaga.
Aldrig mer sådana dumheter!
LikeLike
Du som brukar vara så klok!!!!
Vad hände?
LikeLike
En av mina stora irritationsmoment är den bristande progression som finns inom svensk skola. Jag är helt fascinerad av hur lärarutbildning, skolforskning och debatt fullständigt undviker alla tankar på detta. Jag bekymrar mig över att så få kan komma riktigt på djupet med kunskap. Eva-Lis Sirén pratar om lärare med rätt kompetens för den plats de är.
Den utslätade lärarutbildningen fyller mig med stor vrede men frågan är om inte de flesta anser att det är en klok ståndpunkt.
LikeLike
“förutsättningar för ett meningsfullt samtal mellan olika yrkesgrupper” – ja absolut. Problemet är att man inte utbildat “olika yrkesgrupper” utan på många håll utbildat “olika yrkespersoner”. Jag är övertygad om att gott samarbete bygger på att kunna nyttja varandras kompetenser. Men då måste varje lärare också vara säker på vad just “min” kompetens är. Många lärostäten har stramat upp ingångar och val i utbildningen men trots det har alltför många “lärare” med otydlig yrkesidentitet examinerats. Att ha en examen där det står “…med inriktingt mot arbete i förskola, förskoleklass, fritidshem och grundskolanstidigare år” måste innebära att man bara kan lite av varje. Säkert många bra saker, men det skapar osäkerhet hos läraren själv, den som ska anställa och även kollegorna. Att sen skylla på att det är “det gamla” systemet som inte förstår sig på det “moderna i det nya” är bara en feg flyktväg. Uj, nu gick jag igång…
LikeLike
Jag kan bara hålla med om behovet av yrkesidentitet även om min stora invändning mot den utslätade lärarutbildningen är bristande progression.
LikeLike
När 1-7-lärarna kom var det många som reagerade för den orimliga bredden.
De flesta är väl som humlorna…
LikeLike
och omgivningen sa: “Ni vänjer er” men frågan är ändå var det bra?
som jag skrivit på annat ställe, Eva-Lis Sirén säger att “Jag är jättebesviken på bristen på ämnesdjup i de tidiga åren” och kanske kan man få känna lite hopp om att djup kunskap hos läraren som ska undervisa kan bli något som uppskattas.
LikeLike
Och jag som drömmer om en dag utan att behöva höra P-ordet….
LikeLike
Varför det?
Det är så härligt med kunskap som öppnar nya världar av kunskap som sen öppnar nya världar av kunskap. Det är så häftigt att flytta sig till en ny nivå av diskussion tillsammans med andra så att man åstadkomma saker på en annan nivå.
Jag studerar din blogg och inser bra tankegångar kring bloggande som jag inte hade haft en chans att förstå när bloggandet var nytt för mig. Du har tagit progressionen flera steg i denna värld.
Progression, projekt, produktion det är ord för skapande och byggande!
LikeLike
För mig är ordet kopplat till en form av formaliserad och förutbestämd utveckling. Vi skriver kursplaner, formulerar lärandemål, ritar inlärningskurvor – och samtidigt lär sig folk i sin egen takt och på sina egna villkor!
Ibland känns det som om vår lust att planera än vår förmåga att stå ut med olikheter!
LikeLike
För mig är det helt frikopplat från formerna, vare sig det handlar om lärandemiljöer, grupparbeten eller inrikningen på katederundervisning. Eleverna behöver möta ökade utmaningar som kräver en förförståelse för att vara lämpliga.
Även en helt indivualiserad undervisning har sin progression. Progression, gå vidare, kunna mer, ta sig över mer spännande trösklar …………..
LikeLike
I princip har du rätt!
Får jag kalla dig “proggare”?
LikeLike
Under min uppväxt fanns det ett program som hävdade att de viktigast var inte att musiken var bra utan att det politiska budskapet var rätt. Detta program lyssnade jag av princip inte på och missade då, Hoola Bandola band, Nationalteatern, mm mm. Det politiska budskapet är nog inte mitt men musiken är bra så kalla mig gärna proggare.
LikeLike
I England hade begreppet progressiv musik en annan betydelse – det var mer experimentell och svår.
Typ King Crimson
LikeLike
King Crimson har ganska positiv laddning för mig även om jag väl inte påstår att jag sitter och diggar timme efter timme.
LikeLike
Utmanande är alltid bra!
LikeLike